paris & jag

oh glada dag

2009-03-31T13:50:00.003+01:00

earth hour firades med färdiggrillade kycklingklubbor, avokadosallad (tillagad under mobilficklampeljus) jordgubbar och medaljongmärkt rödvin. till och med datorerna var avstängda och det tror jag var första gången.. nånsin? det var fint. romantiskt till och med. jag önskar det var earth hour oftare.

jag och josefin drack förmiddagskaffe på malongo i latinkvarteret idag och pratade prestationsångest och studier mellan studierna, som vanligt. på hemvägen blev vi avundsjuka på alla sollapande fransmän på seine-kajen i en sekund eller två, innan vi kom på att inget hindrade oss att göra som dem. så det gjorde vi. tittade på en tjugofem pickupbilar lång poliskaravan påväg västerut och vinkade (inte) åt förbipasserande på sightseeingbåtar.

ikväll ska jag börja på kören igen, inför stundande valborg.

en annan nästan lika glad nyhet är att vi fått bostadsbidrag (!!!) vilket minskar (den iofs redan betalda) hyran med (typ) 22 %! oh glada dag!

rue de la verrerie

2009-03-28T14:29:00.007+01:00

och så lite äkta kärlek

2009-03-26T16:51:00.000+01:00

foto och redigering: alice boman

existentiell ångest och lite till

2009-03-26T16:27:00.003+01:00

vi klädde av oss förra veckan. jag köpte så kallat franska jordgubbar efter jobbet och tog mitt pick och pack till buttes chaumontparken där både skor och strumpor och jacka och diverse kändes onödigt. drack två klunkar öl ur en runtcirkulerande jätteölflaska bara för att runtcirkulerande ljummen eftermiddagspicknicksöl som vi vet är godare än vilken kall murphys red som helst.

nu regnar det igen och jag sitter med två tröjor, lyssnar på pop som låter som all annan pop (first aid kit) och undrar vad som egentligen är meningen med livet. om det är att göra något vettigt med hela grejen så känns det som att jag har en del att jobba på. jag tillbringar fler timmar framför facebook än i paris. känner mig gammal. jag har haft "tid på mig" hela livet och nu verkar den tiden vara, om inte passé så i alla fall jävligt på G och jag inser att det var längesen jag var sjutton och hade friheten framför mig. JAJA friheten är konstant osv, men erkänn att det snart är dags att få tummen ur och i alla fall läsa nåt skönlitterärt istället för rubriker på aftonbladet.se?

har sökt psykologprogrammet i lund till hösten för jag har insett att journalistik kommer vara mer hobby än jobb i framtiden när allting blir gratis och delbart på miljoner. jag gillar gratis, är inte den som är den, men inser motvinden i branchen. psykologprogrammet verkar som något för en med bra gymnasiebetyg, beslutsångest och utan några vidare kreativa talanger. tiden får sedan utvisa om det är värt fem år + en livstid eller ej. annars är det inte hela världen, ju. det gäller att bejaka sin flexibilitet i denna skrämmande jätterörliga individualistvärld.

jag är gräsänka och vet inte vad jag ska göra av all ledig plats i lägenheten.
dumpade idén att råplugga inför måndagens inlämning när ost&vinkväll hos josefin kom på tal.
var är karaktären, maria maria?

tjugofjärde januari var en mycket vacker dag

2009-03-11T23:24:00.001+01:00

den röda heltäckningsmattan och notre dame

2009-02-04T11:12:00.002+01:00

och så var jag som hemma igen. jag undrar vart jag INTE trivs egentligen.

när man kommer utanför vår port och går fem steg till höger tornar notre dame upp sig på andra sidan seine. det är coolt. jag har aldrig bott så centralt i hela mitt liv.

lägenheten är röd och kuddarna har elefantmönster. toaletten är ett stort mysterium, den är grön och gul och orange och har gräs i taket och grönt handfat och toalett och blommiga sedväggar. hyresvärdarna pratar mycket, inga garderobsdörrar går att stänga och köket har nästan ännu färre avställningsytor än det förra, men jag älskar minitvåan ändå.

följer man vår gata till vänster kommer man till bög-gatan med gay choc-bageriet och bögklubbar. fem minuter till ligger jude-falafelgatan (jag har redan ätit en sen vi flyttade hit) och svenska cafét och alla svindyra affärer. och på andra sidan seine alla beigea jätteuniversitetsbyggnader och jardin luxembourg och malongo.

även om jag mest är inne med tanke på min intensiva sociologipluggvecka är tanken på vad som finns utanför dörren tillräcklig för att jag ska älska mitt nya liv.

nu ska jag till jobbet.

från artonde till fjärde

2009-01-31T09:06:00.005+01:00

förändring. det ligger så mycket jävligt tungt i det ordet, varför gör det det? konservativa idiot.

112 trappsteg till gatlyktskantade trapp-gator för sista gången, parken, peugeutskylten och hustaksutsikten för sista gången. ljudet när grannen kissar för sista gången, väckas av c-dursskalor och f-dursskalor på piano från annan granne klockan åtta för sista gången (skaffa keyboard och hörlurar mänska?!), steka pannkakor i den nästan helt funktionslösa stekpannan för sista gången. och så vidare. "tu es sensible, ca se voit" sa en söt kines till mig på festen. att det syns att jag är känslig. sant. bitch.

tar ner kylskåpspoesi och foton och "rire rallonge la vie"-lappar. packar tre ton böcker i väskor och depersonaliserar en lägenhet som är någon annans men som har känts som min första egna sen februari 2007.

i eftermiddag tas flyttlass på bussar och i metron mot marais och paris centralaste punkt och vår nya minitvåa med heltäckningsmatta och saint-exupérys barnbarns katt som husdjur. jag ska bara läsa tvåhundra sidor om marxismen, funktionalismen och sociala interaktionsteorier först.

marais och bussarna

2009-01-11T19:32:00.005+01:00

var på bio på rue mouffetard med flickorna och såg les grandes personnes. hade filmen varit svensk hade den varit ingenting men jag antar att för parisarna är göteborgs skärgård lite exotisk och björn gustavsson lite söt. själv vet jag inte jag,
kaffen efteråt var god i alla fall och sällskapet mycket trevligt. gick (vilse) genom hela quartier latin och beundrade bakgator, julbelysning och turister som kissade på kyrkor vid st michel.

helgen var lagom händelserik med en livlig fredagsnatt och en mycket lugnare lördagsdag. annars ser jag fram emot att få hit min kurslitteratur så jag kan läsa om bilder av självet och krackelerande karaktärer och förstå internationella konflikter och våld under globaliseringens era. nu jävlar ska det allmänbildas!

försöker förbereda mig mentalt för den stundande flytten men antar att den vanliga separationsångesten ändå kommer infinna sig vilken dag som helst. marais i all ära men montmartre är ändå montmartre och mer hemma än så blir nog aldrig paris. nåväl, jag ser det som en nystart det med. det är marais och bussarna.

mitt nya liv

2009-01-06T11:46:00.002+01:00

jag är en rätt rädd person men jag inbillar mig att det inte bara är av rädsla för bombdåd i metron som jag har bestämt mig för att börja åka buss. har hittat en fransk motsvariget till skånetrafiken.se och inser att ovan-jorden är fan så mycket bättre än den som finns under. ska träffa josefin och emanuel vid belleville om drygt en timme, det fanns ingen bra bussförbindelse tid så jag tänker gå. mitt nya liv som hurtig!

det är aldrig samma sak att komma hit i januari som det är att komma i september. RERen är tommare, neonskyltarna snällare, luften renare och livet lättare. jag har ingen plan för hur jag ska spendera min vårtid och hur jag ska lyckas med konststycket att motivera mig själv till ännu en distanskursperiod, men jag har i alla fall en bra magkänsla och jag litar på den. jag älskar stan igen! heja!

det låg snö i parken utanför vårt fönster när jag vaknade igår.
bara en sån sak.
och jag var på tillräckligt bra humör för att inte ens bli arg när vakten slängde ut mig från mataffären för att ta den dagliga mataffärslunchpausen på en och en halv timme, även om jag bara hunnit till brödet. tänkte: mack-middag är gott, och gick snällt mot kassan.

nittonde november, igen.

2008-11-19T16:42:00.012+01:00

jag har hört rykten om att det är vinter i malmö och tar vara på varenda gula löv jag hittar på parisiskt träd eller mark eller trottoarkant så gott jag kan. här är det fortfarande höst.

idag är den en månad tills jag retournerar till sverige för två veckors pepparkaksbak och glöggdrick och översovningar i diverse bästa vänners lägenheter. (GRATTIS JOHANNA!!) varje "paristermin" skiljer sig från en annan, höstarna är gråast och fastän att montmartretrapporna klär bra i alla olika årstider och kaffet är godare när det är kallt, längtar jag till våren och solen och parkerna. jag har nästan glömt hur parkerna och seine och quartier latin ser ut. min värld är norr om opéra och that's it. inte för att det är så illa det heller..

christine hälsade på i helgen. vi hade soirée hos josefin i engelsktalandets tecken och gick sen till dragörernas palats, truskel. dagen efter hade vi vuxenmiddag med syskonen plathners franska kusin och jag stekte kött och frågade om de ville ha det välstekt eller rött eller blodigt och kände mig underbart huslig och livserfaren på samma gång. till och med franskan gick bra.

luciasånger på kören och jag tillhör de gamla och vana nu. vad hände?

...jag är inte ensam om att tröttna på studierna...

nära och kära jag önskar var närmare oftare

2008-11-05T17:30:00.007+01:00

yes we can

2008-11-05T16:55:00.005+01:00

jag äter billig choklad, dricker kaffe och gråter (!?) till obamas vinnartal. jag vet inte riktigt varför, jag har inte följt valkampanjen och jag slutade ha politiska insikter och uttalade åsikter när jag tog studenten och gratisinformationen från samhälls-david abrupt tog slut. talet jag lyssnade på nu är det första jag hör av obama, men jag gillar killen. så jag grät. det var ett fint tal.

paris ligger kvar på sin plats på kartan och jag ligger också nånstans där, i nordliga delen. tolvtimmarsnätter leder till korta dagar, jag ångestskakar och lyckoskuttar i varannat andetag, börjar oroa mig för min instabilitet och saknar fast mark och målmedvetenhet. motivationen sviker och dagarna slutar som de börjar, med hopknipta ögonlock och borttryckta, ignorerade måsten. jag längtar till lafayette tänder sin julbelysning och jag längtar till den dag då den här franskakursen är slut (och jag fått mina skit-betyg) så jag kan börja om. sudda sudda sudda, landa och börja om. antingen var jag inte migsjälv under de tolv år som jag gick i skolan, eller så är jag det inte nu. samma person är det i alla fall inte vi pratar om. du tout. jag saknar mig.

annars då.
jag serverar råbiff, irish stout och crème brulée till långlunchande advokater och samlar dricks tre timmar om dagen, trivs så bra en utlänning kan trivas bland människor för vilka utlänningen är mer utlänning en människa. det är ok. dansar bort helgerna på diverse klubbar och soiréer och fikar resten av tiden. när jag ska ta itu med uppsatsen om "l'art pour l'art" och steget mellan den strikta klassisism-poesin och den moderna prosan är och förblir ett mycket stort frågetecken.

jag återkommer när jag närmar mig lyckoskutt-fasen. hej.

london calling

2008-10-08T14:46:00.003+01:00

underkläder tvättade, klänningar framlagda, matsäck (läs: choklad&bubbelvatten) inköpt, kartor utskrivna, talbok nerladdad och skor putsade - om sju timmar sitter jag på eurolinebussen nordvästerut och framför mig ligger en helg som kommer gå till historien! hepp!

numéro de sécurité sociale

2008-10-07T11:13:00.003+01:00

jag har inte riktigt förstått att det här inte fortfarande är de första fyra månaderna av besök utan att jag faktiskt BOR här och till exempel borde ha ett numéro de sécurité sociale. tracy från murphys house ringde igår och sa att jag fått jobbet men ringde idag igen och sa att om jag inte skaffar ett sécurité sociale-nummer kan hon inte anställa mig. har alltså ägnat den senaste timmen åt att desperat googla information om hur en utlänning (som dessutom inte har något hyreskontrakt(!)) gör för att skaffa ett carte vitale och jag blir betydligt mer avskräckt än klokare. har nästan gett upp innan jag börjat och inser att lekstugan är slut och här är verkligheten. åh cojean-fiskdammen som tog så väl hand om alla låtsasimmigranter som inget visste om världen eller det byråkratiska systemet, jag saknar den!

jag är trött på att vara utlänning. jag är trött på att fast jag knappt går utanför dörren längre (jag är sorglig, jag är det) ska saker alltid krångla. när jag bestämmer mig för att komma tillbaks till sverige för en längre tid ska jag inte göra något annat än njuta av hur enkelt allting är.

och om jag inte får pub-jobbet på grund av obefintligt försäkringsnummer accepterar jag min enda plats i det här landet och tar på mig den ljusblå tröjan igen.

lördagsstund har gul i mun(d?)

