det rosa molnet personifierat

jag vet inte om det ar att jag ar ensam i min lagenhet for forsta gangen pa vad som kanns som evigheter eller om det ar att jag insett att det bara ar i lite mer an en manad kvar som jag ska vara kvar har som gor att det kanns lite gratt i mig, trots lekliv och sommarsol och glass och fotdinglande vid kanalen. jag vill inte aka harifran. jag vill att hela varlden ska komma hit istallet sa kan vi stanna har och inte gora nat meningsfullt alls bara jattemycket vara och jattemycket parispromenera och aldrig vara graa som jag ar lite nu. men om jag suddar lite gratt och tanker pa tildadagarna kanns det nog battre.

tildadagarna ja,
kussekarlek pa hog niva!

hennes sms "jag har kommit pa vad vi ska gora i paris! inte gora nagra turistsaker, bara dricka vin, sitta pa uteserveringar, ligga i parker och sova lange pa morgnarna" sammanfattar vara fem dagar ganska bra. helt underbart lata har vi varit! hojden av lathet var nar vi hade atit var fruktsallad, druckit vart te och lagt oss (for det var for jobbigt att sitta) i sangen for att spela finns i sjon och tilda sager "vad bra att du la korten dar langre ner, da slipper man vrida armen!".

forutom att ata fruktsallad och spela finns i sjon har vi aven hunnit prata och prata och prata och skratta och sola i parc monceau och picknicka vid sacre coeur med pastasallad och jordgubbar, promenera runt i marais, inse att tilda bodde i mina kompisar carolin och mauds lagenhet nar hon var har (finns det bara tva lagenheter i paris eller VAD AR GREJEN?!), ha filmkvall hos katarina, fira valborg och spana pa fransman, ga pa restaurangen med de vita fladdrande dukarna i borjan pa "amelie fran montmartre" och ata lyxmiddag med kir royal till apéritif. med mera och mera.

veckans skrackmoment vad nar jag satt pa toa och foljande scenario utspelar sig:
1. pang!
2. tilda (utanfor toan, fotar trappan): maria...
3. maria (inifran toan): alltsa, nej, DU SKOJAR????!!!!!
4. tilda (utanfor toan, slutat fota trappan): jag skojar inte...

dorren hade slagit igen och vi hade last in nycklarna. efter trettioelva djupa andetag ringde jag mamma, fick numret till hyresvarden (eftersom jag last in min mobil ocksa) och ringde. hennes reaktion var "aah maria ce n'est pas vrai, ce n'est pas vrai" (det ar inte sant, det ar inte sant) och "du har ju extranycklarna i lagenheten ju, vi har inga andra!". jag sag pistolen mot tinningen framfor mig. trettioelva djupa andetag till hjalpte bara nastan men

det fanns en till extranyckel och en timme senare (efter att tilda och jag svalt ner klumpen i halsen med ett glas vitt pa uteserveringen precis nedanfor min gata) kom hennes man med tag fran fororten och lamnade den till oss. han sa "trevligt och traffas" och vi kopte choklad at honom. sen ringde hyresvardinnan colette och tackade for chokladen och bjod over mig pa fika i deras hus nangang nasta vecka eller sa.
det kunde varit mycket varre.
det kunde till exempel gatt som for killen som den sote lille stammande grannen med hunden berattade om, han som gatt ut i kalsonger klockan fyra pa natten for att kissa och hort samma "pang" av dorren som slog igen. kul lage.
ja, det kunde varit mycket varre! vi hann till och med till fladdrande-dukarna-restaurangen och kunde ha en skitlyckad kvall med matta magar, lord B pa pont des arts och pub och klubb och allt det dar som gor kvallar till kvallar med stort k!


nu ar parislivet back to normal vilket inte ar sa stor skillnad mot allt det dar jag nyss berattat. back to normal betyder val egentligen bara mindre tilda och lite mer skola. annars det dar vanliga; sol i park, baguetter, promenader, middagar, nattbussar, kanal st martin-chill och chill i storsta allmanhet.

aker till charmonix pa lordag med koren for att aka rafting, sjunga i katolsk kyrka, klattra i berg och sova i tipis.

jag tror det ar dags for mig att ta tillbaka det dar med att jag kanner mig gra,
egentligen ar jag val faktiskt ganska mycket det rosa molnet personifierat.