från artonde till fjärde

förändring. det ligger så mycket jävligt tungt i det ordet, varför gör det det? konservativa idiot.

112 trappsteg till gatlyktskantade trapp-gator för sista gången, parken, peugeutskylten och hustaksutsikten för sista gången. ljudet när grannen kissar för sista gången, väckas av c-dursskalor och f-dursskalor på piano från annan granne klockan åtta för sista gången (skaffa keyboard och hörlurar mänska?!), steka pannkakor i den nästan helt funktionslösa stekpannan för sista gången. och så vidare. "tu es sensible, ca se voit" sa en söt kines till mig på festen. att det syns att jag är känslig. sant. bitch.

tar ner kylskåpspoesi och foton och "rire rallonge la vie"-lappar. packar tre ton böcker i väskor och depersonaliserar en lägenhet som är någon annans men som har känts som min första egna sen februari 2007.

i eftermiddag tas flyttlass på bussar och i metron mot marais och paris centralaste punkt och vår nya minitvåa med heltäckningsmatta och saint-exupérys barnbarns katt som husdjur. jag ska bara läsa tvåhundra sidor om marxismen, funktionalismen och sociala interaktionsteorier först.

marais och bussarna

var på bio på rue mouffetard med flickorna och såg les grandes personnes. hade filmen varit svensk hade den varit ingenting men jag antar att för parisarna är göteborgs skärgård lite exotisk och björn gustavsson lite söt. själv vet jag inte jag,
kaffen efteråt var god i alla fall och sällskapet mycket trevligt. gick (vilse) genom hela quartier latin och beundrade bakgator, julbelysning och turister som kissade på kyrkor vid st michel.

helgen var lagom händelserik med en livlig fredagsnatt och en mycket lugnare lördagsdag. annars ser jag fram emot att få hit min kurslitteratur så jag kan läsa om bilder av självet och krackelerande karaktärer och förstå internationella konflikter och våld under globaliseringens era. nu jävlar ska det allmänbildas!

försöker förbereda mig mentalt för den stundande flytten men antar att den vanliga separationsångesten ändå kommer infinna sig vilken dag som helst. marais i all ära men montmartre är ändå montmartre och mer hemma än så blir nog aldrig paris. nåväl, jag ser det som en nystart det med. det är marais och bussarna.

mitt nya liv

jag är en rätt rädd person men jag inbillar mig att det inte bara är av rädsla för bombdåd i metron som jag har bestämt mig för att börja åka buss. har hittat en fransk motsvariget till skånetrafiken.se och inser att ovan-jorden är fan så mycket bättre än den som finns under. ska träffa josefin och emanuel vid belleville om drygt en timme, det fanns ingen bra bussförbindelse tid så jag tänker gå. mitt nya liv som hurtig!

det är aldrig samma sak att komma hit i januari som det är att komma i september. RERen är tommare, neonskyltarna snällare, luften renare och livet lättare. jag har ingen plan för hur jag ska spendera min vårtid och hur jag ska lyckas med konststycket att motivera mig själv till ännu en distanskursperiod, men jag har i alla fall en bra magkänsla och jag litar på den. jag älskar stan igen! heja!

det låg snö i parken utanför vårt fönster när jag vaknade igår.
bara en sån sak.
och jag var på tillräckligt bra humör för att inte ens bli arg när vakten slängde ut mig från mataffären för att ta den dagliga mataffärslunchpausen på en och en halv timme, även om jag bara hunnit till brödet. tänkte: mack-middag är gott, och gick snällt mot kassan.