malmö har nog egentligen aldrig varit så bra som den här sommaren. trots 50 timmars jobb i veckan har den här sommaren varit helt underbart socialt intensiv på det där sättet som bara malmösomrar kan vara, med precis de sakerna jag saknade när jag var borta. syftar speciellt på alla spontana möllankvällar, galendansandet på kb och simpanfikorna dagen efter i samma kläder som igår. och så allt det andra. som att sova över i tildas nya lägenhet tre nätter i rad och gå upp tidigt för att jobba och ha fått ett kusinkärleksmeddelande skrivet på toaspegeln, som att sitta på en lekplatsbänk i gullvik med johanna med varsitt halvt hjärta om halsen och prata framtid och förritid och justprecisnuitid och komma på att VI HAR VARANDRA, som att sitta vid lilla matbordet i köket och äta middag som inte är pasta med familjen som är min, att promenera i skogen i gårdskär, att plocka sju sorters blommor klockan tre på natten på en äng nånstans utanför växjö och inte drömma om någon prins men vara glad ändå.
som att cykla vägen in till stan och se något band, vive la fête till exempel (oui je vis, je vis, je vie la vie folie) och inse att det kryllar av dem överallt. människorna alltså, ni. mina människor. mina människor som liksom aldrig verkar ta slut.
ni tar inte slut.
vi tar inte slut.
malmö tar inte slut.
fyra dagar kvar och jag har inte börjat lägga fram packningen, inte köpt någon laptop och inte framkallat några foton att hänga på väggen. jag har haft så mycket att säga och så många att träffa och så mycket malmö att leva i att jag inte har hunnit börja paristänka på riktigt förrän i helgen när josefin var här och den framtida sambotrion var samlad och parispratande, tjatande, pirr-i-magen:ande tillsammans. det var nog första gången jag förstod att jag fantamig är påväg dit igen, att jag är påväg att säga hejdå fast jag nyss kom hem! malmö har nog egentligen aldrig varit så bra som den här sommaren men paris är min nyförälskelse och jag längtar tillbaka. i do.
flyget går halv åtta på lördag morgon.
paris j’arrive!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Käraste Miamaria! Det känns VÄLDIGT speciellt att vara förstekommentator. Har ju inte hunnit börja sakna dig ännu; ska tillochmed träffa dig på Lindholmsgatan i morgon. Men att följa din och Paris fortsatta lovestory ser jag ivrigt framemot, svältfödd på romantik som jag är.../moster
Skicka en kommentar