2008-10-04T08:36:00.003+01:00

lördagmorgon och knappast en mänska vaken vid den här tiden. jag tvingade mig upp och åt frukost med guillaume halv nio för att ha tid att skriva på inlämningsuppgifterna till den här veckan innan dagens viktigste; catch upfika med kajsa och josefin. än så länge är resultatet moyen, har inte ens öppnat word.

provjobbade på irländska baren igår, serverade lax och hamburgare och risotto åt ungefär samma kostymnissar som på cojean och det var ganska förvirrande och ganska kul. den trevligaste tjejen är förstås tjejen jag eventuellt byter ut, om jag nu får jobbet. vilket jag inte riktigt vågar hoppas på efter gårdagens kvällsantiklimax.. självförtroendet som hade gått från lagom till skithögt sjönk till långt ner på minusskalan.

de ringde från etoile de montmartre och ville att jag skulle komma dit och provjobba också, åtta till midnatt. två på samma dag, för bra för att vara sant! tänkte och det var det såklart också. efter att jag snällt följt med ner och lämnat min väska och min jacka, redo att ta mig an montmartres finfolk och dregg och annat pack säger tanten att jag har för lite erfarenhet (vad är en CV till om de inte ens läser den innan de ringer och ber mig komma dit?!) och undanflykt efter undanflykt fast jag såg på sättet hon tittade på sin kollega att det var min oerhört kassa nervösfranska som inte dög. så jag fick snällt gå ner, ensam den här gången, och hämta mina saker igen och fem minuter senare vara tillbaka i lägenheten. their loss. tänkte jag inte.

kaffet är kallt och word öppnat. dokument 1. det verkar vara sol ute. om fem dagar åker vi till london!

centre george pompidou

2008-10-02T11:15:00.002+01:00

det är slående hur unga och ambitiösa de franska studenterna är. efter ett tags köande sitter jag nu i biblioteket på pompidou och förundras över sjuttonåringarnas slit. det skulle ge mig prestationsångest om jag inte nyss fått lära mig (G Mermet, Francoscopie) att fransmännen trots press och stress och skitlånga skoldagar ändå i allmänhet bara ligger nånstans i mitten resultatsmässigt. enligt undersökning. vet inte vilken.

provjobbar på murphys house imorgon. yes.
är det inte bra springer jag runt hörnet till gamla kära cojean haussmann. mottagandet jag fick där idag var helt underbart, pussar och kramar och jobbförfrågningar och inbjudan till två soiréer. dock blev jag avskräckt när jag såg hur rémi slet med tusen miljoner salades herbes med exakt antal gram örter i, och insåg att cojean är bäst utan jobbet. nu behåller jag bara det bästa - pussarna, matpauserna och soiréerna!

i väntan på korv och makaroner. med ketchup.

2008-10-01T19:27:00.005+01:00

väntar på duns-stegljud i trappan så att jag äntligen kan börja steka knackisarna och koka pastan. det verkar dra ut på tiden, det där att vara sorbonnestudent.

med nymålade naglar tog jag mig an en dag av ihärdig huvudvärk och halsont och nu vet jag vad jag ska göra nästa termin. hittade den för tillfället ultimata distanskursen, 15 poäng kulturjournalistik och jag längtar redan till januari.
annars har jag idag:

druckit en dyr kaffe
druckit en billig kaffe
analyserat le mariage de figaro
önskat mig fingervantar (det är inte bara paris bästa lägenhet, det är den kallaste också.)
väntat på att träfönsterluckorna ska blåsa ner och ta livet av en stackars granne som slänger sopor (OBS. det hände aldrig.)

inatt när jag inte kunde sova pga en kombination av myggbett, halsmandelsvärk och slående fönsterluckor kom jag på att jag nog skulle vara en skitbra servitris och att jag tar jobbet om jag får det. bristen på erfarenhet av att bära brickor med glas med en hand kan jag väga upp med min utomordentliga charm. typ. jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös.

upp upp upp upp neeer (som bob hund skulle sagt)

2008-09-30T22:29:00.005+01:00

äter ganska äckliga salta kex med ost och rödvin och jag tror att jag ser tunneln i ljuset. jag längtar efter lite inramning och väggar och inte så fruktansvärt mycket frihet (vem uppfann friheten förresten? den är det mest ångestframkallande som finns, ju), för som sagt är ledighet som bäst när den kommer jävligt sällan. nu är den i princip konstant. och om en person till visar något som helst tecken på avundsjuka skriker jag. en läskig känsla av rastlöshet, tristess och handlingsförlamning infann sig så jag sökte två slumpmässiga jobb på nån fransk studentsida och nu ska jag på rendez-vous med en otrevlig irländska på torsdag. vi får väl se, vad det än resulterar i har tummen i alla fall kommit ur och det grå klibbiga paralyserande ingentinget börjar omvandlas till något som skulle kunna likna motivation. eller jag vet inte. jag är som bekant humörsvängningen med stort H och varje gång jag vaknar är det lika spännande att känna efter hur dagens inställning till livet och meningen med det kommer vara.

svenskkören är min källa till socialt liv, efter en och en halv timme av psalmer och gotländska sånger vars texter ingen förstod intensivfikade vi till improviserad pianokonsert av science po-kille till dess att vaktmästaren, eller vad han nu är, relativt bokstavligt talat slängde ut oss. åh människor! imorgon ska jag och michelle frukostfika med temat "bitter&sällskapssjuk" på starbucks i bögkvarteret.

vecka ett och vecka två

2008-09-24T17:31:00.014+01:00

är proppfull av baciller och snuva och omotivation och extrem misspepp. perioder av tvivel på meningsfullheten i tillvaron måste väl också få komma och (förhoppningsvis) gå, i guess. lyssnar på kent för nostalgins skull och det enda jag lyckats åstadkomma idag är att installera vår helt underbara neuf box som äntligen ger oss internet och telefon och tv. det är i och för sig inte så bara.

i brist på skrivlust eller lust i allmänhet kommer här gladare miner från de två första veckorna i lill-lägenheten med mera.

ps. missförstå mig rätt, den här lägenheten är om möjligt ännu mer fantastisk och jag trivs, om jag bara klipper mig och skaffar ett jobb så ska nog den här celibat-känslan gå över.

på café l'étoile de montmartre

2008-09-15T14:46:00.001+01:00

bitar börjar falla på plats. även om den rutinmässiga vardagen fortfarande verkar långt borta börjar det kännas att jag är hemma igen. jag läser fransk språkhistoria i timmar utan att tröttna, aha-upplevelser avlöser varandra och jag njuter av att äntligen motiveras litegrann.

helgen bestod av kladdkaka, fransk elak ironi, blondiner från Orange County som dansade på bordet till ”girls just wanna have fun”, gay-fest i en mörk gränd i mitten av mystikens montmarte, popdans på pop in, klockan halv tre-häng på ramadanfirande bar, moules frites och sista säsongen av six feet under. med mera. välkommen till stan utan slut.

imorgon flyttar vi två kvarter norrut, lite längre bort från pittoreska turistkvarteren och lite närmare den franska utkantens verklighet. jag hoppas klara mig utan separationsångest den här gången, men även om jag ser fram emot att komma tillbaka till min allra första parislägenhet tvivlar jag på att en mariaflytt utan patetiskt bölande överhuvudtaget är möjlig. jag har i alla fall kommit på att det är ett ganska stort privilegium det här att ha tillgång till två-tre lägenheter i paris som jag, med lite framförhållning, kommer att kunna få bo i lite när jag vill. separationsångesten är egentligen helt överflödig. ju!

nu ska jag läsa om utvecklingen av les langues régionales, kolla om mina kursböcker äntligen kommit från fnac och laga soppa.

à bientôt!

och så en gång till

2008-09-08T18:47:00.001+01:00

jag välkomnades till denna romantiska franska stad med en störtskur från en bil som körde lite för snabbt i en lite för stor vattenpöl, lite för nära trottoaren där jag (och bara jag, de andra danskarna eller tyskarna eller fransmännen eller vad de nu var, var smarta nog att stå några meter bak och idioter nog att gapskratta åt mig efteråt) stod. så nu är jag alltså förkyld. bienvenue en france.

när fyrtiokilosväskorna var burna till tåget, från tåget, till taxin, från taxin och framför allt UPPFÖR montmartres alla trappor, och utsikten över hela nordligaste paris dök upp i minilägenhetens fönster kunde jag äntligen le lite igen efter det mindre vredesutbrottet som antagligen mycket berodde på resfeber, resfeber som gått över och blivit trötthet och hunger. colette och george tog emot oss med varma famnar och dagen efter hade det slutat regna.

sedan dess har dagarna gått ut på att:
inviga det såkallade samboskapet med disklistor, matkvittoburkar och fem-sex rundor till billigaste affären champion för att fylla det tomma kylskåpet.
köpa mobiltelefon, som krävde diverse metroturer kors och tvärt över stan, inpluggning av olika oförståeliga abonnemang plus lite övertalningsförmåga. tillslut fick jag i alla fall min fina lilla lila ericsson nästan alldeles gratis!
pompidou-distansplugga- heja teknikens under.
försöka få internet till nästa lägenhet och på grund av tidigare erfarenheter av detta byråkratiska land har vi börjat två veckor i förväg. så finns det en möjlighet att vi hinner få det installerat i alla fall innan det är dags att åka hem igen…

att komma tillbaka till montmartre är verkligen som att komma hem. jag insåg så fort jag kom dit att jag saknat de smala gatorna, den genuina stämningen, de små blomsterbutikerna, caféerna och till och med de never ending trapporna (aj aj benhinnorna aj). montmartre och lite närhet och så behöver man inte så mycket mer. funderar på att söka jobb men vet inte om jag kommer ha tid med tanke på alla parishörn jag inte har hunnit hitta än.
en del kanske skulle tycka att jag har för roligt för mitt eget bästa och att detta inte kan resultera i något riktigt och viktigt och världsomvälvande, men jag tror inte på att framgång bara kan födas ur ångest, jag tror på det här med att ha roligt, och att jag i sinom tid kommer att PRESTERA minst lika bra som vem som helst. ha!

OBS!!

2008-06-11T21:57:00.002+01:00

ingenting är bestämt inför hösten, jag kan lika gärna blir kvar i malmö som att åkatillbaka till paris. så inget förskottsuttagande, ok?

tittat på nouvelle star(franska idol)-finalen och läst hemingway hela eftermiddagen. ledighet är som bäst när den bara kommer då och då. (läs: har någon ett sommarjobb över i skånetrakten är jag mkt tacksam!)
på mitt schema för nästa vecka är de sista dagarna svarta. "tu vois, c'est un planning triste, armelle" jag har inte riktigt förstått att min sista dag är så snart. imorgon är redan den sista på figaro och sen ska jag njuta av att aldrig mer behöva servera espresso till sura franska snobb-journalister, i alla fall inte på ett tag.

godnatt.

grattis sverige, i efterskott!

2008-06-07T17:00:00.007+01:00

jag hör rykten om medelhavsvärme och solbrända vänner. känns inte okej när jag har kroniskt behov av paraply här borta! när jag (lite stolt ändå) sa att sverige för tillfället är varmast i europa klappade luiz och de andra sydamerikanerna/fransmännen mig lite på huvudet och log ett "ja, du tror att du kommer ifrån ett varmt land, det är inte lätt att vara blond"-leende. trots fem svenska kollegor tror de fortfarande att det snöar året om i sverige.

i normandie tittade jag på jättekända saker med kören. jättekända saker blir automatiskt intressanta och viktiga saker och jag "ahaa":ade och "mmhmm":ade hela dagen. kyrkogårdarna var bäst. jag tycker om känslan att bli tagen, trots att den är tung och obehaglig i bröstet tycker jag om den för det betyder att jag kommer komma ihåg vad jag sett och att mitt hjärta inte bara slår för migsjälv utan faktiskt lite för andra med. krig alltså. vilket helvete.

som kontrast till tapeseriet i bayeux och amerikanska och tyska kyrkogården har jag sett sex and the city-filmen på bio. luiz grät. han är min favoritjobbögkompis.

som kontrast till sex and the city-filmen hade vi intensiv-sevärdighetsdag i söndags; däckrosdammarna på (i?) orangeriet, alla döda kändisar (voltaire, zola, curie och de där) i/under panthéon och på 59e våningen i tour montparnasse blev vi lite höga av utsikten och frihetskänslan och NU NU NU:ET. paris är lika fint ovanifrån som när man är mitt i smeten. rien ne sera jamais la même chose. och skulle min separationsångest kunnas mätas med en termometer eller nåt skulle ni undrat hur jag ens kunde vara vid liv. jag borde söka hjälp för mina känsloexplosioner, det här håller inte.

nu = poulet rôti
sen = jättefest vid sjuans sista metrostation längst ner i ingenstans.
jag hoppas på mycket franska.

sol och snart juni

2008-05-20T09:31:00.009+01:00

det börjar pratas om slut igen. jag har lämnat in min avskedsansökan och cojean haussmann kommer inte bli detsamma när vi slutar allihop säger armelle. det känns konstigt i magtrakten. lite runtrörigt. om en månad gör jag mina sista fromage blanc framboise och sen åker jag till normandie med guillaume.

tråkig nyhet: mobil = borttappad. omständigheter okända men stöld misstänkes. nytt nummer: +33634137937.

nu ska jag fika med maria U på valmy för att fira min första hellediga dag på cirka sjuttioelva år (jag har skrivit färdigt min sex-sidorsuppsats om mai 68!!!). det är sol och snart juni. (som vanligt...)

2008-04-26T11:28:00.002+01:00

idag är det låtsasjuni! tentan var relativt lätt och avklarandet av den ska nu firas med inköpande av fejk-converse (mitt livs första, idag har temat mitt-livs-första verkar det som), parkläs och lite senare parköl. som sagt, det finns inget mitt emellan och nu är allt sol och dagens färg är typ ljusgul.

tjugofemte april

2008-04-25T16:38:00.003+01:00

det ryktas om att det är i juni det händer, livet. just nu finns det inget riktigt liv, ingen riktig stad, inga riktiga människor, det finns bara två lägenheter, en lunchrestuarang, en dator, guillaume och jag. även kallat tentaperiod. mitt livs första.

imorgon ska jag kunna lite om allt vad gäller frankrikes historia, geografi, politik, ekonomi, samhälle och kultur. det känns som om jag knappt har börjat. imorse gick jag upp klockan sex för att göra open på cojean. slutsats: jag är så trött trött trött. jag vill sova i solen i en park. jag hade min gröna vårjacka, den pyttelilla, med uppkavlade ärmar när jag åkte hit och jag motsatsen till frös och jag tror det försenade marsvädret (motsvarigheten till sveriges aprilväder) håller på att gå över till sommar&sol. men examens hit och examens dit gör att utomhus bara existerar på vägen till metron. ja, jag är lite bitter.

jag tänker på mordet flera gånger om dagen. jag har blivit rädd för människor och tomma platser. vill inte men kan inte låta bli att tänka på morbida detaljer och på hur mycket hennes liv och hon påminde om mitt och mig. lägenhet i montmartre, sorbonne, café på samma gata som mitt, 20årsåldern, la scala... helt enkelt: det skulle lika gärna kunna varit jag. guillaumes badrumsdelargranne jobbade med henne. när jag frågade hur hon mådde och hur det var på jobbet nu avslutade hon sitt ganska ihopbitna jagvillinteprataomdetdetärförjobbigt-svar med "..men man lär sig och man går vidare". jag undrar vad det är man lär sig. jag tror inte på att det finns en mening eller någonting att lära av det som hände. det enda jag lärt mig är att det finns riktig ondska som är så oförståelig och så oförlåtlig så att den får mig att vilja kräkas.

vårtecken och humörsvängningar

2008-04-03T20:52:00.004+01:00

idag när jag gick hem från valmy, kaffeberusad och framtidsångestöversvämmad, kunde jag ta av mig jackan, så varmt var det. här är det antingen eller. sol eller regn. vinterjacka eller ingen jacka. gråt eller skratt. det finns inget som heter mitt emellan.

det finns inget som heter "nu" heller nästan, det överskuggas av allt "sen" på allas läppar i allas huvuden på tal om precis allting. framtiden. vem kom på den? jag är skiträdd för allt det finns ett slutdatum på och ett slutdatum finns på allting, nästan.

hade breakdown häromdagen när de ville förflytta mig till en annan restaurang, bort från mina beloved ones. grät mig till det jag ville ha. önskar jag hade kunnat argumentera mig till det istället och få dem att förstå vilken idiotisk överkörarstil de kör men jag var för ledsen för att prata så bra franska som jag önskar jag hade gjort. får stanna i alla fall, tio ton lyftes från mina axlar. cojean. ska man skratta eller gråta?

om man skulle bli franskalärare?

tema: sverige

2008-02-29T12:46:00.003+01:00

det finns inget som är lika svenskt som svenskar i paris. den här veckan har varit lite av en svenskchock. började med festen hos vår kurskompis martin, myller av stockholmsdialekter och fancykläder och blonda hår som ganska drastisk kontast till den brasilianska soiréen vi varit på en halvtimme tidigare. på tal om brasilianare: fan vad trevliga brasilianare är. kanske dit man ska åka om jag nångång blir klar med france.

fortsatte med jens lekman på nouveau casino i onsdags. sa "ursäkta" istället för "pardon" när jag skulle tränga mig förbi i det trånga utrymmet mellan toaletterna för det var ingen tvekan om att toakön var 100% svensk. det var ändå rätt fint på nåt vis.

och slutligen: igår var det scandinavian hiphop invasion i montmartre, sprang till metron efter att ha gjort stängning på jobbet, med hela munnen full av överbliven cookie. timbuktu, chords, promoe med flera gav mig malmöstämning och kb-känsla och svettighet och gung i benen. hela publiken kunde sjunga med i de svenska texterna. om de hade hoppas på att få spela för real french people måste de blivit besvikna. höjdpunkten var som vanligt "alla vill till himelen men få vill ju dö". eller kanske "det brinner i paris igen" bara för sakens skull.

soirée chez nous ikväll igen, tvåvåningsfest med grannen. lär bli big time-party.

puss!

jag är:

2008-02-20T18:22:00.003+01:00

ensam gäst på restaurant cojean haussmann fast jag slutade för tre timmar sen
förkyld så jag kan inte andas
glad
kissnödig
påväg till valmy för att äta valmybrunch (fast middag för klockan är sent) som jag fick av mamma i födelsedagspresent
skrattad åt av mina kollegor som undrar vad jag gör här fortfarande
motiverad och engagerad inför pluggvåren
snart fransyska

månandens citat från kören:

"att säga att man ska stanna i paris en termin är som att säga 'jag ska bara ta EN öl'"

jag fastnade visst. ingen vet vad som hände.

födelsedag, åttiotvåårsfest och valmykaffe

2008-02-07T12:28:00.000+01:00

halv fem och jag har precis slutat efter min 2½timmesjobbdag. var speedy. det regnar. canal st martin är ganska grå utanför valmyfönstret men det är det som är charmen med den här staden och det här stället och de här kopparna kaffe, att vädret spelar nästan ingen roll, allt är fint och smakar gott ändå.

tillbaks till tjusjunde januari.
trött i huvudet efter galen cojean-soirée och utekväll på fleche d’or med mina flickor och guillaume vaknade jag (eller jag hade förstås vaknat en timme innan dess men det räknas inte) av ”med en enkel tulipan…”, första delen tre gånger i rad för de kunde inte resten, och skrattade så jag dog (nästan) för de var så söta, guillaume, kajsa och josefin där de stod med tulipaner och presenter och kaffe och chokladbakelse. sol i ögonen, presentöppning och kärlek. min första och enda tjugoårsdag var perfektionen personifierad (dag-ifierad?) från sekund ETT.
sattlågsolade på taket alla fyra i tre kvart minst, gick promenad genom marais och söndagsvimlet till place de vosges och tittade på folk och på varandra. om det är såhär att vara tjugo vill jag vara tjugo hela livet tror jag att jag tänkte minst åtta gånger den timmen vi bara satt där och gjorde ingenting. i solen. såklart. osminkade och oduschade och genomglada.

träffade frida och åt på italiensk restaurang. skålade i vatten för vin hade vi fått enough av dagen innan och jag åt lasagne, lite för traditionens skull men mest för min egen. tänkte köpa glass men gav upp idén för pariserhjul. jag och guillaume tänkte vara äckelromantiska och åka pariserhjul i paris med utsikt över jullamporna vid champs elysées, louvren och concorde och eiffeltornet. när vi kom fram var pariserhjulet dock spårlöst försvunnet (jag letade bakom hörnen och överallt) och vi fick gå långpromenad längs seine-sättet istället. gick genom louvren som om man står i mitten med alla fyra delarna runt sig ser ut som en filmkuliss och vi var filmen och soundtracket och alltihop. det dög. jättemycket dög det men det är sånt som inte går att skriva om efteråt och inte prata om för att det har sagts så många gånger förut av så många viktiga och oviktiga personer att det slitits ut till klyschiga n’importe quoi:n och det är inga n’importe quoi:n, det är egentligen moments som inga andra moments i hela världen men je les garde pour moi-même.

det var en perfekt födelsedag.
helt enkelt.

sen blev det party! i lördags fylldes 38 rue de montmorency av rosagulablågrönaorangea ballonger, illrött bål med godis i, färgglada sugrör, lollipops, åttiotals LP-skivor på väggarna och framför allt av OSS i snedtofsar, skrikiga leggings och neon. 82årsfesten blev en 82årsfest att minnas! en kvadratmeter per person precis som förra gången, långemangrannen var där, cojeanarna var där, vi var där och resten var där. mer maskerad åt folket och framför allt: VARFÖR VAR JAG INTE TJUGO ÅR 82 ISTÄLLET?! i love rosa!

satt uppe till halv tolv och skrev om le petit prince igår. efter ett x antal timmar av magont, x antal timmar av total paralysering, x antal timmar av pepptalk och x antal timmar av andas lugnt och börja skriv-tankar började jag skriva det första seriösa jag skrivit sen gymnasiet. prestationsångesten jävlades med mig och gör fortfarande men jag GJORDE DET i alla fall och det känns bättre nu. nu ska det pluggas! nästa projekt är sartres huis clos. ser fram emot att göra något annat än cojean. för även om cojeanlivet är ett svårslaget liv med VG:s och cakes pistasches och oseriösheter med sofia, luc och david (när vi stannar kvar på haussmann fast vi slutade för minst en timme sen) saknar jag att känna att… plugga? (sa jag det där?)
den känslan går nog dock över snart. när jag läser vad de andra franska A-kursarna har skrivit undrar jag vad jag egentligen gett mig in på.

guillaume har flyttat in i en etta i tjugonde så min nya stammismetro kommer bli linje ett, tretton minuter åt öster från hotel de ville, och jag har ett andra hem att bebo. eller tredje kanske jag ska säga, hemma är väl trots allt fortfarande lindholmsgatan 3 även om det känns som (mer än) en hel evighet sen paris inte var min stad. blir mer och mer avskärmad från hemmaverkligheten, vet mindre och mindre om vad som händer hos er och jag vet att ni vet mindre och mindre om vad som händer hos mig. borde skrämma mig mer än vad det gör?

jag finns kvar för er och jag hoppas ni finns kvar för mig. jag litar på det och därför är jag inte rädd för att leva i min parisverklighet medan jag har den. jag tror inte jag förstod vad leva i nuet innebar förrän jag åkte hit.
det finns bara nu och jag älskar nu.
jag älskar nu. vraiment.

onsdagkväll

2008-01-24T15:12:00.000+01:00

jag tror jag kan räkna timmarna jag varit helt ensam i den här lägenheten på min vänstra hand. lock, stock and two smoking barrels tog slut och ingen vet om han slängde gevären i vattnet eller inte, frida har gått, vittvätten är hängd, kajsa och josefin gör stan på två olika håll men nouvelle vague håller mig sällskap och jag är ledig imorgon av ingenvetvilken anledning. jag är glad.

