2007/01/31

fjarde dagen och det kanns som jag varit har i en evighet

gissa vad en flaska vin kostar? 1 euro om du ar snal och 3 om du vill festa till det (eller 10 om du ar den som ar den men jag ar mer den som fyllt precis fyllt nitton och anda far handla vin lagligt precis var som helst, dvs inte sarskilt krasen)! i forrgar hade jag finbasok av alice, katarina och kajsa i mitt montmartreparadis och vi festade till det med en 2,50eurosflaska. med pastasallad. och levande ljus. och baguette saklart!

vagade oppna fonsterluckorna efter att jag skrivit forra inlagget och efter det ar jag och lagenheten kara. pa riktigt alltsa. oppnade fonstren, andades parisluft, sag sacre coeur mellan hoghusen at vanster, nerat, och resten av montmartre at hoger. forstod inte att det hande, forstar inte att det har hander men.. SHIT DET HANDER!!

har lart mig hitta till metron fran hemma och fran metron till skolan, bade sorbonne och det dar andra stallet dar vi antagligen ska ha vara lektioner (damnit, jag som ville ha rast i galerie richelieu och visa mitt carte d'etudiant for vakter med hatt varje gang jag ville ut fran byggnaden). var dar igar ocksa och gjorde nivatest. gick sadar men alla andra verkar ungefar lika kassa som jag sa det kanns ok. planerar att lyda moster b och skippa prestationsangesten for en gangs skull. HAHA, bonne chance!

igar bjod jag hem en johanna och en malin pa ganska ackligt kaffe innan vi tog metron (tillbringar sa mycket tid i metron att jag snart kan hela systemet utantill!) till katarina och kajsa och svenska kyrkan. kom forsent och kastades rakt in i altstamman mitt i nagon hogmassa pa latin. sjong efter noter sa gott det gick och alskade migsjalv for att jag gick pa alla sena fredagseftermiddagskorlektioner i trean. korledaren var en dam (typ) som kastade papper, sag galen ut i ogonen, pratade fransk/svenska och verkade.. fantastisk! mina tisdagskvallar kommer alltsa fortsatta i kristen anda med kor och efter koren-fika med svenskarna (det kryllar av svenskar).

igar slutade framfor en dubbad version av jordan rattslakare med müsli, banan och mjolk som jag varit duktig nog att handla (mitt kylskap ar faktiskt ganska fullt!). nar de spolar i lagenheten bredvid later det som natslags bombnedslag/flygplanskrasch/nat annat stort som later mycket. det har inget med kylskap eller müsli att gora. men anda.

och efter onskemal har jag fotodokumenterat min karlek! (klicka for forstoring)

vardagsrummet (titta tilda, dina ljus!)

sovrummet (.. och ditt orngott ar dar ocksa men det syns inte) koket (fransmannen var inte forstatt det dar med avlastningsytor. du hade dott, mamma!)
dusch&vaskrummet (jag vinkar)

lilltoan (tydligen ar det en grej att inte ha vasken vid toan. undrar om de tvattar handerna anda? jag gor. lovar.)

onskar jag kunde visa er ALLT, onskar ni ocksa kunde fa kanna den har kanslan med mig, att vara helt ny i en stad som liksom inte har nagot slut, att helt plotsligt ha allt ansvar och inga regler utom sina egna och KLARA DET! for jag klarar det. jag forstar inte vad som hander men jag forstar att jag klarar det.


fick sms av alice (oversta bilden, hon som inte ar en vinflaska) nu, hon vill fika/ta en ol med mig ikvall och sova over. far typ lyckorus. det har gatt fyra dagar utan ett enda ihopbrytande, utan en enda "vad faan gor jag har!?"-tanke. mitt huvud ar pa vag att explodera och just nu kanns fragan "vad fan gjorde jag INTE har?" mer relevant. jag alskar paris. men det ar val inget som forvanar nagon?


