"vila nu upp dig ordentligt sista veckan sa du kan komma hem och ha sommarlov sen!"

(tildacitat, je l'aime)

sitter sista gangen pa internetcaféet vid jules joffrin efter sista kaffen pa café valmy, innan sista koren, dagen innan sista onsdagen i paris for den har helt javla perfekta varen.

jag har aldrig varit bra pa sant som tar slut. ett tag tankte jag att jag kanske skulle sluta borja for att slippa sluta men jag kom pa att det nog blivit ratt trakigt och att fyra manaders totallycka ar ganska latt varda den har veckan av ont i magen och grat i kudden. aven om det kanns ratt omojligt jobbigt och ajajaj just nu.

NEJ
det ar inte det att jag inte langtar sjukt mycket efter att fa komma hem till sommarmalmo och er
NEJ
det ar inte det att jag inte vill komma hem
det ar bara det att jag inte vill aka harifran.
det ar skillnad.

for oj vad jag vill hem till grillning i parken, mollan (saga vad man vill om paris heta nattliv men mollan I MITT HJARTA!!), falsterbo-bad-dagar, annan mat an pasta, fikor, fikor, fikor, familjen, alla ni andra. haromdagen tankte jag att jag saknar att grava i tradgarden. liksom nar fan har jag gillat att grava i tradgarden?! saknar tradgarden. saknar stallet. saknar att spela piano. saknar mitt sprak. saknar min cykel. saknar svenska dramaserier och allsang pa skansen.

jag kommer alltsa hem OM EN VECKA och inte tva eller tre eller fem eller allt vad som gissats pa. och sjatte juni vill jag att ni kommer till mollan och ger mig en stor jattegruppkram for alltsa

vous me manquez mest av allt!

sen sist har jag till exempel:

- haft heldag (tio till sju) med min söta lilla sverige-dyrkande hyresvärd och hennes man (och katarina och kajsa som moraliska stöd) ute på landet. åt trerätterslunch med fördrink och tittade på kyrkor och van goghs grav och sånt. vi blev så tighta att jag till och med vågade säga till om det begynnande stoppet i duschen. (l'eau sort pas.. ehh.. très vite.. eh) - skolkat från fonetiken (nej, det gör inget, jag har lärt mig uttala "orange" nu) och pratat feminism med caroline och ylva i två timmar på quick över en kaffe och en brownie. har saknat lite politisk aggression i vardagen! kanske ska hänga med i nästa manifestation mot sarkozy..? - fått en sänk-volymen-knackning på dörren av grannen under (han som "inte hörde" vi-vill-bli-vräkta-festerna i lägenheten bredvid min) när vi laddat upp med chips och coca cola och tittade på sveriges eurovisionbidrag (man är aldrig så mycket nationalist som under melodifestivalen i ett annat land). sänkte volymen. lika bra det faktiskt. ola passar bättre på malmöfestivalen. - fått lock och tinnitus i vänsterörat. har hoppat på ett ben och dunkat i huvudet med handen så mycket att jag nästan fått träningsvärk. resultat: noll. franska farbror doktorn nästa. putain.

borta bra men.. hemma ar paris?

vad helgen har lamnat efter sig: en forsvunnen rost, halsont och arm&magtraningsvark som hindrar mig fran att skratta, hosta och rora mig i storsta allmanhet. chamonix med svenska kyrkan-koren ma vara livsfarligt for halsan men tjeena vad bra for allt annat. typ for att forlanga livet. vet namligen inte om magtraningsvarken kommer fran bergsbestigning och rafting eller fran en miljon skrattattacker.

det borjade med regn.
jattemycket regn.
eftersom vi inte fick ata i bussen stod vi med vara tygskor och sommarjackor (jag har skickat hem ALLT som kan liknas vid alperna-klader) under diverse uppklippta IKEApasar och trasiga paraplyer och forsokte ata var picknick-pastasallad. nagra smarta hjarnor (typ jag, katarina och allas var hogt alskade korledar-agneta) kom dock pa idéen att hoppa in i bagageutrymmet. kande redan da att helgen skulle bli arets happening.

kom fram till overgivet charmonix utan sno men med vattenpolar partout. bytte om och gick till byns billigaste restaurang for att ata tartiflette. TARTIFLETTE! bara ordet sager val allt. well, det var ganska ackligt och sen tog nagon ton till "bort allt var oro gor" och efter det var det kort. eftersom vi var de enda 30 gasterna pa restaurangen tog vi oss friheten att sjunga hela natten lang. allsanger och suparvisor och agneta spelade piano tills fingrarna blodde. typ.

dagen efter tog vi pa oss de bla kaporna och sjong i jattekatolska katolska kyrkan. kande mig som vanligt ratt felplacerad men forsokte se sa from ut som mojligt, le lite mot tanterna i hatt och forsoka hanga med i de franska psalmerna. gick ratt bra.



efter lunch pa chamonixs mc donalds (jag fick en dans-lektion pa dvd i min happy meal) besteg vi ett berg (2000 meter over havet, nagra 100 meter fran schweiz tydligen, kandes konstigt att vara sa nara alva) och sen tog vi bussen till ain. at tonfiskgryta och drack rodvin och lekte franska lekar och "sjong" mora trasks tigerjakt.

