i amelies del av stan

tangentbordet ar inte som ett tangentbord ska vara! dar A:et brukar sitta sitter Q och dar M:et ska vara sitter fragetecknet. ar det har nat slags U-land eller vafalls?!

sitter pa ett internetcafet som antagligen kommer bli mitt stammisinternetcafe och vet inte vart jag ska borja. kanske ska borja dar det slutade, sverige alltsa. det slutade med en tagruta pa svagertorp med en mamma och en stina och en loke utanfor fonstret och en jag innanfor. och ja; jag grat och ja folk tittade konstigt pa mig. soundtrack: laleh - november. jag hade slutat grata nar jag kom fram till flygplatsen och lyckades (varfor jag inte hade tagit pa mig linserna ar ett mysterium, det forsvarade minst sagt situationen att vara utan dem) checka in bagaget, flirta mig undan overviktsavgiften (yes! flyt nummer ett!) och hitta gaten och tillslut min flygstol. satt ensam pa min rad. latsades vara inte livradd fast jag var ganska just det. log for att jag tankte att det nog hjalper. "so kiss me and smile for me, tell me that you wait for me, hold me like you'll never let me go. cause I'm leaving on a jetplane don't know when I'll be back again"-laten har val aldrig kommit lagligare an precis innan de tvingade mig stanga av ipoden for att de skulle starta.

jag var modig hela flygresan och har varit det sen dess. ni skulle varit stolta om ni sag mig! tog RER-tag fran charles de gaulles till gare du nord. kandes surrealistiskt. hela tagkupen full av morka manniskor (paris-manniskor ar morkare an man tror) med morka klader. en man stod i min vagn och spelade franska sanger pa dragspel. stamningen: obeskrivlig.

taxi fran stationen till min port. chafforen kunde bara franska (med dialekt) och lurade mig sakert pa pengar men skitsamma for han var snall och visade mig anda fram till porten. jag slog in koden, bar mina 28kilos vaskor upp till fjarde vaningen (utan hiss, herregud tank er!) och laste med ganska stor moda upp dorren. jag hade langtat efter och fasat infor den stunden, sett den framfor mig och faktiskt- den blev precis som jag tankt mig den. oppnade dorren till en fransk/finsk tvaa med ett pyttekok, en pyttetoalett, en pyttedusch, ett ganska stort vardagsrum med soffa, liten bokhylla och ett bord och ett ungefar lika stort sovrum med 120sang (skojar inte, mina lakan racker inte runt pa langa vagar!), bord och liten garderob, typ. efter att ha ringt och berattat for mamma och stina att jag lever (till er andra: jag lever) tande jag mina orangeroda ljus jag fatt med mig i en present av tilda, satte pa carla bruni-musik, kokade gront te och laste i min parisbok dar ni skrivit era halsningar. hade jag inte haft huvudet sa fullt av nya intryck och allt det dar hade jag kansloexploderat! som tur var fanns det inte plats for mer kanslor i mig just da sa jag satt mest och fnissade och log for mig sjalv at vilka underbara fantastiska SJUKT FINA manniskor jag har som tycker om mig. seriost, jag alskar er! alltsa ALSKAR!!

jag har nog aldrig varit sa tom och full pa samma gang (ar inte det en winnerback-lat?) som da. visste inte vad jag forvantades kanna eller gora. kan man ga och lagga sig nu? hur da? hur gor man? kande mig som lisen nar hon kom hem till oss for forsta gangen och gomde sig under soffan. eller som katter i storsta allmanhet nar de kommer till nya hus, man maste vanja dem langsamt och ta ett rum i taget innan man tillslut later dem vara overallt. det var sa stort i min tvaa nar det bara var lilla jag dar. tankte "var ska jag vara? har eller i andra rummet?" flera ganger och vagade verkligen inte dra undan gardinerna och titta ut. ett rum i taget, ett steg i taget.