ps. om du ar en san som gillar riktiga brev sa ar vi tva:

maria sandstrom
co. maisala
43bis, rue des cloÿs
75018 paris
france

2007/01/29

i amelies del av stan

tangentbordet ar inte som ett tangentbord ska vara! dar A:et brukar sitta sitter Q och dar M:et ska vara sitter fragetecknet. ar det har nat slags U-land eller vafalls?!

sitter pa ett internetcafet som antagligen kommer bli mitt stammisinternetcafe och vet inte vart jag ska borja. kanske ska borja dar det slutade, sverige alltsa. det slutade med en tagruta pa svagertorp med en mamma och en stina och en loke utanfor fonstret och en jag innanfor. och ja; jag grat och ja folk tittade konstigt pa mig. soundtrack: laleh - november. jag hade slutat grata nar jag kom fram till flygplatsen och lyckades (varfor jag inte hade tagit pa mig linserna ar ett mysterium, det forsvarade minst sagt situationen att vara utan dem) checka in bagaget, flirta mig undan overviktsavgiften (yes! flyt nummer ett!) och hitta gaten och tillslut min flygstol. satt ensam pa min rad. latsades vara inte livradd fast jag var ganska just det. log for att jag tankte att det nog hjalper. "so kiss me and smile for me, tell me that you wait for me, hold me like you'll never let me go. cause I'm leaving on a jetplane don't know when I'll be back again"-laten har val aldrig kommit lagligare an precis innan de tvingade mig stanga av ipoden for att de skulle starta.

jag var modig hela flygresan och har varit det sen dess. ni skulle varit stolta om ni sag mig! tog RER-tag fran charles de gaulles till gare du nord. kandes surrealistiskt. hela tagkupen full av morka manniskor (paris-manniskor ar morkare an man tror) med morka klader. en man stod i min vagn och spelade franska sanger pa dragspel. stamningen: obeskrivlig.

taxi fran stationen till min port. chafforen kunde bara franska (med dialekt) och lurade mig sakert pa pengar men skitsamma for han var snall och visade mig anda fram till porten. jag slog in koden, bar mina 28kilos vaskor upp till fjarde vaningen (utan hiss, herregud tank er!) och laste med ganska stor moda upp dorren. jag hade langtat efter och fasat infor den stunden, sett den framfor mig och faktiskt- den blev precis som jag tankt mig den. oppnade dorren till en fransk/finsk tvaa med ett pyttekok, en pyttetoalett, en pyttedusch, ett ganska stort vardagsrum med soffa, liten bokhylla och ett bord och ett ungefar lika stort sovrum med 120sang (skojar inte, mina lakan racker inte runt pa langa vagar!), bord och liten garderob, typ. efter att ha ringt och berattat for mamma och stina att jag lever (till er andra: jag lever) tande jag mina orangeroda ljus jag fatt med mig i en present av tilda, satte pa carla bruni-musik, kokade gront te och laste i min parisbok dar ni skrivit era halsningar. hade jag inte haft huvudet sa fullt av nya intryck och allt det dar hade jag kansloexploderat! som tur var fanns det inte plats for mer kanslor i mig just da sa jag satt mest och fnissade och log for mig sjalv at vilka underbara fantastiska SJUKT FINA manniskor jag har som tycker om mig. seriost, jag alskar er! alltsa ALSKAR!!

jag har nog aldrig varit sa tom och full pa samma gang (ar inte det en winnerback-lat?) som da. visste inte vad jag forvantades kanna eller gora. kan man ga och lagga sig nu? hur da? hur gor man? kande mig som lisen nar hon kom hem till oss for forsta gangen och gomde sig under soffan. eller som katter i storsta allmanhet nar de kommer till nya hus, man maste vanja dem langsamt och ta ett rum i taget innan man tillslut later dem vara overallt. det var sa stort i min tvaa nar det bara var lilla jag dar. tankte "var ska jag vara? har eller i andra rummet?" flera ganger och vagade verkligen inte dra undan gardinerna och titta ut. ett rum i taget, ett steg i taget.

