höstlöv och strejk gånger två

till exempel kom jag med det där enda tåget som gick till strasbourg. var en av fyrtio på ett tåg som såg ut att vara minst fyra kilometer, kunde välja vilken plats jag ville och valde en första klasskupé där det satt åtminstone satt fem andra för de helt tomma kändes lite för.. tomma helt enkelt. lyssnade på tjugominutersdiskussion om strejkens idioti mellan konduktören och två av de fem medpassagerarna (det var konduktören som stod för åsikten att hans kollegor var cons, jag vet inte vad jag tycker men jag älskar honom i alla fall för att han jobbade den dagen) och skrattade åt att det kom en kypare fram till mig där jag satt i mitt bakåtlutade fönsterplatssäte med mycket plats för benen och frågade om jag ville ha middag. nej tack jag har mina kelloggs special k-barer, det duger, sa jag inte men tänkte.

spenderade helgen med att sparka på höstlöv och titta på korsvirkeshus. och äta tarte flambée och dricka vin och frysa ihjäl och köpa årets första fingervantar och äta chokladgateau och hamna på okänd fest med okända människor på okänd plats och prata franska som om jag aldrig gjort annat. typ. med mera. strasbourg var jättehöst och jättefint.


sen skulle jag skriva om den där eftermiddagen på valmy (en av alla) med kajsa och vin chaud som är som glögg fast mindre jul och mer paris. om kvällssolen och att vi cyklade hem i nerförsbacke från gare de l´est. skulle skriva om montmartre och mitt hjärta i samband med det. att vi är kind of sammansvetsade och att jag saknar det. saknar trapporna och utsikten och luften, det är nånting med och i luften. måste åka dit oftare.

har somnat till vänneravsnitt med fransk sous-titre tre kvällar i rad, det är som att titta på tv och det finns inget bättre än att somna framför tvn. kom på att jag inte har tittat på tv på över två månader. TVÅ MÅNADER?!?


på tal om det finns det ett hemdatum! den här gången är det den tjugonde december ni är obligés att krama mig hej. och malmö blir min julklapp. det kommer bli den bästa julklappen jag fått på flera år (och jag tänker svära nu) för även om paris är paris så fy för i helvete vad jag saknar malmö. att det på min tur och returresa kommer stå ”hemresa” på den till paris är fortfarande omvänt i mitt huvud även om jag insett att jag faktiskt nästan har flyttat hit. pour l´instant. utan möbler och flyttlass men ändå tagit nåt slags flytta hemifrån-steg när ”hembiljetten till paris” är bokad till den 6e januari. jag vet förstås fortfarande inte om det verkligen är det jag vill men jag tror att det är lika bra att vänja sig vid tanken på att jag aldrig kommer att veta vad jag vill med någonting. jobbiga veliga tjej.

min plan är i alla fall att bli kindpuss-stammis på valmy (det borde gå om jag fortsätter gå dit tre gånger i veckan som nu, är ju redan på ”salut! tu vas bien? un crème?”- nivå med en av dem) och sen långsamt avancera till att bli en av dem utan att de riktigt märkt hur det gått till. hade nämligen INTE haft något emot att sopa trägolven i min oas vid kanal st martin för en dålig lön i vår!

mamma och stina skulle kommit ikväll men fastnade på kastrup. fransmännen kan bara inte sluta strejka!! jag hatar dem. jag vill ha min familj här. tur att det inte är så långt till imorgon...

idag och resten av livet och så vidare

jag behövde inte ägna dagen åt att fundera över ”livet och universum och allting” (som jag skulle ha sagt om jag varit ett fan av liftarens guide till galaxen) för när jag vaknade av kajsas väckarklocka klockan halv sju imorse efter att ha drömt på franska en hel natt var det redan klart.

jag stannar för att lära mig prata flytande franska. je parlerai couramment. så det så.

och eftersom jag inte behövde tänka mer på det och klockan inte ens var åtta när jag skrivit klart mitt 2 A4-sidors brev till mig själv om varför jag kommer behöva komma tillbaka efter jul passade jag på att utnyttja dagen. gick via gare de l´est (dagens enda minus är ett minus som nästan är så stort att det väger upp alla plusen, storstrejk på torsdag kanske dödar min strasbourgresa och om den inte dödar kommer den i alla fall att göra min torsdag till ett stort jävla K-A-O-S) till valmy (såklart) och satt i kortärmat i stekande oktobersol och skrev brev. gick ner till canal st martin, satte mig på en bänk och läste min nya franska bok. bestämde träff med josefin i marais och åt min judiska älsklingslaxmacka, blev bjuden på kaffe och muffins av samma josefin (ibland får man) och satt vid seine till halv fem och solen var fortfarande kortärmsvarm när jag promenerade hem igen. tror jag har gått flera mil och tror jag har tänkt på allt som går att tänka på, från postisdikter år 2003 till… ja, de dragspelsspelade gubbarnas charm. är helt slut. jag tror jag måste sova.