for jag somnade faktiskt sen, efter att ha tvattat mig i iskallt vatten (jag fattade inte hur man satte pa varmvattnet) , satt elementen pa max (inte for att det gjorde ett dugg skillnad) och krupit ner under mitt rutiga tacke. tankte ingenting, kande ingenting, ville bara sova.

vaknade av vackarklockan klockan sju, fixade varmvatten, duschade i miniduchen som inte alls ar sa primitiv som jag tankt mig, tog det enda jag hade i kylskapet - en flaska vatten, drack den och borjade min forsta dag som parismaria. jag sager bara: LOKALSINNET!! jag har utan att overdriva i princip chansat mig fram hela dagen. maste skarpa mig, vet. efter en timmes bakom-hornet-kartbokstittande och metroakande och "ou est la sorbonne?"-fragande hittade jag fram. en timme for tidig. irrade runt lite till, kopte baguette och kaffe "pour emporter" och satte mig pa en parkbank en stund innan jag gick in pa sorbonne igen. snacka om skola! korridorerna heter typ "galerie richelieu" med stora snirkliga bokstaver och ar forstas gigantiska. hittade (genom chansning forstas) ratt dorr och stallde mig i en ko med en svensk tjej (tryggheten ni vet) och stod dar en laaang stund tills vi insag att alla i kon utom vi hade grona sma lappar i sina hander... ugglor i mossen anades och fragor stalldes. visade sig att man forst var tvungen att ga till ett stalle pa andra sidan pantheon och fa information och den dar grona lilla lappen INNAN man skulle stalla sig i den dar sorbonne-kon. jahaja. vandrade med louise lokalsinne till det dar stallet och stod i ko igen, fick var info, tillbaka igen (kon hade blivit fyra ganger sa lang), skrev in oss (behovde inte visa betygen, 700 oversattningskronor i onodan), tillbaka IGEN till det andra stallet for att betala och fa studentkort. byrakratistad.

bytte nummer med de andra svenskarna, ja jag hittade nagra till, och gick for att mota alice. gick och gick. gick. jattevilse gick jag. men det som ar bra med paris ar att om man bara gar tillrackligt lange rakt fram sa kommer man tillslut till en metrostation och av nan anledning ar metrosystemet mycket lattare for mig att forsta an kartor i storsta allmanhet, vagar och korsningar och parker och sant blir KAOS med stora bokstaver. hittade alltsa alice vid en metrostation och akte till marais for en promenad. at upp resen av baguetten och kopte en kaffe "pour emporter" igen. irrade runt. det ar valdigt mycket irrande just nu. bade runt pa gatorna och i mitt huvud.

pratar med katarina pa msn och ikvall ska hon, kajsa och alice komma hem till mig och ata middag. jag ska bjuda pa middag i min lagenhet! den meningen har jag aldrig skrivit forut. ska hem och packa upp nu. kanske vaga titta pa utsikten. kanske forsta att jag ar har. fast det dar sista tvivlar jag starkt pa.

imorgon ska jag gora nivatest pa sorbonne och pa kvallen ar det kor i svenska kyrkan. har saknat att sjunga i kor. (inte som i djuret ko alltsa utan som i en sammansattning manniskor som sjunger stammor och sant.) jag har insett att det ar omojligt att inte fylla ut tiden i den har staden, det finns sa mycket att gora att jag blir yr! maste ta en sak i taget. nar jag har packat upp kanske jag ska ta en promenad runt i min del av amelies del av stan, lara mig nagra gatunamn och sa. plugga vagen till metrostationen jules joffrin.

och om jag ska sammanfatta det har inlagget med tva meningar skulle det nog vara:

- jag ar sjukt modig.

- allt ar galet.

puss och karlek!

ps. har skaffat franskt nummer: 0033620456288.

ps2. ni behover inte vara medlemmar for att kommentera, bara klicka i "other" istallet for "blogger"!