timmar framfor brasa med gitarrer och coldplay-sanger, kandes som jag tog igen for alla klassresor jag aldrig akte pa i lag- och mellanstadiet och sen gick vi och la oss i tipisen som vi slatts for att fa bo i. indiantalt i all ara men FYFAN! nar det blev ljust sket vi i att klockan var alldeles for tidigt, steg upp, packade vara grejer och sprang in i stugan till varme varme varme. aldrig mer tipi! i alla fall inte med lanad inomhussovsack som inte gar att stanga. jag kan saga att jag inte ar forvanad over att min hals gor sa ont som den gor. fick hultsfred-vibbar, det dar aret nar jag lag och grat for att jag fros sa mycket. nagra koppar kaffe senare hade jag glomt att jag inte sovit nat, krangde pa mig en vatdrakt och akte rafting i en konstgjord fors. sa javla kul!! vi blev grymma pa slutet, "hoger sida, paddla fortare! okej, hall till vanster, wooohooo wiiiiii!" osv. sen badade vi utan batar. kande mig som fem ar och varldens lyckligaste.

efter sju timmars buss var vi hemma i paris.
det var forsta gangen jag kom HEM till paris och det kandes.. det kandes hemma. packade av grejerna i svenska kyrkan och akte MIN tolva hem till MIN lagenhet, oppnade MITTkylskap och satte pa MIN TV. orkade med ensamheten/jattetysta tystnaden i en och en halv timme sen stack jag till fleche d'or for att se christian kjellvander, missade christian kjellvander men fick i alla fall sallskap och en efterhelgenutekvall med koren och alice och vad som kandes som alla andra svenskar i paris.

mindre an en manad tills jag kommer hem men om hur det kanns och allt annat sant dar fint och emotionellt skriver jag nasta gang istallet. finns en del att saga men skriver jag mer skjuter ni val mig och dessutom maste jag kissa.

peace och karlek.

det jag inte fångade av april fångade alice

efter ett tag glömmer jag liksom att kameran finns och missar detaljerna. inte att uppleva dem förstås men att fota dem. tur att man har alice då som sen hon fick sin nya dator och kan lägga över bilder varje dag, tar cirka 200 foton per dag! hatar det medan hon gör det, älskar det efteråt. första bilden är dock inte alices, det är min andra mästerfotografkompis kaajsaas (malmökajsa alltså):jag, kajsa och eiffel på "picknick" utan picknick i champ de mars.

kajsa, jag, moa påväg hem till mig efter någon öl och solnedgång vid sacre coeur. det har blivit något av en klassiker.den där picknicken på place de vosges som är så svårt att uttala. det var den där kvällen då jag bondade ännu mer med...emanuel och josefin! kajsa är jag ju bondad med sen länge. happy happy life!
en av alla dagar i marias. här med alice och kajsa och det jätteglada humöret. en dag när jag tagit förortståget till förorten stod alice och lagade lax. jag hade inte ätit sån där hemmagjord hemmagod lax på fyra månader eller så och det var ungefär det godaste jag ätit ever!maria alias död fisk på kajen vid pont neuf. vad som inte syns: jordgubbarna i min mage, 25gradersvärmen (eller jo, lite syns den) och utsikten ooh utsikten!!

frida och alice, dagens ganska fantastiska sällskap!

samma dag fast kväll, på väg till metron för att se jamie T på världens mysigaste klubb vars namn jag inte kan stava. fotot = typisk sån där JAGFATTARINTEATTJAGBORHÄRDETKANINTEVARASANTALLTDETHÄR-stund.

alltså världens vackraste solnedgång mellan husen. solnedgångar är rätt underskattade ändå.

tema: leggings

i väntan på frida och moa stod vi och var lagom snygga vid metron. precis sekunden efter fick jag ett av mina "men för i helvete alice, sluta fota nu!!!"-utbrott. ångrar mig lite nu. har sagt förlåt (tror jag). i love her.på senaste tiden har jag av olika anledningar (grannar och nycklar och hyra och sånt) pratat med hyresvärden en miljon gånger. jag förstår ungefär hälften av vad hon säger men jag lyckades förstå att det finns ett saint tropez i paris som inte ens alla parisare känner till. dagen efter stack vi såklart dit och åt glass och solade.

sen visade alice mig en "grön linje" som var som en fyra kilometer lång underjordisk (typ) och överjordisk (ja liksom ovanpå husen) park. kolla förresten min fiina nya second hand(!!)-väska!

sen kom katarina äntligen hem från miami och vi firade med crêpe-kväll! oj vad mycket pannkakor och oj vad mycket nutella och ojojoj vad mycket mums och oj vad mycket illamående efteråt! heja crêpe!

mmm.sen blev det första maj i en park vid la defense... (snart har vi provlegat alla parker!)

...och vid republique (glass igen, jag tycker jag har många glassar att ta igen, har inte ätit en enda på hela våren!)...

...och vid canal saint martin...

