lista på viktiga saker som hänt:

1. när jag i lördags stod med min charlotte på huvudet och mitt tablier runt resten av kroppen med all koncentration på 10 heure du soir en été (ananas&jordgubbsjuice) och tre végé-sandwichar i rabicoin vibrerade det i fickan och kajsa kom via sms med den världsomvälvande nyheten att vi hux flux från vad som tycks som ingenstans fått INTERNET i lägenheten! jag brände nästan végé:erna av upphetsning och sprang upp för de fem trapporna när jag tre timmar senare städat comptoiren, étagersen, toasterna, burit ner morötterna, passat moppen (est-ce que tu peux passer le mop en salle maria?), torkat svetten ur pannan och slutat för dagen, och så sant som det var sagt satt josefin vid köksbordet, online på facebook. världen är upp och ner. igår satt jag framför datorn i fem timmar utan att resa på mig förutom en gång när jag åt en svensk skorpa med (franskt) smör och efter de fem timmarna var jag NÄSTAN (nästan!) påväg att be till gud att det där trådlösa N9EUF_TEL9COM skulle vara borta till dagen efter. tar dock tillbaka det idag när jag laddat ner fem nya album musik och spelat ms-röj på msn. think i'm in heaven!

2. idag åt kajsa och jag cookies till middag. ett helt paket.

3. jag fick ett sms av johanna där hon rådde mig att inte gå ut i elden på nätterna. jag förstod inte vad hon menade men luc på jobbet förklarade något om en krock och något om några döda och något om uppror. gick in på aftonbladet.se och kajsa och jag kunde nästan inte hålla oss för skratt när vi läste rubriker som "paris i lågor" ¨på svenska skvallertidningsinternetsidor samtidigt som vi tittade ut genom fönstret mitt i centrala paris. ingen eld här inte. DÄREMOT, och snart kommer jag till saken, har vi mer än väl (kanske inte lika väl som de som bor utanför stan och måste räkna med kanske fyra timmar för att ta sig till och hem från jobbet.. men ändå) märkt av den där metrostrejken. i en vecka har det varit nästan omöjligt att ta sig fram förutom till fots så vi har gått till jobbet och i och för sig insett att det tar nästan exakt lika lång tid som med metron. i alla fall, en dag när jag och kajsa för en gångs skull slutade samtidigt och hade sällskap hem kom jag på att jag behövde köpa lite nödvändigheter på franprix. eftersom det finns franprix nästan överallt kom det lägligt nog ett franprix cirka tjugo sekunder efter jag kommit på att jag behövde köpa det där nödvändigheterna. det här har inte heller nånting med saken att göra, det som har något med saken att göra är att kassatjejen är asiat. fransk asiat. hon frågar om jag har dix centimes men det har jag inte så jag frågar kajsa om hon har tio centimes (det har med saken att göra att jag frågar det på svenska) och hon säger kanske och det har hon förstås och SAKEN:

"är ni från malmö?" säger den franska asiaten i kassan på franprix på svenska med asiatiskskånskfransk brytning och jag blir så att säga tagen på sängen och inser det jag i och för sig insåg för längesen, att världen ibland (eller ofta eller nästan alltid) inte är vad den ser ut att vara.

note to self: säg aldrig något elakt om kassabiträden på svenska för du vet aldrig om de råkat bo i malmö i fem år i sin ungdom. (idag hindrade jag mig från att fråga kajsa om hon trodde kassatanten på monoprix var dvärg. jag lär mig!)