for jag somnade faktiskt sen, efter att ha tvattat mig i iskallt vatten (jag fattade inte hur man satte pa varmvattnet) , satt elementen pa max (inte for att det gjorde ett dugg skillnad) och krupit ner under mitt rutiga tacke. tankte ingenting, kande ingenting, ville bara sova.

vaknade av vackarklockan klockan sju, fixade varmvatten, duschade i miniduchen som inte alls ar sa primitiv som jag tankt mig, tog det enda jag hade i kylskapet - en flaska vatten, drack den och borjade min forsta dag som parismaria. jag sager bara: LOKALSINNET!! jag har utan att overdriva i princip chansat mig fram hela dagen. maste skarpa mig, vet. efter en timmes bakom-hornet-kartbokstittande och metroakande och "ou est la sorbonne?"-fragande hittade jag fram. en timme for tidig. irrade runt lite till, kopte baguette och kaffe "pour emporter" och satte mig pa en parkbank en stund innan jag gick in pa sorbonne igen. snacka om skola! korridorerna heter typ "galerie richelieu" med stora snirkliga bokstaver och ar forstas gigantiska. hittade (genom chansning forstas) ratt dorr och stallde mig i en ko med en svensk tjej (tryggheten ni vet) och stod dar en laaang stund tills vi insag att alla i kon utom vi hade grona sma lappar i sina hander... ugglor i mossen anades och fragor stalldes. visade sig att man forst var tvungen att ga till ett stalle pa andra sidan pantheon och fa information och den dar grona lilla lappen INNAN man skulle stalla sig i den dar sorbonne-kon. jahaja. vandrade med louise lokalsinne till det dar stallet och stod i ko igen, fick var info, tillbaka igen (kon hade blivit fyra ganger sa lang), skrev in oss (behovde inte visa betygen, 700 oversattningskronor i onodan), tillbaka IGEN till det andra stallet for att betala och fa studentkort. byrakratistad.

bytte nummer med de andra svenskarna, ja jag hittade nagra till, och gick for att mota alice. gick och gick. gick. jattevilse gick jag. men det som ar bra med paris ar att om man bara gar tillrackligt lange rakt fram sa kommer man tillslut till en metrostation och av nan anledning ar metrosystemet mycket lattare for mig att forsta an kartor i storsta allmanhet, vagar och korsningar och parker och sant blir KAOS med stora bokstaver. hittade alltsa alice vid en metrostation och akte till marais for en promenad. at upp resen av baguetten och kopte en kaffe "pour emporter" igen. irrade runt. det ar valdigt mycket irrande just nu. bade runt pa gatorna och i mitt huvud.

pratar med katarina pa msn och ikvall ska hon, kajsa och alice komma hem till mig och ata middag. jag ska bjuda pa middag i min lagenhet! den meningen har jag aldrig skrivit forut. ska hem och packa upp nu. kanske vaga titta pa utsikten. kanske forsta att jag ar har. fast det dar sista tvivlar jag starkt pa.

imorgon ska jag gora nivatest pa sorbonne och pa kvallen ar det kor i svenska kyrkan. har saknat att sjunga i kor. (inte som i djuret ko alltsa utan som i en sammansattning manniskor som sjunger stammor och sant.) jag har insett att det ar omojligt att inte fylla ut tiden i den har staden, det finns sa mycket att gora att jag blir yr! maste ta en sak i taget. nar jag har packat upp kanske jag ska ta en promenad runt i min del av amelies del av stan, lara mig nagra gatunamn och sa. plugga vagen till metrostationen jules joffrin.

och om jag ska sammanfatta det har inlagget med tva meningar skulle det nog vara:

- jag ar sjukt modig.

- allt ar galet.

puss och karlek!

ps. har skaffat franskt nummer: 0033620456288.

ps2. ni behover inte vara medlemmar for att kommentera, bara klicka i "other" istallet for "blogger"!