...

vaknade av solen i ögonen och ser den mest orangea soluppgången utanför mitt montmartrefönster. var tvungen att väcka alice och visa. medan hon fortfarande nästan sover skriker hon "var är kameran!?"

sen sov vi lite till.

och igår var vi vid butte chaumont och solade bredvid toplesstanter och stirrande thailändare. fortsätter det såhär kommer jag vara nästanneger när jag kommer hem!

torsdagen avslutades på det bästa sättet en torsdag kan avslutas, nämligen med KNACKISALLAD! klassikern som hängt med sen hösten och som introducerades för mig allra första kvällen jag var här. innehåller: pasta, sallad, tomat, fetaost, lök, chorizo och KNACKI (dvs korvbollar från monoprix. det är sant!)

jag fick magknip sen, men det var det värt.

det rosa molnet personifierat

jag vet inte om det ar att jag ar ensam i min lagenhet for forsta gangen pa vad som kanns som evigheter eller om det ar att jag insett att det bara ar i lite mer an en manad kvar som jag ska vara kvar har som gor att det kanns lite gratt i mig, trots lekliv och sommarsol och glass och fotdinglande vid kanalen. jag vill inte aka harifran. jag vill att hela varlden ska komma hit istallet sa kan vi stanna har och inte gora nat meningsfullt alls bara jattemycket vara och jattemycket parispromenera och aldrig vara graa som jag ar lite nu. men om jag suddar lite gratt och tanker pa tildadagarna kanns det nog battre.

tildadagarna ja,
kussekarlek pa hog niva!

hennes sms "jag har kommit pa vad vi ska gora i paris! inte gora nagra turistsaker, bara dricka vin, sitta pa uteserveringar, ligga i parker och sova lange pa morgnarna" sammanfattar vara fem dagar ganska bra. helt underbart lata har vi varit! hojden av lathet var nar vi hade atit var fruktsallad, druckit vart te och lagt oss (for det var for jobbigt att sitta) i sangen for att spela finns i sjon och tilda sager "vad bra att du la korten dar langre ner, da slipper man vrida armen!".

forutom att ata fruktsallad och spela finns i sjon har vi aven hunnit prata och prata och prata och skratta och sola i parc monceau och picknicka vid sacre coeur med pastasallad och jordgubbar, promenera runt i marais, inse att tilda bodde i mina kompisar carolin och mauds lagenhet nar hon var har (finns det bara tva lagenheter i paris eller VAD AR GREJEN?!), ha filmkvall hos katarina, fira valborg och spana pa fransman, ga pa restaurangen med de vita fladdrande dukarna i borjan pa "amelie fran montmartre" och ata lyxmiddag med kir royal till apéritif. med mera och mera.

veckans skrackmoment vad nar jag satt pa toa och foljande scenario utspelar sig:
1. pang!
2. tilda (utanfor toan, fotar trappan): maria...
3. maria (inifran toan): alltsa, nej, DU SKOJAR????!!!!!
4. tilda (utanfor toan, slutat fota trappan): jag skojar inte...

dorren hade slagit igen och vi hade last in nycklarna. efter trettioelva djupa andetag ringde jag mamma, fick numret till hyresvarden (eftersom jag last in min mobil ocksa) och ringde. hennes reaktion var "aah maria ce n'est pas vrai, ce n'est pas vrai" (det ar inte sant, det ar inte sant) och "du har ju extranycklarna i lagenheten ju, vi har inga andra!". jag sag pistolen mot tinningen framfor mig. trettioelva djupa andetag till hjalpte bara nastan men

det fanns en till extranyckel och en timme senare (efter att tilda och jag svalt ner klumpen i halsen med ett glas vitt pa uteserveringen precis nedanfor min gata) kom hennes man med tag fran fororten och lamnade den till oss. han sa "trevligt och traffas" och vi kopte choklad at honom. sen ringde hyresvardinnan colette och tackade for chokladen och bjod over mig pa fika i deras hus nangang nasta vecka eller sa.
det kunde varit mycket varre.
det kunde till exempel gatt som for killen som den sote lille stammande grannen med hunden berattade om, han som gatt ut i kalsonger klockan fyra pa natten for att kissa och hort samma "pang" av dorren som slog igen. kul lage.
ja, det kunde varit mycket varre! vi hann till och med till fladdrande-dukarna-restaurangen och kunde ha en skitlyckad kvall med matta magar, lord B pa pont des arts och pub och klubb och allt det dar som gor kvallar till kvallar med stort k!


nu ar parislivet back to normal vilket inte ar sa stor skillnad mot allt det dar jag nyss berattat. back to normal betyder val egentligen bara mindre tilda och lite mer skola. annars det dar vanliga; sol i park, baguetter, promenader, middagar, nattbussar, kanal st martin-chill och chill i storsta allmanhet.

aker till charmonix pa lordag med koren for att aka rafting, sjunga i katolsk kyrka, klattra i berg och sova i tipis.

jag tror det ar dags for mig att ta tillbaka det dar med att jag kanner mig gra,
egentligen ar jag val faktiskt ganska mycket det rosa molnet personifierat.