morgonmetron, franska kändisar, friskis&svettis med mera

sitter i alices rum i förorten med svensk dator i knät. haft en galen helg. en fredag som började med pub och truskel och avslutades (några timmar och ett x antal franska samtal av varierande kvalitet senare) vid en taxiskylt utan taxibilar. efter ca 45 minuter gick jag fram till lillkillen framför och frågade (också på franska, mitt-i-natten-fanskan är den bästa) om vi inte kunde dela bil. och det hade vi förstås kunnat om det funnits några. det gjorde det inte så han sa "vi går till min brors café" och eftersom kajsa och jag ändå inte hade något bättre för oss brydde vi oss inte om att tala om för killen att klockan var fem och hans brors café nog var stängt. det var stängt. och vi hade gett upp våra försök att hitta taxi för längesen och inväntade stället första morgonmetron tillsammans med varsin twix och några tanter påväg till jobbet. somnade klockan sju och vaknade på eftermiddagen nångång.

och en lördag på pop in med politiska diskussioner (eller.. jag antar att vi försökte) med två franska killar som visade sig spela i nåt relativt känt parisband (vi såg bild i tidningen idag). livet som paristjej alltså, glamoröst yes indeed. alice och kajsa sov över i min säng som lutar in mot mitten så vi sov på fel håll med benen utanför. vaknade med kramp i båda vaderna och värk i ryggen. rätt lycklig.

gick långpromenad i marais, åt falafel (femte sen jag kom hit om jag räknat rätt) och drack dyrt kaffe vid floden. kollade upp tildas cafétips och lätt att vi ska dit!

sen var jag på friskis&svettis (jag vet fortfarande inte hur man uttalar det på franska) baspass vid moulin rouge med katarina. jag är sjuk i huvudet.

nu, efter kinamat och "tjenare kungen", har jag ont i rumpan av hårt golv och för många trappor. för att komma till min lägenhet måste man först gå 114 trappsteg upp från metron (det står en skylt: "attention, 114 marches!" eller hur man nu skriver), sen två trappor upp från metroutgången, sen två trappor upp till min gata, sen 6 trappor upp till min lägenhet. akta er för mina lårmuskler när jag kommer hem, i tell you.

förresten har lägenheten och jag blivit vänner. och vänner kan faktiskt var lika bra som kärlekar så jag sörjer inte lika mycket längre. har träffat killen jag delar toa med när jag knackade på för att låna konservöppnare, han var kort och stammade och verkade snäll. och han fäller ner toalocket. ska lägga upp foton snart. inte på honom alltså, utan på lägenheten och antagligen några på mig med för alices hade ofrivillig fotosession med mig idag, både vid seine, i metron och utanför metron.

jag tänker på er och saknar.
ibland jättemycket.
ibland alldeles för jättemycket.
men sen tänker jag att nu har jag bara tre månader kvar i staden som är världens bästa och jag ska älska dem så intensivt det går istället för att tänka så mycket på allt annat. jag har ett helt LIV med er när jag kommer tillbaka! ju!

tack för att ni läser och skriver och bryr er och sånt. tänker inte be om ursäkt för mitt "jag min mig mitt" eller för att det verkar som jag vill vinna nånslags jag-lever-världens-bästa-liv-tävling när jag skriver här, även om det känns lockande att be om ursäkt för just det där. säger godnatt istället. godnatt och ni är bäst och det är paris också.

puss!

ps. nya adressen:

maria sandström
9bis rue paul feval
75018 paris
france