2007/11/19

nittonde november

i lördags var det cojeans sexårsfest och jag buggade loss med mina svarta vingar bland andra änglar, djävular och diverse transor till klockan fem. gratis champagne, pajer, utklädda bögar och dålig musik- kan det bli bättre? tveksamt. det är vid sådana tillfällen jag kommer på att jag verkligen gillar mitt jobb.

sitter på figaro och äter sandwich végé. ska jobba till halv tio. det är strejk. är trött i benen av allt gående i brist på metro eller buss men det hade kunnat vara värre. hade kunnat bo kvar i montmartre till exempel och haft timmeslånga promenader framför mig varje gång jag skulle gå till jobbet. maintenant ca va.

häromdagen knackade det på dörren och så stod långeman (han heter det numera, technokillen, kostymmannen, grannen över som jag pratat om) där och böjde på nacken för att få plats under dörrkarmen. sa ”hej, ni kanske vill komma upp på en öl imorgon klockan åtta?” och vi sa ”oui oui, biensûr” och fredagskvällen tillbringades på fyra barstolar och en liten trästol som var alldeles för låg för det höga bordet i hans så kallade vardagsrum med öl och vin och slagsmålsklubben (slaksmaalsklobbön) och fransk ironi. vi bestämde att vi ska ha en tvåvåningsfest i januari, man kan gå mellan lägenheterna via taken! det kommer bli årets fest.

annars då? annars dök leo upp från ingenstans, bodde på ett hotell precis bredvid mitt jobb så jag gick dit sa hej i min tvåtimmarspaus. och visade dem truskel och vår lägenhet och det kändes inte alls konstigt att någon jag inte egentligen träffat på ett och ett halvt år satt i min lägenhet i le coeur de paris.

det närmar sig december och som vanligt förstår ingen hur det gick till. la fayette har en julskyltning som lyser upp hela boulevard haussmann och jag känner mig ovanligt avskärmad från både verkligheten och sverige. vad gör ni? vad händer i malmö och världen och hur mår ni? jag önskar jag kunde få hit er allihop över i alla fall ett dygn så ni kunde uppdatera mig om era liv. ni har väl inte glömt mig? jag glömmer er jamais.

jag skriver för lite. glömmer detaljer. jag älskar detaljer! ju. vill och måste spara mer av det som händer, känns som allt rinner mellan mina fingrar.
det är nästan minusgrader i paris och jag har fortfarande ingen vinterjacka.
är hösten redan slut?

2 kommentarer:

Anonym sa...

jag är verkligen sämst på att skriva brev. förlåt mig! men när historiaprovet är över, artikel inlämnad, datorkunskapsprovet över, engelskaprovet över och när jag inte jobbar SKA jag skriva brev. Som du kanske förstår är det mycket i skolan och jag borde verkligen plugga på historiaprovet som är imorgon, men som du kanske kommer ihåg är det lätt att fastna vid datorn. I alla fall så är det bara en månad till du kommer hem till Malmö och jag längtar så mycket. Jag längtar tills du och jag går i stan en såndär kall och mörk vintereftermiddag för att hitta julklappar. Jag längtar tills julafton för jag känner att det kommer bli den mysigaste julaftonen (säger man julaftonen?) på länge, för DU är hemma och bara det är underbart! Jag längtar efter att bara ha dig här även om vi sitter vid varsin dator med en vägg emellan. Man känner ändå av närvaron liksom och ibland blir det lite tomt här hemma. fjonarna saknar dig med! (det känns som det var alldeles nyss när du och jag kom hem från jobbet och gosade med fjone) Äh, nu blev jag nostalgisk och allt sånt där. vi ses á Malmö om en månad, grosses bises!

Anonym sa...

Älskade unge!
En månad tills vi ses!
Malmö längtar efter dig och mest av alla jag.