london calling

underkläder tvättade, klänningar framlagda, matsäck (läs: choklad&bubbelvatten) inköpt, kartor utskrivna, talbok nerladdad och skor putsade - om sju timmar sitter jag på eurolinebussen nordvästerut och framför mig ligger en helg som kommer gå till historien! hepp!

numéro de sécurité sociale

jag har inte riktigt förstått att det här inte fortfarande är de första fyra månaderna av besök utan att jag faktiskt BOR här och till exempel borde ha ett numéro de sécurité sociale. tracy från murphys house ringde igår och sa att jag fått jobbet men ringde idag igen och sa att om jag inte skaffar ett sécurité sociale-nummer kan hon inte anställa mig. har alltså ägnat den senaste timmen åt att desperat googla information om hur en utlänning (som dessutom inte har något hyreskontrakt(!)) gör för att skaffa ett carte vitale och jag blir betydligt mer avskräckt än klokare. har nästan gett upp innan jag börjat och inser att lekstugan är slut och här är verkligheten. åh cojean-fiskdammen som tog så väl hand om alla låtsasimmigranter som inget visste om världen eller det byråkratiska systemet, jag saknar den!

jag är trött på att vara utlänning. jag är trött på att fast jag knappt går utanför dörren längre (jag är sorglig, jag är det) ska saker alltid krångla. när jag bestämmer mig för att komma tillbaks till sverige för en längre tid ska jag inte göra något annat än njuta av hur enkelt allting är.

och om jag inte får pub-jobbet på grund av obefintligt försäkringsnummer accepterar jag min enda plats i det här landet och tar på mig den ljusblå tröjan igen.

lördagsstund har gul i mun(d?)

lördagmorgon och knappast en mänska vaken vid den här tiden. jag tvingade mig upp och åt frukost med guillaume halv nio för att ha tid att skriva på inlämningsuppgifterna till den här veckan innan dagens viktigste; catch upfika med kajsa och josefin. än så länge är resultatet moyen, har inte ens öppnat word.

provjobbade på irländska baren igår, serverade lax och hamburgare och risotto åt ungefär samma kostymnissar som på cojean och det var ganska förvirrande och ganska kul. den trevligaste tjejen är förstås tjejen jag eventuellt byter ut, om jag nu får jobbet. vilket jag inte riktigt vågar hoppas på efter gårdagens kvällsantiklimax.. självförtroendet som hade gått från lagom till skithögt sjönk till långt ner på minusskalan.

de ringde från etoile de montmartre och ville att jag skulle komma dit och provjobba också, åtta till midnatt. två på samma dag, för bra för att vara sant! tänkte och det var det såklart också. efter att jag snällt följt med ner och lämnat min väska och min jacka, redo att ta mig an montmartres finfolk och dregg och annat pack säger tanten att jag har för lite erfarenhet (vad är en CV till om de inte ens läser den innan de ringer och ber mig komma dit?!) och undanflykt efter undanflykt fast jag såg på sättet hon tittade på sin kollega att det var min oerhört kassa nervösfranska som inte dög. så jag fick snällt gå ner, ensam den här gången, och hämta mina saker igen och fem minuter senare vara tillbaka i lägenheten. their loss. tänkte jag inte.


kaffet är kallt och word öppnat. dokument 1. det verkar vara sol ute. om fem dagar åker vi till london!

centre george pompidou

det är slående hur unga och ambitiösa de franska studenterna är. efter ett tags köande sitter jag nu i biblioteket på pompidou och förundras över sjuttonåringarnas slit. det skulle ge mig prestationsångest om jag inte nyss fått lära mig (G Mermet, Francoscopie) att fransmännen trots press och stress och skitlånga skoldagar ändå i allmänhet bara ligger nånstans i mitten resultatsmässigt. enligt undersökning. vet inte vilken.

provjobbar på murphys house imorgon. yes.
är det inte bra springer jag runt hörnet till gamla kära cojean haussmann. mottagandet jag fick där idag var helt underbart, pussar och kramar och jobbförfrågningar och inbjudan till två soiréer. dock blev jag avskräckt när jag såg hur rémi slet med tusen miljoner salades herbes med exakt antal gram örter i, och insåg att cojean är bäst utan jobbet. nu behåller jag bara det bästa - pussarna, matpauserna och soiréerna!

i väntan på korv och makaroner. med ketchup.

väntar på duns-stegljud i trappan så att jag äntligen kan börja steka knackisarna och koka pastan. det verkar dra ut på tiden, det där att vara sorbonnestudent.

med nymålade naglar tog jag mig an en dag av ihärdig huvudvärk och halsont och nu vet jag vad jag ska göra nästa termin. hittade den för tillfället ultimata distanskursen, 15 poäng kulturjournalistik och jag längtar redan till januari.
annars har jag idag:

• druckit en dyr kaffe
• druckit en billig kaffe
• analyserat le mariage de figaro
• önskat mig fingervantar (det är inte bara paris bästa lägenhet, det är den kallaste också.)
• väntat på att träfönsterluckorna ska blåsa ner och ta livet av en stackars granne som slänger sopor (OBS. det hände aldrig.)

inatt när jag inte kunde sova pga en kombination av myggbett, halsmandelsvärk och slående fönsterluckor kom jag på att jag nog skulle vara en skitbra servitris och att jag tar jobbet om jag får det. bristen på erfarenhet av att bära brickor med glas med en hand kan jag väga upp med min utomordentliga charm. typ. jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös.