2007/03/09

la vie de "marie de la sablière" (som halvkandisens bastis dopte mig till)

den forsta mars star det i min kalender: "alice sover over, ev pga depp". eftersom hennes mamma precis akt hem och jag nyss flyttat anade vi torsdagsdepp och bestamde oss for att sla vara depp-pasar ihop och grata tillsammans. blev inte sa mycket nedstamdhet dock, blev mer storhandling och pasar uppfor trappor (se bilden) och middag och kortspel. kajsa joinade, hon var vart hopp for hon hade ingen nyss bortsprungen mamma eller lagenhet.
mitt rum, som kvallstid ar nastan paradis i etta-i-paris-matt matt, kajsa och alice.jag ater alices och min specialare: tomat&bongryta med ris och fetaost. puligt!
casino pa mitt japaska bord. eller ja, det ar val fran ikea kanske men man maste sitta pa golvet for det finns inga stolar och hade det funnits stolar ar bordet anda for lagt. men ja, det har sin charm, som sanna skulle sagt! nagot som ocksa har sin charm ar min utsikt. love it. synd att ingenting i den har staden riktigt gar att fa med pa bild, speciellt inte med min kamera, i morker, med mig som fotograf. men ni kan val tanka er, man ser tills det inte gar att se mer for ogat inte orkar se langre bort. ratt fint.
mitt rum lite tidigare pa kvallen. om man sitter i sangen ser man ut genom fonstret via jattespegeln som ar en jattebyra. koket ar dar bakom nanstans men sa litet att det knappt ar vart att dokumentera. toan.. finns inte. som sagt. (parantes: efter forfest hos katarina, innan trival café (utan musslor den har gangen) och truskel blev vi sahar radda for en affisch pa metron. jag tror dock kajsa tittar pa nan reklam for blood diamond med en halvnaken leo di caprio el liknande, istallet for den dar andra)











en av alla dagarna nar vi kopt kaffe pa columbus och gick i marais och langs floden (bilderna) och alskade livet men mest varandra..





ar vi? pa riktigt? shit.


pa metron och utanfor. nar man val kommit uppfor de 114 trappstegen ar det nog en av de finaste stationerna i hela paris. men sa ar jag ocksa nastan kand for att tycka "finaste nansin!!" om manga saker..

ps. om det kanns sahar nostalgiskt for mig att hoppa av en station tidigare pa vag hem fran skolan, ga langs jules joffrins gator, forbi frukthandlaren, SFR-kontoret (hatar SFR) och in i gamla vanliga internetcafét for old times sake och kopa nytt 10timmarskort (egentligen inte for old times sake utan mest for att det ar billigt och bast har) hur kommer det da kannas for mamma nar hon aker tillbaka till sundsvall efter 40 ar?

7 kommentarer:

Anonym sa...

Fick ditt brev... och blev så glad att det var nästan inte klokt. & sa "ja, jag fick brev från min vän i paris", såklart ;)

Anonym sa...

Jag tycker din lägenhet ser jättemysig och du är SÅ söt på alla bilder. OJ, vad jag saknar dig! Tur att det inte är långt kvar tills vi ses nu, PUSS

Anonym sa...

håller med stina, du är så sjukt jävla söt på alla bilder. är mitt uppe i att leta billiga biljetter till paris nu, fasen vad det ser dåligt ut! du borde förresten svara på mitt långa mail jag skickade till dig darling. du har väl fått det?!

Anonym sa...

Våren har kommmit även till Skåne!
17 grader!
Tyvärr är jag instängd på jobbet från 8 i morse till 8 ikväll, men blir uppiggad ändå.
Vilka fina bilder - kul att se.
Jag har fyllt på ditt kontantkort så jag hoppas få höra din söta röst snart!
Tusen pussar!

EKOmode07 sa...

maria, härligt att du hamnat i paris, sprang förbi ditt gammla jobb och försökte se dig där, men då förklarar det ju saken att du inte var där. vi ska till Paris med teaterklassen nu i vår, hade varit kul att ses.
Ha det finast

Matilda

Anonym sa...

På första bilden ser ju trappan verkligen JOBBIG ut!! ...men sen verkar det mysigt i lägenheten och du själv ser ut att må bra... Fina bilder!

Själv har jag njutit av en skön arbetshelg i kolonin ihop med Anna. Nu startar en ny säsong!

Kram / Pappa

Anonym sa...

SFR est merde, je sais! men annars e jag avis på allt! fast comviq e ju oxå knastar, så det kanske inte får räknas. då e jag avis på allt. du har det underbart, precis som jag sagt så många gånger att du skulle få det, jag visste precis, du ville veta men vågade inte riktigt. snart kommer vi till ett ultimatum när två parisälskande människor befinner sig i sin älskade stad. ofattbart men sant. nu måste jag springa en sväng i ren glädje. iii