inte direkt en vanlig vecka

jag har alltsa bott har i en vecka nu, den langsta veckan i hela mitt liv. forstas inte lang pa det dar gud-det-hander-inget-tiden-gar-sa-langsamt-sattet utan det andra, motsatta. hemma kanns sa langt borta att jag inte forstar att jag inte alltid varit har samtidigt som jag fortfarande kanner mig som en forvirrad svensk i franska staden. sen forra mandagen har jag:

• handlat mat till mitt kylskap cirka 6 ganger
• tomt soporna 1 gang
• diskat cirka 11
• sovit borta 1 natt
• haft folk oversovande 2 natter
• varit ute 3 ganger (i lordags till exempel da kvallen borjade med 10 tjejer i mitt vardagsrum, fortsatte med en javla massa metroakning till show case som visade sig for dyrt och fancy och slutade med brasiliansk dans (vi forsokte i alla fall) pa brasiliansk klubb och nutella-crêpe, istallet for stippes, efterat och tillslut sov alice och kajsa over i min baddsoffa)
• gatt pa bio 2 ganger (2 olika biografer)
• atit 6 baguetter (skojar inte, tyvarr. den har veckan har jag baguetteforbud)
• gatt pa 1 museum
• varit vid sacre coeur 2 ganger
• akt metro cirka 2000 ganger
• gratit 1 gang
• langtat hem 1 gang (samma gang)
• varit pa 1 lagenhetsvisning (jag veet, johanna och kajsa och alla andra att jag borde fatt behalla min lagenhet men det far jag inte och det ar angest for vi ar kara. ju)
• handlat 2 saker pa sephora
• tittat pa minst 3 olika franska versioner av "ordjakten".
  

forutom det var jag haft visdomstandvark. jattemycket visdomstandvark. och fikat pa ameilies cafe (bilden), atit nattmat pa mc donalds, sett triumfbagen by night (bilden dar nere) och gatt promenad genom hela paris (forbi operan, louvren, over seine, genom jardin luxembourg) med katarina och insett att jag aldrig kommer kunna aka harifran. alice och jag pratade om det nar vi gick mot metron jules joffrin fran mig efter att vi atit lunch och somnat i soffan till bright eyes, pratade om att man skaffar en annan varld att leva i har och hur fort man anpassar sig till den varlden och alskar den. relationerna ar sa annorlunda har ocksa. sa intensiva. inte desperata men man liksom litegrann skriker efter narhet och umgange. det blir sa ensamt att vara ensam har, ensamt pa ett mycket ensammare satt an hemma sa jag undviker det sa gott det gar.

men det ar inte bara for att slippa behova vara ensam med dubbade amerikanska haxprogram som enda bakgrundsljud som jag hanger med mitt pariscrew, SAKLART! de ar varldens basta, hade inte kunnat fa finare mentorer! utan dem hade den dar punkten om hemlangtan inte varit sa kort.

och pa tal om hemma hade jag fatt tva brev nar jag oppnade min postlada i morse. studsade upp och ner och kunde inte vanta med att lasa sa jag laste dem gaende till metron. tankte pa vilka fina manniskor jag har dar hemma. jag maste vara varldens lyckligast lottade. om bara visdomstandvarken gick over alltsa.