egentligen är jag superwoman och inte ett dugg nervös. (eller nä.)

jag fryser om öronen. vad hände? vadå snö?

okej, jag har fått hintar om att mina två andra inlägg skapat en viss depp-stämning osv. och vill därför klargöra några saker:

1. jag låter sorgsnare än vad jag är, det är min grej.
2. egentligen ser jag fram emot det här med hela hjärtat och hela huvudet och hela mig och jag vet att det kommer bli de kanske bästa fyra månaderna i mitt liv. liksom tänk friheten! tänk hur jag kommer känna mig fem meter längre efter att ha skrivit in mig på sorbonne, fixat bostadsbidrag(?), köpt egen mat till mitt egna kylskåp och sitter på trapporna vid sacre coeur och har utsikt över hela paris. till exempel.
3. det här är ingen romantiserings-blogg, det är en mitt-liv-i-paris-blogg med både ups and downs. jag tänker skriva om det som är så fantastiskt bra att jag nästan går sönder av bra-het men jag tänker skriva om hemlängtan och om ledsenheter också. läs ändå. (och tänk på nr. 1 när ni gör det!)

jag har "börjat packa". lagt fram två saker. strumpbyxor och paris-guiden. heja.