sacre coeur en onsdag klockan 03.10

i ett gatlampsupplyst place de la republique stod jag och alice och vantade pa nattbussen klockan nastan tva och nar den kom gjorde folks "ah, det ar bara att trycka in sig, ingen betalar" att jag bara tryckte in mig och inte betalade. kom vakter. forstas. hjartklappning. visade mitt carte orange som inte borjar galla forran idag och hon sa "parfait madame" och gick vidare, gav boter till var och varannan. har nanslags angel med mig och den dar angeln stannade kvar hela aventyrsresan hem till rue des cloÿs.

av bussen pa pigalle, upp med alice diskreta karta och ser att allt bara ar smagatsmyller. borjar ga uppat sicksack for det ar uppat vi ska. gommer oss under luvor och halsdukar for att inte vara magneter med vara svenska blonda har. gommer oss bakom bilar och tittar i kartan, fnissar. vagar egentligen inte det vi gor men gor det anda och inser tillslut att vi lamnat det slumliknande bakom oss och ar nastan hogst uppe pa kullen bland svindyra lagenheter och vespor. det finns ingenting med den delen av montmartre som paminner om malmo. hoga, gamla, utsmyckade vita hus, franska balkonger, fonsterluckor och trappor. ah trapporna! det var sa fint att jag ville skratta rakt ut.
plotsligt ar vi bara dar, vid sacre coeur. alldeles alldeles ensamma vid sacre coeur en onsdagsnatt klockan tio over 3. haller varandra i handerna, lutar oss mot racket och tappar andan. ser hela upplysta paris under oss, lite gomt under dimman men anda. stannar en stund och ar bara alldeles tysta innan vi fortsatter uppat, hemat nerfor trappor, in

i grander.

ater nudlar pa mitt sovrumsgolv och lyssnar pa regina spektor.

tanker att ingen kan forsta som inte var dar.

tanker att jag var dar men forstar inte anda.