det finns inget som är lika svenskt som svenskar i paris. den här veckan har varit lite av en svenskchock. började med festen hos vår kurskompis martin, myller av stockholmsdialekter och fancykläder och blonda hår som ganska drastisk kontast till den brasilianska soiréen vi varit på en halvtimme tidigare. på tal om brasilianare: fan vad trevliga brasilianare är. kanske dit man ska åka om jag nångång blir klar med france.
fortsatte med jens lekman på nouveau casino i onsdags. sa "ursäkta" istället för "pardon" när jag skulle tränga mig förbi i det trånga utrymmet mellan toaletterna för det var ingen tvekan om att toakön var 100% svensk. det var ändå rätt fint på nåt vis.
och slutligen: igår var det scandinavian hiphop invasion i montmartre, sprang till metron efter att ha gjort stängning på jobbet, med hela munnen full av överbliven cookie. timbuktu, chords, promoe med flera gav mig malmöstämning och kb-känsla och svettighet och gung i benen. hela publiken kunde sjunga med i de svenska texterna. om de hade hoppas på att få spela för real french people måste de blivit besvikna. höjdpunkten var som vanligt "alla vill till himelen men få vill ju dö". eller kanske "det brinner i paris igen" bara för sakens skull.
soirée chez nous ikväll igen, tvåvåningsfest med grannen. lär bli big time-party.
puss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Var kommer alla svenskar ifrån?
Här är det blågult så det förslår. Stina (för en gång skull hemma med mamma) och jag sitter med munnen full av schweizernöt och ser med skräckblandad förtjusning på Melodifestivalen med en hysterisk Linda Bengtzing och en trådsmal Charlotte Perelli med nyopererade läppar och två decimeter höga klackar.
Kan det bli mer svenskt?
Hallå Paris - snart kommer vi!
Skicka en kommentar