nu kom kajsa och bappe hem så de där timmarna fortsätter att bli räknade på den ena handen. lika bra. jag tror inte att ensamhet är min grej.

idag satt vi i två och en halv timme på centre culturel suédois och gjorde inbjudningskort till 82årsfesten vi ska ha om en och en halv vecka. det kommer bli om inte årets så månandens happening (har jag sagt det förut?) och jag ska snarast inhandla en fabulös åttiotalsoutfit. helst något som har med guld och tajt och fluffig lugg att göra.

den senaste veckan har varit fin. som den senaste veckan alltid brukar vara när det gått en. eftersom guillaume till allas stora glädje tog flyget hit och bestämde sig för att stanna en stund har den här senaste ägnats åt några lägenhetsuttittningar (men bara väldigt några eftersom den första bästa faktiskt var både den första och bästa) och guillaume-häng i största allmänhet. typ frukostpicknick utanför pompidou (årets första picknick!) och söndagspizza i marais (såklart) och sånt. jag är glad. (har jag sagt det förut?)

om fyra dagar fyller jag tjugo och det gör lite ont i magen när jag tänker på att jag ska klara mig utan mamma&stinasjung på morgonen och minisläktkalas med släkt och osläkt som det ska vara och alltid är och har varit. men lillparisfamiljen har lovat att sjunga och jag ska se till att min tjugoårsdag blir så bra som bara en tjugoårsdag i PARIS kan bli. jag har inte bestämt vad jag ska fylla den med än men den ska innehålla minst en fransk bakelse och minst ett fint väder, that’s for sure. och sen har jag faktiskt ett helt år på mig att vara tjugo både här och hemma och någon annanstans så jag behöver inte pressa in allt den tjugosjunde. ju.

nu ska jag fortsätta läsa sista stieg larsson-boken. den har inte börjat bli spännande än men säkra källor säger att det kommer det kommer så det kommer väl.

god natt!

ps. se ”happy feet”. bästa tecknade filmen sen lejonkungen!!

jobb, fest och katarina (skrivet för två dagar sedan. fördröjd pupblicering pga. internetprobs)

2008-01-14T18:51:00.000+01:00

en vecka. EN VECKA?! borde inte börja tidstjatet igen men alltså EN VECKA??!! jag skulle gissa på att det var tredubbelt så lång tid sen jag var hemma om jag inte hade en kalender att titta i.

det har börjat som jag vill att det ska fortsätta. sex dagars-vecka på jobbet har inte hindrat mig från att parisleva lite mer än bara här i soffan på montmorency. känslostormhändelse nummer ett var att komma tillbaka till lilla ettan i montmartre som frida bor i nu. grät. mes-maria grät. jag är (som sagt?) sämst i världen på att hantera nostalgi på ”tänk vad fint att jag fick bo här en hel vår och vad bra att jag får tillfälle att komma tillbaka hit nu och titta på den fina utsikten”-sättet utan tänker bara på saker som tagit slut som någonting som måste göra ont. det är kasst. jag måste skärpa mig.

lägenheten var lika fin som vanligt.

annars? fika på valmy. killen med gluggen (jag borde fråga vad han heter snart. det kanske är nästan steg) vinkade från ena sidan restaurangen till andra och frågade om jag hade haft des bonnes vacances (translation till johanna: haft en bra semester). det sa jag att jag hade för det hade jag. ju. katarina har varit här och sovit mellan en tandgnisslande kajsa och en i sömnen påhoppandes och högtandandes mig. det var fint. vi har skrivit kylskåpspoesi, druckit bag in box-vin, ätit tacos, gått på parisfotoutställning på hôtel de ville och stått i kö, stått i kö och stått i kö och gått och gått och gått och skakat rumpan på brasiliansk klubb och tittat på twin peaks och skrattat. och så vidare.

klockan är halv sex och det är inte becksvart ute. jag gör som mamma och räknar hur många minuter tidigare solen går upp och senare den går ner. vår! hej!
är förkyld som vanligt. jävla bacillspridande kindpussandes fel, jag lovar!

nu måste jag ta ett foto på himlen och taket och regnet innan det är försent.
bisous.

att komma tillbaka

2008-01-09T22:10:00.000+01:00

allting är repriser. hejdåpuss&kramandet på svågertorp med nästantårar i ögonen, en syster och en mamma utanför fönstret och jag innanför. jag och väskorna och kajsa. bron jag inte märker att vi åker över, människorna som trängs och blänger, de icke-existerande biljettkontrollanterna och flygplatsen på andra sidan. vet hur man hittar till incheckning och checkar in, ”till paris?” ”mm” och går med mitt handbagage av varierande storlek till gaten. känner ingenting. försvarsmekanism antar jag att det skulle kallas av en del, jag kallar det helt enkelt kastrup. likgiltighetens kastrup.

flygrädslan igen.
de översminkade flygvärdinnorna igen.
den lugna landningen igen.
bagageväntan igen.
RER-tåget med konstigt luktande dragspelsspelande män igen. (men den här gången gav jag honom en euro, tyckte han bidrog till den nostalgiska stämningen)

att komma tillbaka.
igen.

stämningen/inutikänslan den här gången är dock inte direkt någon repris. jag tror det är den invanda situationen med jobbet, lägenheten och rutinerna blandat med vårluften som vårluften för att år sen som får mina två tidigare parisvärldar att krocka och bli något.. annat. min andra vår i paris. 2008-luften är mycket lättare att andas än decemberluften jag åkte ifrån. snart (eller förresten redan nu om man har en tröja på sig, säger josefin) kan man sitta på taket igen och jag LÄNGTAR efter den riktiga varma ljusa VÅREN!!

paj i ugnen och framtidsplaner i huvudet. jag har anmält mig till en distanskurs i franska på falun och ser fram emot min ”jobba tjugo timmar i veckan och plugga franska verb på taket, på valmy eller i n’importe quel (till johanna: vilken som helst) park”-framtid med guillaume som enda klasskamrat. framtiden är ljus och pajen nästan klar.

och det är ju det här med den här staden, att jag inte kan sluta älska detaljerna och momenten och faktumet att jag är här. jobbade på cojean louvre i morse och medan jag gick och torkade de blå borden med min blå trasa i min ljusblå minitröja och mörkblå förkläde var min utsikt: seine och alléen vid sidan av den, louvren och solen och turistbussar. inget ont om jägersro centers parkering men få medan-jag-torkar-bordet-utsikter slår nog min idag.
jävlar vad jag log.

och jag stannar ett tag till.

för er som inte är här

2007-12-11T17:55:00.000+01:00

en fin själ har lagt upp delar av vårt luciatåg på youtube, det syns inte så mycket men hörs i alla fall. håll till godo:
http://www.youtube.com/watch?v=B_zcPabmgkI&eurl

http://www.youtube.com/watch?v=kZbxcO2FAPM&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=BBj4WeGvNuM&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=2wByciYi1Eo&feature=related

december ungefär

2007-12-10T11:22:00.000+01:00

anges et démons på cojeanfesten. mycket champagne och mycket dans med diverse höga chefer = minst sagt lyckad kväll!

allas vår älskade lorenzo!

notre dame och den glesa stackars julgranen och det ser ut som sommar, jag vet.
detta kallas att pudra näsan på triptyque.
va? var?

sen tog jag tåget till strasbourg, julmarknad, kanderade äpplen, vin chaud och guillaume.
och europas godaste gräddbullar, jag lovar!
när första ljuset brinner står julens dörr på glänt

och alla mänskor glädjas att fira få advent!
de senaste veckorna har nästan allt handlat om lucia.. såhär ser vi ut efter cirka två timmars hårt luciasångsslit i l'eglise suédoise

kajsas tjugoettårsdag firades bland annat med lyxbakelser.
kajsa och bappe på maxime's och den här kvällen har en helt egen historia. till exempel stod vi i kö i en timme och fyrtio minuter för att komma in och till exempel cyklade vi velib genom stan hem klockan fem och till exempel hittade vi frida i vår trappa när vi kom hem för hon hade glömt både nycklar och mobil i vår lägenhet. suttit och väntat utanför vår dörr i tre timmar. herrejesus, la pauvre!!

lucia som sagt. vi sjöng förresten på stora varuhuset "printemps" igår. tjugo nästanblondiner åkte rulltrappa sex våningar och sjöng konstiga sånger på konstigt språk i ännu konstigare kläder. de stackars fransmännen trodde nog de såg i syne!

lista på viktiga saker som hänt:

2007-11-27T17:59:00.000+01:00

1. när jag i lördags stod med min charlotte på huvudet och mitt tablier runt resten av kroppen med all koncentration på 10 heure du soir en été (ananas&jordgubbsjuice) och tre végé-sandwichar i rabicoin vibrerade det i fickan och kajsa kom via sms med den världsomvälvande nyheten att vi hux flux från vad som tycks som ingenstans fått INTERNET i lägenheten! jag brände nästan végé:erna av upphetsning och sprang upp för de fem trapporna när jag tre timmar senare städat comptoiren, étagersen, toasterna, burit ner morötterna, passat moppen (est-ce que tu peux passer le mop en salle maria?), torkat svetten ur pannan och slutat för dagen, och så sant som det var sagt satt josefin vid köksbordet, online på facebook. världen är upp och ner. igår satt jag framför datorn i fem timmar utan att resa på mig förutom en gång när jag åt en svensk skorpa med (franskt) smör och efter de fem timmarna var jag NÄSTAN (nästan!) påväg att be till gud att det där trådlösa N9EUF_TEL9COM skulle vara borta till dagen efter. tar dock tillbaka det idag när jag laddat ner fem nya album musik och spelat ms-röj på msn. think i'm in heaven!

2. idag åt kajsa och jag cookies till middag. ett helt paket.

3. jag fick ett sms av johanna där hon rådde mig att inte gå ut i elden på nätterna. jag förstod inte vad hon menade men luc på jobbet förklarade något om en krock och något om några döda och något om uppror. gick in på aftonbladet.se och kajsa och jag kunde nästan inte hålla oss för skratt när vi läste rubriker som "paris i lågor" ¨på svenska skvallertidningsinternetsidor samtidigt som vi tittade ut genom fönstret mitt i centrala paris. ingen eld här inte. DÄREMOT, och snart kommer jag till saken, har vi mer än väl (kanske inte lika väl som de som bor utanför stan och måste räkna med kanske fyra timmar för att ta sig till och hem från jobbet.. men ändå) märkt av den där metrostrejken. i en vecka har det varit nästan omöjligt att ta sig fram förutom till fots så vi har gått till jobbet och i och för sig insett att det tar nästan exakt lika lång tid som med metron. i alla fall, en dag när jag och kajsa för en gångs skull slutade samtidigt och hade sällskap hem kom jag på att jag behövde köpa lite nödvändigheter på franprix. eftersom det finns franprix nästan överallt kom det lägligt nog ett franprix cirka tjugo sekunder efter jag kommit på att jag behövde köpa det där nödvändigheterna. det här har inte heller nånting med saken att göra, det som har något med saken att göra är att kassatjejen är asiat. fransk asiat. hon frågar om jag har dix centimes men det har jag inte så jag frågar kajsa om hon har tio centimes (det har med saken att göra att jag frågar det på svenska) och hon säger kanske och det har hon förstås och SAKEN:

"är ni från malmö?" säger den franska asiaten i kassan på franprix på svenska med asiatiskskånskfransk brytning och jag blir så att säga tagen på sängen och inser det jag i och för sig insåg för längesen, att världen ibland (eller ofta eller nästan alltid) inte är vad den ser ut att vara.

note to self: säg aldrig något elakt om kassabiträden på svenska för du vet aldrig om de råkat bo i malmö i fem år i sin ungdom. (idag hindrade jag mig från att fråga kajsa om hon trodde kassatanten på monoprix var dvärg. jag lär mig!)

nittonde november

2007-11-19T16:58:00.001+01:00

i lördags var det cojeans sexårsfest och jag buggade loss med mina svarta vingar bland andra änglar, djävular och diverse transor till klockan fem. gratis champagne, pajer, utklädda bögar och dålig musik- kan det bli bättre? tveksamt. det är vid sådana tillfällen jag kommer på att jag verkligen gillar mitt jobb.

sitter på figaro och äter sandwich végé. ska jobba till halv tio. det är strejk. är trött i benen av allt gående i brist på metro eller buss men det hade kunnat vara värre. hade kunnat bo kvar i montmartre till exempel och haft timmeslånga promenader framför mig varje gång jag skulle gå till jobbet. maintenant ca va.

häromdagen knackade det på dörren och så stod långeman (han heter det numera, technokillen, kostymmannen, grannen över som jag pratat om) där och böjde på nacken för att få plats under dörrkarmen. sa ”hej, ni kanske vill komma upp på en öl imorgon klockan åtta?” och vi sa ”oui oui, biensûr” och fredagskvällen tillbringades på fyra barstolar och en liten trästol som var alldeles för låg för det höga bordet i hans så kallade vardagsrum med öl och vin och slagsmålsklubben (slaksmaalsklobbön) och fransk ironi. vi bestämde att vi ska ha en tvåvåningsfest i januari, man kan gå mellan lägenheterna via taken! det kommer bli årets fest.

annars då? annars dök leo upp från ingenstans, bodde på ett hotell precis bredvid mitt jobb så jag gick dit sa hej i min tvåtimmarspaus. och visade dem truskel och vår lägenhet och det kändes inte alls konstigt att någon jag inte egentligen träffat på ett och ett halvt år satt i min lägenhet i le coeur de paris.

det närmar sig december och som vanligt förstår ingen hur det gick till. la fayette har en julskyltning som lyser upp hela boulevard haussmann och jag känner mig ovanligt avskärmad från både verkligheten och sverige. vad gör ni? vad händer i malmö och världen och hur mår ni? jag önskar jag kunde få hit er allihop över i alla fall ett dygn så ni kunde uppdatera mig om era liv. ni har väl inte glömt mig? jag glömmer er jamais.

jag skriver för lite. glömmer detaljer. jag älskar detaljer! ju. vill och måste spara mer av det som händer, känns som allt rinner mellan mina fingrar.
det är nästan minusgrader i paris och jag har fortfarande ingen vinterjacka.
är hösten redan slut?

detaljer som jag trots allt inte glömt bort

2007-11-19T16:47:00.001+01:00

five hundred twenty five thousand six hundred minutes
two hundred twenty five thousand moments so dear

och jag tar gatan uppåt istället för hemåt för staden är MIN överallt och jardin luxembourg är annorlunda på hösten, med löven, med ljuset och solen precis över träden, alldeles sådär långt ner som bara under näst sista årstiden och jag har vinterskor och klänning och halsduk flera varv och fingervantar och fryser och är röd om kinderna men går i flera timmar för benen vill inte sluta gå och det vill inte jag heller.

five hundred twenty five thousand six hundred minutes
how do you measure a year in a life?

paris är ingenting på två eller fem eller många mot vad paris är när jag är ensam. jag liksom känsloöversvämmar över seine, ingenting som fastnar på fotografi men i mina ögon där och då finns det ingenting i världen som möjligt kan vara vackrare. än det jag ser. än situationen jag är mitt i. alldeles själv med ett kaoshjärta som slår läskigt hårt mot insidan av bröstet. går planlöst och hittar andningssvårighetsfragment överallt. smågator och butiker med kinesiska små plånböcker och vattenpölar och pont neuf och eiffeltornet nånstans bakom husen till vänster och resten till höger och bakom och framför. och löven hela tiden. lilla lilla hjärtat. aj lilla lilla hjärtat.

how about love?
how about love?
measure in love
seasons of love

och då vet jag vad jag gör här och då vet jag att ingenting kan passa som vi passar som jag passar här och att inget lever som jag lever här även om jag bara sitter still och andas och andas och andas och varje liten muskel i lungorna gör ont när jag andas och hjärtat är liksom i vägen eller för litet eller i alla fall får allt som vill få plats där inne då inte plats.

five hundred twenty five thousand six hundred minutes
five hundred twenty five thousand moments so dear

mina gator och mina steg på dem, tusentals, och det ohanterbart perfekta i situationerna och ögonblicken och just nu:en och så den där detaljen att
jag aldrig har varit så mycket som jag är nu.

veckans besök:

2007-11-08T15:06:00.000+01:00

november (och nu får jag väl skärpa mig med uppdateringen)

2007-11-08T11:21:00.000+01:00

på jobbet och stresslunchar. salladen var verkligen bara sallad, pillade ut kycklingen och lämnade resten till malin. blev ändå mätt på all småätning av crumble i morse. kaffedags.

hej!
såhär är det: det har gått så lång tid att jag inte vet var jag ska börja och då börjar jag inte alls, därav tystnaden.vi har dammsugat (herregud, jag skrev "dammsugat"!!)för första gången till exempel, bara det en historia i sig. och vi har inte fångat musen och vi har blivit av med en coloc (frida bor du i ett rum med rosa manchester på väggarna, elle nous manque som fan såklart men oj vad hemmet blev ett hem när stensoffan började existera igen!) och löven har ramlat av nästan alla träd och jag har fortfarande inte köpt varm jacka.

och så viktiga saker som att mamma och stina förgyllde vardagsvardagen i nästan en vecka och johanna gjorde detsamma i tre dagar. batofarkvällen med colombianer och diverse andra mystiska människor är också värd ett helt långt stycke men nu är klockan halv tolv och min rast är slut. är toaster idag. ska spara alla juicesvättar som blir över och dricka dem moi-même!

à toute!

höstlöv och strejk gånger två

2007-10-27T17:25:00.000+01:00

till exempel kom jag med det där enda tåget som gick till strasbourg. var en av fyrtio på ett tåg som såg ut att vara minst fyra kilometer, kunde välja vilken plats jag ville och valde en första klasskupé där det satt åtminstone satt fem andra för de helt tomma kändes lite för.. tomma helt enkelt. lyssnade på tjugominutersdiskussion om strejkens idioti mellan konduktören och två av de fem medpassagerarna (det var konduktören som stod för åsikten att hans kollegor var cons, jag vet inte vad jag tycker men jag älskar honom i alla fall för att han jobbade den dagen) och skrattade åt att det kom en kypare fram till mig där jag satt i mitt bakåtlutade fönsterplatssäte med mycket plats för benen och frågade om jag ville ha middag. nej tack jag har mina kelloggs special k-barer, det duger, sa jag inte men tänkte.

spenderade helgen med att sparka på höstlöv och titta på korsvirkeshus. och äta tarte flambée och dricka vin och frysa ihjäl och köpa årets första fingervantar och äta chokladgateau och hamna på okänd fest med okända människor på okänd plats och prata franska som om jag aldrig gjort annat. typ. med mera. strasbourg var jättehöst och jättefint.

sen skulle jag skriva om den där eftermiddagen på valmy (en av alla) med kajsa och vin chaud som är som glögg fast mindre jul och mer paris. om kvällssolen och att vi cyklade hem i nerförsbacke från gare de l´est. skulle skriva om montmartre och mitt hjärta i samband med det. att vi är kind of sammansvetsade och att jag saknar det. saknar trapporna och utsikten och luften, det är nånting med och i luften. måste åka dit oftare.

har somnat till vänneravsnitt med fransk sous-titre tre kvällar i rad, det är som att titta på tv och det finns inget bättre än att somna framför tvn. kom på att jag inte har tittat på tv på över två månader. TVÅ MÅNADER?!?

på tal om det finns det ett hemdatum! den här gången är det den tjugonde december ni är obligés att krama mig hej. och malmö blir min julklapp. det kommer bli den bästa julklappen jag fått på flera år (och jag tänker svära nu) för även om paris är paris så fy för i helvete vad jag saknar malmö. att det på min tur och returresa kommer stå ”hemresa” på den till paris är fortfarande omvänt i mitt huvud även om jag insett att jag faktiskt nästan har flyttat hit. pour l´instant. utan möbler och flyttlass men ändå tagit nåt slags flytta hemifrån-steg när ”hembiljetten till paris” är bokad till den 6e januari. jag vet förstås fortfarande inte om det verkligen är det jag vill men jag tror att det är lika bra att vänja sig vid tanken på att jag aldrig kommer att veta vad jag vill med någonting. jobbiga veliga tjej.

min plan är i alla fall att bli kindpuss-stammis på valmy (det borde gå om jag fortsätter gå dit tre gånger i veckan som nu, är ju redan på ”salut! tu vas bien? un crème?”- nivå med en av dem) och sen långsamt avancera till att bli en av dem utan att de riktigt märkt hur det gått till. hade nämligen INTE haft något emot att sopa trägolven i min oas vid kanal st martin för en dålig lön i vår!

mamma och stina skulle kommit ikväll men fastnade på kastrup. fransmännen kan bara inte sluta strejka!! jag hatar dem. jag vill ha min familj här. tur att det inte är så långt till imorgon...

idag och resten av livet och så vidare

2007-10-16T18:29:00.000+01:00

jag behövde inte ägna dagen åt att fundera över ”livet och universum och allting” (som jag skulle ha sagt om jag varit ett fan av liftarens guide till galaxen) för när jag vaknade av kajsas väckarklocka klockan halv sju imorse efter att ha drömt på franska en hel natt var det redan klart.

jag stannar för att lära mig prata flytande franska. je parlerai couramment. så det så.

och eftersom jag inte behövde tänka mer på det och klockan inte ens var åtta när jag skrivit klart mitt 2 A4-sidors brev till mig själv om varför jag kommer behöva komma tillbaka efter jul passade jag på att utnyttja dagen. gick via gare de l´est (dagens enda minus är ett minus som nästan är så stort att det väger upp alla plusen, storstrejk på torsdag kanske dödar min strasbourgresa och om den inte dödar kommer den i alla fall att göra min torsdag till ett stort jävla K-A-O-S) till valmy (såklart) och satt i kortärmat i stekande oktobersol och skrev brev. gick ner till canal st martin, satte mig på en bänk och läste min nya franska bok. bestämde träff med josefin i marais och åt min judiska älsklingslaxmacka, blev bjuden på kaffe och muffins av samma josefin (ibland får man) och satt vid seine till halv fem och solen var fortfarande kortärmsvarm när jag promenerade hem igen. tror jag har gått flera mil och tror jag har tänkt på allt som går att tänka på, från postisdikter år 2003 till… ja, de dragspelsspelade gubbarnas charm. är helt slut. jag tror jag måste sova.

2007-10-15T16:15:00.000+01:00

på min två och en halvtimmes-paus sitter jag i biblioteket på centre george pompidou och försöker desperat komma in på studera.nu:s hemsida efter att en fågel viskat i mitt öra att idag är sista dagen att anmäla sig till kurser inför våren. sidan fungerar inte. när jag slutar jobbet är klockan halv tio och alexandra har födelsedagsfest på la cordonnerie. tout y sera, moi aussi. det verkar som att jag får stanna här helt enkelt. jobba femton timmar i veckan på cojean och plugga på sorbonne eller någon annanstans parallellt. it has crossed my mind. några gånger. studera.nu:s meddelande att "webbsidan kan inte visas" känns som det avgörande signet.

jag har alldeles för mycket att berätta och alldeles för lite tid kvar av min paus så jag säger bara att saturday was THE NIGHT! trettiofem pers på våra cirka trettiofem kvadrat (tur vi hade taket), ungefär hälften fransmän och resten svenskar varav hälften var folk jag inte kände. jag har aldrig haft en så bra fest förut, folk struntade till och med i la fête på cité universitaire för att stanna hos oss och DÅ ÄR DET BRA! det var bra. c'etait super. en fait c'etait genial!

..och jag pratade franska nästan hela tiden.

back to work. il y a des machines à jus à nettoyer et des plateaux à laver et 1000 trucs à faire chez cojean figaro. mais ca me fait rien. je l'aime bien. en fait je l'aime vraiment bien.

bisous.

ps. efter ytterligare några försök fungerade sidan men datumet är visst framflyttat till den artonde. jag är ledig från jobbet imorgon. ska ta min dagbok till valmy och försöka komma på vad jag vill med min vår och mitt liv och mig och sådär. ca sera dur. kan behöva ett pepp-sms. +33620456288.

150euroscykelturen

2007-10-05T13:03:00.000+01:00

i söndags invigde vi oss själva i velibhysterin. paris hade exploderat när vi kom tillbaka efter vår malmösommar, var tvåhundrade meter finns nu de där high tech cykelstationerna, och cyklisterna som jag i våras räknade till cirka.. totalt fem stycken, är överallt! så vi betalade varsin euro, tog varsin cykel vid vår hemstation centre pompidou och cyklade mot ingen speciell stans. stannade vid rödljus, vejde för galna bilar och galnare turister, cyklade förbi la perle, svenska cafét, hamnade på enkelriktade gator i marias och blev kallade ”connes!”. bytte cykel varje halvtimme (det måste man göra för att inte tvingas böta en euro, cyklarna ska vara transportmedel, inga utflyktsförenklare. typiskt) och rushade förbi louvren och det gigantiska pariserhjulet vid concorde som tilda hade blivit totalförälskad i. ville göra ronjas vårskrik fast som höstskrik eller cykelskrik eller kalla det vad ni vill, men var tvungen att tvärstanna för en gubbe som gick alldeles för långsamt över ”cykelbanan” som jag sätter inom citationstecken eftersom cykelbanorna i svenska mått mätt inte kan kallas cykelbanor. hamnade tillslut på champs elysée som har förvandlats till en gigantisk höstallée; orangea och gula löv på träden och längs vägrenen, triumfbågen nånstans där längst bort och så vi på våra velibs. c’était genial quoi, eller helt enkelt bara helt fantastiskt. slutade utflykten nånstans vid eiffeltornet efter att frida cyklat ikapp med en buss och vi varit helt övertygade om att de fyra sambosarna höll på att bli tre. tyckte vi förtjänade belöning efter att ha överlevt flera timmar på cykel i de galna chaufförernas paradis paris och avslutade dagen med en big mac och en mc flurry vid hôtel de ville. lagom avromantisering sådär!

bakslaget kom dagen efter när vi allihop upptäckte att velibjävlarna dragit 150 euro från våra konton fast de lovat att de pengarna bara skulle dras om man förstört eller inte lämnat tillbaka sin cykel. det VAR fint att cykla men jag skulle inte direkt vilja påstå att det var värt 1401,23 kronor! vårt sista hopp är nu att kajsas franska pojke bappe vet hur man sätter sura franska velib-folk på plats, för i really want my money back!

är ledig från jobbet idag (eftersom jag jobbar imorgon istället) och tänkte fira det med att göra ingenting. känns som det var veckor sedan jag var ensam, har nästan glömt hur man gör. hur gör man? jag tror jag ska ta med ”flickan som lekte med elden” (hur lång tid ska det egentligen behöva ta att läsa ut den där boken, jag vill börja läsa på franska!) till seine eller till valmy, dricka en eller två koppar lagom dyrt kaffe, vara borta hela dagen och bara göra sånt jag absolut inte måste göra. vive la vie! leve livet.

kärlek.
/m

en månad senare är det nästan oktober

2007-09-26T18:09:00.000+01:00

det börjar bli kallt här också nu. ösregnar. kryper ner under täcket i mitt och kajsas sovrum med kläderna på och saknar linne och shorts-dagarna förra veckan. när jag gick till strasbourg st-denis med min nybakade croissant från bageriet på vår gata klockan halv sju i morse, tänkte jag att jag skulle köpa vantar efter jobbet. det glömde jag förstås, så nu kommer det inte bara vara känslan av att stiga upp när man sover som djupast som kommer döda mig imorgon, utan även hutter-kylan. tant pis.

igår firade vi en månad. paris och jag och kajsa alltså. eftersom jag hade börjat jobba nästan mitt i natten igår med, och mitt halsont inte riktigt vill disparaître orkade jag inte mer än en öl och en timme på typiskt parisiska ”chez jeannette” med kajsas jobbkompisar och ett x antal okända och mer eller mindre läskiga fransmän innan jag promenerade de tio minuterna hem. men alltså, en månad! C’EST DINGUE QUOI!

jag borde berätta saker.
jag borde berätta att trion sedan två veckor tillbaka utökats till en kvartett. eller kvintett om man räknar musen som också flyttat in och skrämt ut josefin från sin vrå under taket, ut i vardagsrummet med vår fjärde coloc frida. vi har köpt musfällor men vår mus verkar inte gilla ost. förresten vet jag inte om den är död, jag vägrar titta efter. är mer rädd för den död än levande! i alla fall, fyra tjejer i två rum utan en enda dörr; heja tjejmaffian! jag gillar’t.
jag borde berätta om grannarna över, kostymmannen aka technokillen som alltid, utan undantag, sätter på samma technolåt en halv minut efter att han kommit uppklampande för trappan hem från jobbet. vi har diskuterat saken och kommit fram till att han antingen har en snabb workout han kör så fort han kommer hem, eller så striptease:ar han för den andra killen (vi kan kalla honom ”gula kepsen”) som vi sett i fönstret. vi kan helt enkelt inte komma på något annat bra svar.
jag borde berätta om när vi glömde en nyckel på insidan av dörren och inte kunde sätta i nyckeln från utsidan och var tvungna att knacka på hos samma kostymman/techokille för att (efter att ha sagt ”bonjour, excusez-nous” till en nästan naken man på golvet och en annan nyvaken man i dörren (ingen av dem var kostymmannen/technokillen. förvirringen är total)) via hans fönster hoppa ut på hans tak ner på vårt tak och in till oss genom fönstret och rädda situationen.
jag borde berätta om helgen.
jag borde berätta om solnedgången vid pont des arts. om luxembourgträdgården, om pizzarestaurangen, om orangina-fikan på det där brasseriet precis vid min lamarcklägenhet som jag aldrig fick tillfälle att gå till när jag var här förra gången, om place de vosges och solen där, om ben&jerrys-glassen med dinosaurier i och om snoppbaguetten med namnet ”le grand meunier” från det oslagbara typiska maraisboulangeriet ”le gay choc”.
jag borde berätta att jag varit i min första lägenhet i montmartre och fått näragråtenupplevelse av nostalgilukt i trapphuset, kvartettminnen och om hur jag sen samlade mig och kom på att det kommer aldrig bli samma sak men att det ändå blir lite bättre hela tiden.
jag borde berätta att guillaume och jag kom fram till det när satt utanför louvren och pratade mellanstadie och högstadie och annat sånt där för längesen – att det blir bara bättre. allt blir bara bättre.

jag vet inte om jag behöver säga att tiden inte bara går fort utan kutar som om den hade nåt slags sjukt viktigt tåg att hinna med. jag behöver nog inte säga det, det har ni nog redan kommit fram till själva. skippar det då.
lever mer vardag här än jag gjorde i malmö i somras. jag går till mitt jobb, gör mina hundrafemtio fromage blanc, sjuttiotvå fruktsallader, tretusenfemtioelva crumbles, ler och lär mig nya franska fraser i kassan, avancerar från kassa nummer fyra till kassa nummer ett, lär mig hänga med i jargonger och skämt, säger ciao, tar av mig ljusblå tröjan, åker hem, äter, umgås, somnar. men det är så fint! paris är fortfarande så jävla fint! trots regnet och kylan och bristen på övervälvande happenings är den här stan..
nej nu får jag lägga ner. min jag-gillar-inte-romantik-image är ju snart på gränsen till totalt utplånad om jag fortsätter mitt paris je t’aime-trams.

nu börjar det åska.
oktober om fyra dagar.
snart ska vi börja sjunga luciasånger med kören.

det är bara den flytande franskan som saknas. ”je vous laisse patienter sur le côte madame, le sandwich sera prête dans un instant” är kanske inte den fras jag kommer ha mest nytta av i mitt framtida liv om wannabe-fransyska.. mais ca ira. je suis sûr que ca ira.

kärlek.
/m

2007-09-10T16:02:00.000+01:00

idag blev jag pratad och skrattad över huvudet på det vad jag kan komma ihåg mest förnedrande sättet i mitt liv. stod i kassan på figaro-cojeanet och förstod inte att de där gubbjävlarna ville ha mjölk i kaffet. förstod ingenting av det de sa efteråt heller för den delen men fick veta att de kallat mig ”utlänning” och diverse andra rasistiska grejer. skrattat ut mig. jag hatar att jag inte förstod och inte kunde svara dem. jag hatar att vara utlänning. jag hatar att inte förstå skämt eller kunna småprata om ingenting. mest av allt hatar jag rasistiska gubbar, vare sig offret för deras skit är en muslimsk kvinna från afghanistan eller en jag - en maria från lindholmsgatan i malmö.

ps. det borde vara såhär hela tiden:

un dernier baiser sur place, s'il te plait maria!

2007-09-07T18:18:00.000+01:00

vi hade besök av maria 2 igår men jag somnade i soffan av utmattning klockan kvart i tio. inte mycket till sällskap alltså, tur att det finns tre av oss så att det inte gör nåt om en går och drar täcket över huvudet. den här gå-upp-kvart-i-sex-veckan har verkligen varit en stor prövning för sleepyhead-maria. brännskada på armen, fett hår, torra händer och trötta ögon men fan vad roligt jag har på jobbet! fick vara i köket idag, stå bakom kassorna vid juicemaskinerna och sandwish-värmarna med min lilla vita mössa och ännu mindre (typ) blå tröja och ta emot beställningar i stil med ”dernier baiser à emporter s’il te plait maria!” ”un club sur place!” ”deux pomme carotte!” av mina (förövrigt skittrevliga) arbetskamrater i kassorna. kände mig viktig på nåt sätt.

franskan går. förstår folk på stan till och med när de inte pratar till mig och förstår i princip allt de säger på jobbet men har fruktansvärt litet vokabulär själv, känner mig lite som en iq-befriad svenneblondin i vissa situationer. men ja, franskan går. idag kunde jag och claire till och med skämta! jag har skämtat på franska! nästa steg är att använda ironi och bli förstådd, sen har jag famimej kommit långt!

som sagt, det finns tre av oss nu. josefin kom promenerande hem till rue montmorency med stora röda 25kilos väskan i söndags natt och inredde tvåan till en trea. hon bor nu i paris mysigaste vrå under taket på paris mysigaste nyblivna trea på en madrass vi köpte på fantastiska IKEA i förrgår. räknar man taket (och det gör man förstås) skulle man faktiskt kunna säga att vi har fyra rum! det känns bra att vara tre, vi passar här; jag och kajsa kommer hem från jobbet, jag med mitt brännmärke, feta hår, torra händer och trötta ögon, kajsa med mat hon tagit med sig hem från stängningen (vi har lagat middag själva EN gång den här veckan, gratislivet är det bästa livet), väntar in josefin som kommer hem från skolan, äter, umgås, sover. var det galna göra göra göra saker och vara hysteriskt social-parislivet tog vägen har jag dock ingen aning om. eller vänta.. 1. jag har jobbat heltid. 2. vi har varandra och behöver vi inte åka metro till andra sidan stan för att umgås. eller helt enkelt: 3.vi har ingen att hälsa på. putain. var tog alla vägen?!

framtidsplan: sova, städa, laga middag med sambosarna, dricka vin, leta upp jättemånga vänner på valfri klubb. i den ordningen. det är ju trots allt fredag.

veckosummering slash vad vore paris utan allt det svenska?

2007-09-07T17:46:00.000+01:00

på söndagar går man på museum. vi valde ett modernt ett och jag tröttnade lagom snabbt. jag försöker låtsas som motsatsen men egentligen håller jag nog med det här konstverket: art c'est mon cul!

efteråt går man till valfritt kafé i marais och det valfria kaféet i marais är för min del för det mesta det svenska. världens mysigaste svenska kafé mitt i paris mysigaste del. kajsa och jag tog av oss skorna, drack bryggkaffe med påtår (som om vi varit här i ett år och tröttnat på den franska espresson) och åt morotskaka.

vår vän ylva. en av de få än så länge! men kvalitet går före kvantitet som vanligt och den här tjejen har det. kvalitet alltså!
narcissism på hög nivå.
den obligatoriska självutlösarbilden. sambosarna tre!

en eftermiddag tröttnade vi på att vara inne, tog vår vinflaska, vår öppnare, våra glas och gick ner till seine för att välkomstskåla för josefin och skåla i allmänhet för la belle vie och så vidare.
notre dame ville vara med på ett hörn. det fick hon.
vårt liv: cojean. och såhär lycklig blir man av cojeans gratismiddagar!

2007-09-06T16:03:00.000+01:00

bild: sitter i entren till centre pompidou med nåt slags levande konstverk bakom mig, ett galerie des enfant framför mig och turister runt mig. håret åt alla håll. sminket överallt utom där det ska vara. jobbig dag på jobbet, "c'etait trop de monde" som claire skulle sagt. tog metron till montmartre och gick till banken, liksom bara en sån sak. fikade med josefin på starbucks vid saint michel och snart promenerar jag hem och möter kajsa som hade stängning på jobbet och alltså kommer med gratis middag. man skulle kunna kalla det att gilla läget, det jag gör nu. dessutom är det fredag imorgon!

det stora och det lilla (och har det bara gått en vecka?!)

