den där picknicken på place de vosges som är så svårt att uttala. det var den där kvällen då jag bondade ännu mer med...
en av alla dagar i marias. här med alice och kajsa och det jätteglada humöret. 
frida och alice, dagens ganska fantastiska sällskap!
samma dag fast kväll, på väg till metron för att se jamie T på världens mysigaste klubb vars namn jag inte kan stava. fotot = typisk sån där JAGFATTARINTEATTJAGBORHÄRDETKANINTEVARASANTALLTDETHÄR-stund.
alltså världens vackraste solnedgång mellan husen. solnedgångar är rätt underskattade ändå.tema: leggings

i väntan på frida och moa stod vi och var lagom snygga vid metron. precis sekunden efter fick jag ett av mina "men för i helvete alice, sluta fota nu!!!"-utbrott. ångrar mig lite nu. har sagt förlåt (tror jag). i love her.
på senaste tiden har jag av olika anledningar (grannar och nycklar och hyra och sånt) pratat med hyresvärden en miljon gånger. jag förstår ungefär hälften av vad hon säger men jag lyckades förstå att det finns ett saint tropez i paris som inte ens alla parisare känner till. dagen efter stack vi såklart dit och åt glass och solade.
på senaste tiden har jag av olika anledningar (grannar och nycklar och hyra och sånt) pratat med hyresvärden en miljon gånger. jag förstår ungefär hälften av vad hon säger men jag lyckades förstå att det finns ett saint tropez i paris som inte ens alla parisare känner till. dagen efter stack vi såklart dit och åt glass och solade.
sen kom katarina äntligen hem från miami och vi firade med crêpe-kväll! oj vad mycket pannkakor och oj vad mycket nutella och ojojoj vad mycket mums och oj vad mycket illamående efteråt! heja crêpe!mmm.
sen blev det första maj i en park vid la defense... (snart har vi provlegat alla parker!)
sen blev det första maj i en park vid la defense... (snart har vi provlegat alla parker!)
...och vid republique (glass igen, jag tycker jag har många glassar att ta igen, har inte ätit en enda på hela våren!)...
...och vid canal saint martin...
...vaknade av solen i ögonen och ser den mest orangea soluppgången utanför mitt montmartrefönster. var tvungen att väcka alice och visa. medan hon fortfarande nästan sover skriker hon "var är kameran!?"
sen sov vi lite till.
och igår var vi vid butte chaumont och solade bredvid toplesstanter och stirrande thailändare. fortsätter det såhär kommer jag vara nästanneger när jag kommer hem!
jag fick magknip sen, men det var det värt.
3 kommentarer:
kära gud, om du inte gör det möjligt för mig att följa med maria till den där staden i höst så kommer jag att skjuta mig i huvudet. amen.
älsko, vilka fina bilder och vilken fin stad. har hört ryckten om att du ska tillbaka i höst, vänta dig ett besök fran mig da <3
några tårar på ena kinden e det enda som finns kvar från min skrattattack jag drabbades av då när jag läste inlägget om när vi slappeslappade. att dessutom va ensam hemma o skratta så högt känns lite schizo, men det va det värt! Love o längtan, t
Skicka en kommentar