2007/01/27

nittonårsdagen

idag är min födelsedag! hurra hurra hurra!

två stora väskor står mitt på mitt jätteostädade golv och väntar på att fyllas med det allra sista och sen (med viljestyrka och annan styrka) stängas och vägas. jag är nervös för det där sista för jag vägrar ta ut en enda sak. speciellt tänker jag inte ta ut:

- min klänning som krympt fem storlekar på längden i tvätten
- mina nya svarta byxor som stina köpt till mig (!)
- fotona på mamma och stina och lisen och truls som har kylskåpsmagneter på baksidan
- mina tofflor

önskar även att jag kunde ta med mig:

- kajsa så hennes vemod gick över.


annars känns det som att det här är nästan det bästa som har hänt mig, den här ivägåkningen. och då har den inte ens hänt mig än.

2007/01/23

egentligen är jag superwoman och inte ett dugg nervös. (eller nä.)

jag fryser om öronen. vad hände? vadå snö?

okej, jag har fått hintar om att mina två andra inlägg skapat en viss depp-stämning osv. och vill därför klargöra några saker:

  1. jag låter sorgsnare än vad jag är, det är min grej.
  2. egentligen ser jag fram emot det här med hela hjärtat och hela huvudet och hela mig och jag vet att det kommer bli de kanske bästa fyra månaderna i mitt liv. liksom tänk friheten! tänk hur jag kommer känna mig fem meter längre efter att ha skrivit in mig på sorbonne, fixat bostadsbidrag(?), köpt egen mat till mitt egna kylskåp och sitter på trapporna vid sacre coeur och har utsikt över hela paris. till exempel.
  3. det här är ingen romantiserings-blogg, det är en mitt-liv-i-paris-blogg med både ups and downs. jag tänker skriva om det som är så fantastiskt bra att jag nästan går sönder av bra-het men jag tänker skriva om hemlängtan och om ledsenheter också. läs ändå. (och tänk på nr. 1 när ni gör det!)

jag har "börjat packa". lagt fram två saker. strumpbyxor och paris-guiden. heja.

2007/01/21

några timmar senare:

att skriva det där var nog inte världens bästa idé, nu är det tanke/känslokaos i marias huvud och hjärta och alltihop. tänker till exempel på sekunden när jag låser upp lägenheten som ska föreställa min och den är tom och mörk och knäpptyst och iskall och tänker på sekunderna efteråt när jag tänder lamporna och sätter på elementen och kopplar in mina högtalare och min ipod och lyssnar på svenska akademien eller lily allen eller gnarls barkley - smiley faces. ser det framför mig. får lite ont i magen, lite hjärtklappning.

nu känns det! nu känns det!

montmartre och jag? "va? vem? sschh" som loke hade sagt (OBS! internt). känner mig som världens minsta människa i världens största värld just nu och då har jag inte ens packat väskorna eller gått ut från mitt rum än..

med en hemmavecka kvar känns det fortfarande nästan ingenting

”hur känns det?” undrar de, hela tiden. vadå känns? vad är det som ska kännas? med en vecka kvar till malmöhejdåt har jag fortfarande bara en halvklar packlista (mina packlistor är kända för att vara långa och helklara låångt i förväg) och mentalt är jag inställd på motsatsen till att åka. det känns helt enkelt ingenting för jag har inte känt efter än. jag har inte låtit mig själv tänka den där tanken att om en vecka sitter jag ENSAM (flygrädslan då? en hand att hålla i då?!) på ett sterlingflyg till frankrike, med ett hemmaliv bakom mig och ett baguette/franska verb/rött vin-liv framför mig. utan mamma. utan stina. utan kajsa, tilda, johanna, loke. utan lisen och truls. utan brumsi.

blir fem år igen när jag tänker så, så jag tänker inte så. fortsätter att inte skriva packlistor, fortsätter att inte ordna med det sista, fortsätter att inte kunna svara på ”hur känns det?” för jag fortsätter att inte inte inte känna efter.

fikar och sånt istället. jag antar att det kallas att ta vara på den tid man har.