2007-09-01T16:37:00.000+01:00

vi har huslighetslördag. vaknade vid tolv eller så i den mindre sortens kaos av tomma glas, utdragen bäddsoffa och ”frön” från hoppa-upp-på-taket-stolen och sen dess har lördagen varit sådär belle som bara huslighetslördagar i paris kan vara. har ätit jättefrukost med ”mini chèvre”-baguette som jag tog hem från jobbet igår, sopat golvet, tvättat första tvätten, hängt ut den på tvättlinan med nyckelpigsklädnypor på taket, fotbadat, pedikyrat och diskat. är lycklig. mer om gårdagen later. jag sa väl att vi fått jobb? vi har alltså fått jobb. vi har alltså jobbat nästan heltid måndag-fredag på cojean. springer omkring i små blå t-shirtar som slutar cirka vid naveln (just i det här ögonblicket står kajsa och drar i fem stycken våta minit-shirtar för att få dem att bli lite större), säger ”bonjour madame” och ”voulez-vous que je debarasse monsieur?” till kostymnissar och buisnesswomen och ler som idioter för tydligen är det minst lika viktigt att le som att ge bra service. stod till och med i kassan i fredags. var livrädd men överlevde. ”est-ce que vous desirez manger sur place madame?” ”ca sera tout?” ”ca fait onze euro quatre-vingt-dix-sept s’il vous plait” och så vidare. när jag gick hem efter den dagen var jag så stolt över mig själv att om jag hade kunnat hade jag kysst mig själv rätt på munnen! nästa vecka börjar jag klockan sju varje dag och ska lära mig göra alla olika sorters baguetter, efterrätter och sallader och antagligen fortsätta stå i kassan och se svensk och glad ut. jesus.

and then the story about george and james which is written in english to make the just mentioned understand. got a phone call from tilda the other day (JAG SAKNAR DIG!!!) and after about 10 000 “i miss you!!” she told me that an australian guy she met in barcelona was in paris and was gonna contact me so that i could “show him around” or “hang out” or whatever. he did, and later that night he and his aussie-friend james met us at la perle for a thursday-beer. it was FEATCH! accually so featch they had the BIG HONOR to come to the first 38 rue montmorency-preparty on the roof the night after. we invited everyone we knew! witch means.. george, james, ylva. haha! all our old paris friends are back in sweden but somehow i think i’ve never felt so not alone, ever! the preparty became the party and the party became the afterparty with yatzyplaying, post its, the “how do you spell ‘kajsa’-competition” (kaizer, kisa, kyisa, kaiesa?), strange photos of james lying on the roof, laugths, more english than i’ve been speaking in years (i hate that i can’t express myself like a normal “everyone in sweden speaks good english”-swedish person), wine, justin timerlake and cosypants. couldn’t been a better first party. they stayed on the rock-bed (yes, the sofabed looks more comfortable than it is) for the night and i think that’s end of story. but tilda; YEEY, LET’S GO TO SYDNEY!

jag älskar att vi har en vardag, jag älskar att gå till jobbet och komma hem från jobbet som vilket parisbo som helst. jag älskar att vår tvätt hänger utanför fönstret, jag älskar att vi gör upp matplaner flera dagar i förväg men spräcker dem för vi äter gratis på cojean, jag älskar icke-stressen, att göra ingenting en hel dag och att det inte spelar någon roll, jag älskar att tiden går så långsamt, att vi varit här i exakt en vecka nu och att det varit en av de längsta veckorna i mitt liv, på det bra sättet. jag älskar den stenhårda bäddsoffan, jag älskar det gigantiska utrymmet där vi lägger ”sakerna som inte finns”, jag älskar spontaniteten, jag älskar kajsa, jag älskar taket, jag älskar september fast september knappt börjat och framför allt så älskar älskar älskar jag att jag bestämde mig för att åka hit igen!

bisous.

mandagkvall pa 38 rue montmorecy

2007-08-29T19:53:00.000+01:00

eftersom min dator inte riktigt har velat som jag har velat blir publiceringen av det jag skrev i mandags kvall nagra dagar forsenat. sen dess har det saklart hant annu mer jag vill beratta men.. det far bli sahar sa lange!

miljöbeskrivning: klockan är nio och högtalarna (ipodhögtalarna inkopplade i datorn, ja pappa det funkar skitbra) spelar shout out louds ”impossible”. den tar nog slut snart men jag har gott om fint på datorn så det lär bli ett bra soundtrack ce soir. kajsa ligger i sovrummet på andra sidan toaletten och pyttebadrummet och läser nån konstig bok, jag sitter i vår ganska obekväma bäddsoffa som vi gjort snygg med ett rutigt lakan vi hittade i mängden av jättefula lakan i mängden av jättemycket oanvändbara och användbara saker i det jättestora utrymmet under snedtaket som det går att sitta på om man klättrar ut från fönstret. tomma sopptallrikar på diskbänken. sjalar, väskor och foton upphängda på upphittade spikar i väggarna. fönstren vidöppna. kvällssommarvärme utanför. ja det var väl ungefär det. eller egentligen inte men det får räcka.

bakgrund: när vi sagt hejdå till föräldrar på svågertorp mitt i natten kändes det fortfarande inte verkligt. när vi satt på det en timme försenade flygplanet, landade i dimma nångång på morgonkvisten kändes det fortfarande inte verkligt. när vi stod utanför RERen på charles de gaulles och blev bortsjasade av poliser som evakuerade pga. bombhot aka kvarglömd resväska kändes det fortfarande inte verkligt. när vi satt på bussen med en hörlur var och vive la fête blandat med soundtracket från chansons d’amour precis när vi åkte förbi min före detta metrostation jules joffrin och mitt före detta boulangeri och min före detta glasflaskpantstation och moulin rouge (och friskis&svettis) och paris paris paris! så herregud vad det kändes verkligt plötsligt och herregud vad det gjorde ont i magen på det bra sättet. kom fram till 38 rue montmorency och in i paris finaste lilla lägenhet (HELT objektivt såklart). städade hysteriskt och på några timmar hade den blivit vår på riktigt. kunde inte sluta le. kajsa försvann med en fransman och jag promenerade ett varv runt marais, förbi la perle, förbi falafelgatan, förbi cirka tolv bögpar hand i hand, längs seine och (nu kommer det värsta) satte mig på pont des arts och tittade på solnedgången. tänkte att det blir inte bättre än såhär. tänkte på hur fort man kan glömma hur perfekt någonting kan vara. hur perfekt paris är. jag kommer alltid komma tillbaka hit somehow.

handling: efter ett halvt glas 1eurosvin (kvaliteten anledning till kvantiteten) somnade vi och jag sov som en död fisk hela natten. åt frukost som en riktig tvåmannafamilj, gjorde oss festivaligt snygga och tog metron för första gången sen vi kom hit. metrolukten gjorde oss sjukt nostalgiska, alice och katarina var är ni?! kom fram till ett lämmeltåg av människor och följde dem till för min del årets första riktiga festival. gigantiska gräsmattor med öldrickande fransmän/kvinnor, matstånd, rufsiga frisyrer och tre scener. satt och åt oss igenom keliskonserten, till och med ”my milkshake brings all the boys to the yard”, studsade oss igenom just jackkonserten, diggade oss igenom albert hammod jr-konserten och nästangrät oss igenom björkkonserten på cirka sjunde raden av otroligt många rader människor. helt jävla fantastiskt! jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag drömt om att få vara på en björkkonsert sen jag, valle och fredrik NÄSTAN var påväg till arvika i högstadiet men aldrig kom dit, och att det var precis så fint som jag tänkt mig. ”she loves him she loves him she loves him she loves him” och hela publiken sjungviskade med. en och en halv timmes lycka, gröna laserstrålar och barfotadansande björk i ängelkläder bara några meter framför oss. vad finns det mer att säga? jättemycket som vanligt men jag har blivit bra på att inte hitta ord.

fortsättning: när klockan ringde kvart i åtta idag trodde jag att jag skulle dö. inte av trötthet som alltid brukar vara anledningen till att jag tror att jag ska dö när klockan ringer, utan av AJAJAJ MIN MAGE-nervositet! tryckte i mig cirka tre frukostflingor och en tredjedels kopp äckligt snabbkaffe, promenerade med k till republique (vi kan promenera från oss till nästan överallt!) och tog metron till en arbetsintervju som visade sig inte vara en arbetsintervju utan en arbetsintroduktion och papperspåskrivning. en timme senare jobbade jag som ”speedy” (sortera kyldisken med yoghurtar, sallader, baguetter mm, torka borden, sopa golven, diska brickor, tömma soptunnor, servera les sandwishs chauds och fruktjuicer och svara på frågor om var toaletten är och sånt) på cojean hausseman tillsammans med diverse mer eller mindre trevliga fransyskor och fransmän. liksom VAD HÄNDE?! nu har i alla fall både jag och kajsa varsitt boulot, 25 timmar i veckan än så länge, och imorgon ska vi lära oss göra fromage blanc-desserter eller sallader eller mackor eller vad det nu var, vid louvren klockan sju! heja den obefintliga morgonpiggheten!

slutkläm: förra gången tyckte jag att jag kastades jag rakt in i parislivet tack vare kajsa, katarina och alice som redan visste hur man levde här, men den rakt in-kastningen kan inte jämföras med den jag blivit utsatt för den här gången! jag har alltså varit här i TRE DAGAR och har redan hunnit bo in mig, vara på festival, få jobb, jobba och shoppa på h&m. om de resterande månaderna fortsätter såhär kommer jag antagligen vara en renodlad iskall, mörkhårig, svårtillgänglig fransktalande fransyska lagom till jul! santé!

(och min adress ar:
Maria Sandström
C/o Sota-Cordell-Klein-Olofsson (boite 18)
38 rue de Montmorency
75003 Paris
France

om ni skulle vara pa det humoret alltsa)

hejdå, svett och tårar

2007-08-24T22:17:00.000+01:00

kajsa och jag ska mötas på svågertorp om 5½ timme, väskorna väger exakt på kilot vad de får väga, lingongrovsmackorna är bredda och lillasyster är kramad hejdå. tårarna är gråtna, vinet är uppdrucket, datorn är fylld av foton och musik och hjärtat gör LITE ont. jag vet att jag tjatar om det där med att jag är dålig på hejdån men jag är verkligen dålig på hejdån och det är därför det gör ont i magen och däromkring nu. inte för att jag inte vet att det kommer bli helt jävla underbart att bo i vår söta perfekta tvåa mitt i smeten, dricka vin på taket och lyssna på chansons d'amour och björk (och gå på björk-konsert på söndag, nämnde jag det?!) utan för att jag inte gillar att veta att jag inte kommer se er på så länge. för att jag kommer sakna er. punkt.

je vous aime.