på min två och en halvtimmes-paus sitter jag i biblioteket på centre george pompidou och försöker desperat komma in på studera.nu:s hemsida efter att en fågel viskat i mitt öra att idag är sista dagen att anmäla sig till kurser inför våren. sidan fungerar inte. när jag slutar jobbet är klockan halv tio och alexandra har födelsedagsfest på la cordonnerie. tout y sera, moi aussi. det verkar som att jag får stanna här helt enkelt. jobba femton timmar i veckan på cojean och plugga på sorbonne eller någon annanstans parallellt. it has crossed my mind. några gånger. studera.nu:s meddelande att "webbsidan kan inte visas" känns som det avgörande signet.

jag har alldeles för mycket att berätta och alldeles för lite tid kvar av min paus så jag säger bara att saturday was THE NIGHT! trettiofem pers på våra cirka trettiofem kvadrat (tur vi hade taket), ungefär hälften fransmän och resten svenskar varav hälften var folk jag inte kände. jag har aldrig haft en så bra fest förut, folk struntade till och med i la fête på cité universitaire för att stanna hos oss och DÅ ÄR DET BRA! det var bra. c'etait super. en fait c'etait genial!

..och jag pratade franska nästan hela tiden.

back to work. il y a des machines à jus à nettoyer et des plateaux à laver et 1000 trucs à faire chez cojean figaro. mais ca me fait rien. je l'aime bien. en fait je l'aime vraiment bien.

bisous.

ps. efter ytterligare några försök fungerade sidan men datumet är visst framflyttat till den artonde. jag är ledig från jobbet imorgon. ska ta min dagbok till valmy och försöka komma på vad jag vill med min vår och mitt liv och mig och sådär. ca sera dur. kan behöva ett pepp-sms. +33620456288.

150euroscykelturen

i söndags invigde vi oss själva i velibhysterin. paris hade exploderat när vi kom tillbaka efter vår malmösommar, var tvåhundrade meter finns nu de där high tech cykelstationerna, och cyklisterna som jag i våras räknade till cirka.. totalt fem stycken, är överallt! så vi betalade varsin euro, tog varsin cykel vid vår hemstation centre pompidou och cyklade mot ingen speciell stans. stannade vid rödljus, vejde för galna bilar och galnare turister, cyklade förbi la perle, svenska cafét, hamnade på enkelriktade gator i marias och blev kallade ”connes!”. bytte cykel varje halvtimme (det måste man göra för att inte tvingas böta en euro, cyklarna ska vara transportmedel, inga utflyktsförenklare. typiskt) och rushade förbi louvren och det gigantiska pariserhjulet vid concorde som tilda hade blivit totalförälskad i. ville göra ronjas vårskrik fast som höstskrik eller cykelskrik eller kalla det vad ni vill, men var tvungen att tvärstanna för en gubbe som gick alldeles för långsamt över ”cykelbanan” som jag sätter inom citationstecken eftersom cykelbanorna i svenska mått mätt inte kan kallas cykelbanor. hamnade tillslut på champs elysée som har förvandlats till en gigantisk höstallée; orangea och gula löv på träden och längs vägrenen, triumfbågen nånstans där längst bort och så vi på våra velibs. c’était genial quoi, eller helt enkelt bara helt fantastiskt. slutade utflykten nånstans vid eiffeltornet efter att frida cyklat ikapp med en buss och vi varit helt övertygade om att de fyra sambosarna höll på att bli tre. tyckte vi förtjänade belöning efter att ha överlevt flera timmar på cykel i de galna chaufförernas paradis paris och avslutade dagen med en big mac och en mc flurry vid hôtel de ville. lagom avromantisering sådär!

bakslaget kom dagen efter när vi allihop upptäckte att velibjävlarna dragit 150 euro från våra konton fast de lovat att de pengarna bara skulle dras om man förstört eller inte lämnat tillbaka sin cykel. det VAR fint att cykla men jag skulle inte direkt vilja påstå att det var värt 1401,23 kronor! vårt sista hopp är nu att kajsas franska pojke bappe vet hur man sätter sura franska velib-folk på plats, för i really want my money back!


är ledig från jobbet idag (eftersom jag jobbar imorgon istället) och tänkte fira det med att göra ingenting. känns som det var veckor sedan jag var ensam, har nästan glömt hur man gör. hur gör man? jag tror jag ska ta med ”flickan som lekte med elden” (hur lång tid ska det egentligen behöva ta att läsa ut den där boken, jag vill börja läsa på franska!) till seine eller till valmy, dricka en eller två koppar lagom dyrt kaffe, vara borta hela dagen och bara göra sånt jag absolut inte måste göra. vive la vie! leve livet.

kärlek.
/m