efter ett tag glömmer jag liksom att kameran finns och missar detaljerna. inte att uppleva dem förstås men att fota dem. tur att man har alice då som sen hon fick sin nya dator och kan lägga över bilder varje dag, tar cirka 200 foton per dag! hatar det medan hon gör det, älskar det efteråt. första bilden är dock inte alices, det är min andra mästerfotografkompis kaajsaas (malmökajsa alltså):

jag, kajsa och eiffel på "picknick" utan picknick i champ de mars.

kajsa, jag, moa påväg hem till mig efter någon öl och solnedgång vid sacre coeur. det har blivit något av en klassiker.

den där picknicken på place de vosges som är så svårt att uttala. det var den där kvällen då jag bondade ännu mer med...

emanuel och josefin! kajsa är jag ju bondad med sen länge. happy happy life!

en av alla dagar i marias. här med alice och kajsa och det jätteglada humöret.

en dag när jag tagit förortståget till förorten stod alice och lagade lax. jag hade inte ätit sån där hemmagjord hemmagod lax på fyra månader eller så och det var ungefär det godaste jag ätit ever!

maria alias död fisk på kajen vid pont neuf. vad som inte syns: jordgubbarna i min mage, 25gradersvärmen (eller jo, lite syns den) och utsikten ooh utsikten!!
frida och alice, dagens ganska fantastiska sällskap!

samma dag fast kväll, på väg till metron för att se jamie T på världens mysigaste klubb vars namn jag inte kan stava. fotot = typisk sån där JAGFATTARINTEATTJAGBORHÄRDETKANINTEVARASANTALLTDETHÄR-stund.

alltså världens vackraste solnedgång mellan husen. solnedgångar är rätt underskattade ändå.

tema: leggings

i väntan på frida och moa stod vi och var lagom snygga vid metron. precis sekunden efter fick jag ett av mina "men för i helvete alice, sluta fota nu!!!"-utbrott. ångrar mig lite nu. har sagt förlåt (tror jag). i love her.

på senaste tiden har jag av olika anledningar (grannar och nycklar och hyra och sånt) pratat med hyresvärden en miljon gånger. jag förstår ungefär hälften av vad hon säger men jag lyckades förstå att det finns ett saint tropez i paris som inte ens alla parisare känner till. dagen efter stack vi såklart dit och åt glass och solade.

sen visade alice mig en "grön linje" som var som en fyra kilometer lång underjordisk (typ) och överjordisk (ja liksom ovanpå husen) park. kolla förresten min fiina nya second hand(!!)-väska!

sen kom katarina äntligen hem från miami och vi firade med crêpe-kväll! oj vad mycket pannkakor och oj vad mycket nutella och ojojoj vad mycket mums och oj vad mycket illamående efteråt! heja crêpe!

mmm.

sen blev det första maj i en park vid la defense... (snart har vi provlegat alla parker!)

...och vid republique (glass igen, jag tycker jag har många glassar att ta igen, har inte ätit en enda på hela våren!)...

...och vid canal saint martin...

...

vaknade av solen i ögonen och ser den mest orangea soluppgången utanför mitt montmartrefönster. var tvungen att väcka alice och visa. medan hon fortfarande nästan sover skriker hon "var är kameran!?"

sen sov vi lite till.

och igår var vi vid butte chaumont och solade bredvid toplesstanter och stirrande thailändare. fortsätter det såhär kommer jag vara nästanneger när jag kommer hem!

torsdagen avslutades på det bästa sättet en torsdag kan avslutas, nämligen med KNACKISALLAD! klassikern som hängt med sen hösten och som introducerades för mig allra första kvällen jag var här. innehåller: pasta, sallad, tomat, fetaost, lök, chorizo och KNACKI (dvs korvbollar från monoprix. det är sant!)
jag fick magknip sen, men det var det värt.
3 kommentarer:
kära gud, om du inte gör det möjligt för mig att följa med maria till den där staden i höst så kommer jag att skjuta mig i huvudet. amen.
älsko, vilka fina bilder och vilken fin stad. har hört ryckten om att du ska tillbaka i höst, vänta dig ett besök fran mig da <3
några tårar på ena kinden e det enda som finns kvar från min skrattattack jag drabbades av då när jag läste inlägget om när vi slappeslappade. att dessutom va ensam hemma o skratta så högt känns lite schizo, men det va det värt! Love o längtan, t
Skicka en kommentar