(förresten är mitt mobilnummer samma som förra gången: +33620456288, mitt vanliga svenska nummer kommer antagligen frysas..)

et encore une fois je dis au revoir

2007-08-21T09:04:00.000+01:00

malmö har nog egentligen aldrig varit så bra som den här sommaren. trots 50 timmars jobb i veckan har den här sommaren varit helt underbart socialt intensiv på det där sättet som bara malmösomrar kan vara, med precis de sakerna jag saknade när jag var borta. syftar speciellt på alla spontana möllankvällar, galendansandet på kb och simpanfikorna dagen efter i samma kläder som igår. och så allt det andra. som att sova över i tildas nya lägenhet tre nätter i rad och gå upp tidigt för att jobba och ha fått ett kusinkärleksmeddelande skrivet på toaspegeln, som att sitta på en lekplatsbänk i gullvik med johanna med varsitt halvt hjärta om halsen och prata framtid och förritid och justprecisnuitid och komma på att VI HAR VARANDRA, som att sitta vid lilla matbordet i köket och äta middag som inte är pasta med familjen som är min, att promenera i skogen i gårdskär, att plocka sju sorters blommor klockan tre på natten på en äng nånstans utanför växjö och inte drömma om någon prins men vara glad ändå.
som att cykla vägen in till stan och se något band, vive la fête till exempel (oui je vis, je vis, je vie la vie folie) och inse att det kryllar av dem överallt. människorna alltså, ni. mina människor. mina människor som liksom aldrig verkar ta slut.

ni tar inte slut.
vi tar inte slut.
malmö tar inte slut.

fyra dagar kvar och jag har inte börjat lägga fram packningen, inte köpt någon laptop och inte framkallat några foton att hänga på väggen. jag har haft så mycket att säga och så många att träffa och så mycket malmö att leva i att jag inte har hunnit börja paristänka på riktigt förrän i helgen när josefin var här och den framtida sambotrion var samlad och parispratande, tjatande, pirr-i-magen:ande tillsammans. det var nog första gången jag förstod att jag fantamig är påväg dit igen, att jag är påväg att säga hejdå fast jag nyss kom hem! malmö har nog egentligen aldrig varit så bra som den här sommaren men paris är min nyförälskelse och jag längtar tillbaka. i do.

flyget går halv åtta på lördag morgon.
paris j’arrive!

hem ljuva hem

2007-06-16T16:43:00.000+01:00

och det är som om paris aldrig hände. vad hände?

allt är samma utom en del saker som är nästansamma eller helt olika men då spelar de ändå ingen roll. stammisarna på kniv&gaffel säger hej som om vi sågs igår utom en som sa att hon saknat mig, mamma fixar i trädgården, pappa dricker mjölk i köket när jag kommer hem mitt i natten efter en eller några öl på möllan, kylskåpet är fullt, stina är hos amanda och jag är aldrig hemma.

det är som om paris aldrig hände, jag har inte visat foton eller riktigt berättat om vägen från nattbussen eller stoppet i duschen eller stearinljusen i vinflaskorna som jag aldrig lyckades få att rinna. jag tittar i alices bilddagbok och får gåshud på armarna men det är omöjligt att förstå att där mitt emellan katarina och kajsa stod JAG. och jag stod där alldeles nyss. jag har inte ens varit hemma i två veckor.

mina två världar går inte ihop men jag älskar sommarmalmö och jag älskar att allting och alla är samma eller nästansamma eller helt olika (men då spelar det ändå ingen roll).

det känns bra att vara hemma.

..men paris & jag fortsätter i augusti, lägenheten i marais med fem minuter till la perle (till exempel) är redan vår, biljetter till björk på "rock en seine" håller på att bokas och det kommer bli en helt sjukt bra höst!

"vila nu upp dig ordentligt sista veckan sa du kan komma hem och ha sommarlov sen!"

2007-05-29T16:18:00.000+01:00

(tildacitat, je l'aime)

sitter sista gangen pa internetcaféet vid jules joffrin efter sista kaffen pa café valmy, innan sista koren, dagen innan sista onsdagen i paris for den har helt javla perfekta varen.

jag har aldrig varit bra pa sant som tar slut. ett tag tankte jag att jag kanske skulle sluta borja for att slippa sluta men jag kom pa att det nog blivit ratt trakigt och att fyra manaders totallycka ar ganska latt varda den har veckan av ont i magen och grat i kudden. aven om det kanns ratt omojligt jobbigt och ajajaj just nu.

NEJ
det ar inte det att jag inte langtar sjukt mycket efter att fa komma hem till sommarmalmo och er
NEJ
det ar inte det att jag inte vill komma hem
det ar bara det att jag inte vill aka harifran.
det ar skillnad.

for oj vad jag vill hem till grillning i parken, mollan (saga vad man vill om paris heta nattliv men mollan I MITT HJARTA!!), falsterbo-bad-dagar, annan mat an pasta, fikor, fikor, fikor, familjen, alla ni andra. haromdagen tankte jag att jag saknar att grava i tradgarden. liksom nar fan har jag gillat att grava i tradgarden?! saknar tradgarden. saknar stallet. saknar att spela piano. saknar mitt sprak. saknar min cykel. saknar svenska dramaserier och allsang pa skansen.

jag kommer alltsa hem OM EN VECKA och inte tva eller tre eller fem eller allt vad som gissats pa. och sjatte juni vill jag att ni kommer till mollan och ger mig en stor jattegruppkram for alltsa

vous me manquez mest av allt!

sen sist har jag till exempel:

2007-05-14T18:15:00.000+01:00

- haft heldag (tio till sju) med min söta lilla sverige-dyrkande hyresvärd och hennes man (och katarina och kajsa som moraliska stöd) ute på landet. åt trerätterslunch med fördrink och tittade på kyrkor och van goghs grav och sånt. vi blev så tighta att jag till och med vågade säga till om det begynnande stoppet i duschen. (l'eau sort pas.. ehh.. très vite.. eh)

- skolkat från fonetiken (nej, det gör inget, jag har lärt mig uttala "orange" nu) och pratat feminism med caroline och ylva i två timmar på quick över en kaffe och en brownie. har saknat lite politisk aggression i vardagen! kanske ska hänga med i nästa manifestation mot sarkozy..?

- fått en sänk-volymen-knackning på dörren av grannen under (han som "inte hörde" vi-vill-bli-vräkta-festerna i lägenheten bredvid min) när vi laddat upp med chips och coca cola och tittade på sveriges eurovisionbidrag (man är aldrig så mycket nationalist som under melodifestivalen i ett annat land). sänkte volymen. lika bra det faktiskt. ola passar bättre på malmöfestivalen.

- fått lock och tinnitus i vänsterörat. har hoppat på ett ben och dunkat i huvudet med handen så mycket att jag nästan fått träningsvärk. resultat: noll. franska farbror doktorn nästa. putain.

borta bra men.. hemma ar paris?

2007-05-09T15:11:00.000+01:00

vad helgen har lamnat efter sig: en forsvunnen rost, halsont och arm&magtraningsvark som hindrar mig fran att skratta, hosta och rora mig i storsta allmanhet. chamonix med svenska kyrkan-koren ma vara livsfarligt for halsan men tjeena vad bra for allt annat. typ for att forlanga livet. vet namligen inte om magtraningsvarken kommer fran bergsbestigning och rafting eller fran en miljon skrattattacker.

det borjade med regn.
jattemycket regn.
eftersom vi inte fick ata i bussen stod vi med vara tygskor och sommarjackor (jag har skickat hem ALLT som kan liknas vid alperna-klader) under diverse uppklippta IKEApasar och trasiga paraplyer och forsokte ata var picknick-pastasallad. nagra smarta hjarnor (typ jag, katarina och allas var hogt alskade korledar-agneta) kom dock pa idéen att hoppa in i bagageutrymmet. kande redan da att helgen skulle bli arets happening.

kom fram till overgivet charmonix utan sno men med vattenpolar partout. bytte om och gick till byns billigaste restaurang for att ata tartiflette. TARTIFLETTE! bara ordet sager val allt. well, det var ganska ackligt och sen tog nagon ton till "bort allt var oro gor" och efter det var det kort. eftersom vi var de enda 30 gasterna pa restaurangen tog vi oss friheten att sjunga hela natten lang. allsanger och suparvisor och agneta spelade piano tills fingrarna blodde. typ.

dagen efter tog vi pa oss de bla kaporna och sjong i jattekatolska katolska kyrkan. kande mig som vanligt ratt felplacerad men forsokte se sa from ut som mojligt, le lite mot tanterna i hatt och forsoka hanga med i de franska psalmerna. gick ratt bra.

efter lunch pa chamonixs mc donalds (jag fick en dans-lektion pa dvd i min happy meal) besteg vi ett berg (2000 meter over havet, nagra 100 meter fran schweiz tydligen, kandes konstigt att vara sa nara alva) och sen tog vi bussen till ain. at tonfiskgryta och drack rodvin och lekte franska lekar och "sjong" mora trasks tigerjakt.

timmar framfor brasa med gitarrer och coldplay-sanger, kandes som jag tog igen for alla klassresor jag aldrig akte pa i lag- och mellanstadiet och sen gick vi och la oss i tipisen som vi slatts for att fa bo i. indiantalt i all ara men FYFAN! nar det blev ljust sket vi i att klockan var alldeles for tidigt, steg upp, packade vara grejer och sprang in i stugan till varme varme varme. aldrig mer tipi! i alla fall inte med lanad inomhussovsack som inte gar att stanga. jag kan saga att jag inte ar forvanad over att min hals gor sa ont som den gor. fick hultsfred-vibbar, det dar aret nar jag lag och grat for att jag fros sa mycket. nagra koppar kaffe senare hade jag glomt att jag inte sovit nat, krangde pa mig en vatdrakt och akte rafting i en konstgjord fors. sa javla kul!! vi blev grymma pa slutet, "hoger sida, paddla fortare! okej, hall till vanster, wooohooo wiiiiii!" osv. sen badade vi utan batar. kande mig som fem ar och varldens lyckligaste.

efter sju timmars buss var vi hemma i paris.
det var forsta gangen jag kom HEM till paris och det kandes.. det kandes hemma. packade av grejerna i svenska kyrkan och akte MIN tolva hem till MIN lagenhet, oppnade MITTkylskap och satte pa MIN TV. orkade med ensamheten/jattetysta tystnaden i en och en halv timme sen stack jag till fleche d'or for att se christian kjellvander, missade christian kjellvander men fick i alla fall sallskap och en efterhelgenutekvall med koren och alice och vad som kandes som alla andra svenskar i paris.

mindre an en manad tills jag kommer hem men om hur det kanns och allt annat sant dar fint och emotionellt skriver jag nasta gang istallet. finns en del att saga men skriver jag mer skjuter ni val mig och dessutom maste jag kissa.

peace och karlek.

det jag inte fångade av april fångade alice

2007-05-03T23:31:00.000+01:00

efter ett tag glömmer jag liksom att kameran finns och missar detaljerna. inte att uppleva dem förstås men att fota dem. tur att man har alice då som sen hon fick sin nya dator och kan lägga över bilder varje dag, tar cirka 200 foton per dag! hatar det medan hon gör det, älskar det efteråt. första bilden är dock inte alices, det är min andra mästerfotografkompis kaajsaas (malmökajsa alltså):jag, kajsa och eiffel på "picknick" utan picknick i champ de mars.

kajsa, jag, moa påväg hem till mig efter någon öl och solnedgång vid sacre coeur. det har blivit något av en klassiker.den där picknicken på place de vosges som är så svårt att uttala. det var den där kvällen då jag bondade ännu mer med...emanuel och josefin! kajsa är jag ju bondad med sen länge. happy happy life!
en av alla dagar i marias. här med alice och kajsa och det jätteglada humöret. en dag när jag tagit förortståget till förorten stod alice och lagade lax. jag hade inte ätit sån där hemmagjord hemmagod lax på fyra månader eller så och det var ungefär det godaste jag ätit ever!maria alias död fisk på kajen vid pont neuf. vad som inte syns: jordgubbarna i min mage, 25gradersvärmen (eller jo, lite syns den) och utsikten ooh utsikten!!

frida och alice, dagens ganska fantastiska sällskap!

samma dag fast kväll, på väg till metron för att se jamie T på världens mysigaste klubb vars namn jag inte kan stava. fotot = typisk sån där JAGFATTARINTEATTJAGBORHÄRDETKANINTEVARASANTALLTDETHÄR-stund.

alltså världens vackraste solnedgång mellan husen. solnedgångar är rätt underskattade ändå.

tema: leggings

i väntan på frida och moa stod vi och var lagom snygga vid metron. precis sekunden efter fick jag ett av mina "men för i helvete alice, sluta fota nu!!!"-utbrott. ångrar mig lite nu. har sagt förlåt (tror jag). i love her.på senaste tiden har jag av olika anledningar (grannar och nycklar och hyra och sånt) pratat med hyresvärden en miljon gånger. jag förstår ungefär hälften av vad hon säger men jag lyckades förstå att det finns ett saint tropez i paris som inte ens alla parisare känner till. dagen efter stack vi såklart dit och åt glass och solade.

sen visade alice mig en "grön linje" som var som en fyra kilometer lång underjordisk (typ) och överjordisk (ja liksom ovanpå husen) park. kolla förresten min fiina nya second hand(!!)-väska!

sen kom katarina äntligen hem från miami och vi firade med crêpe-kväll! oj vad mycket pannkakor och oj vad mycket nutella och ojojoj vad mycket mums och oj vad mycket illamående efteråt! heja crêpe!

mmm.sen blev det första maj i en park vid la defense... (snart har vi provlegat alla parker!)

...och vid republique (glass igen, jag tycker jag har många glassar att ta igen, har inte ätit en enda på hela våren!)...

...och vid canal saint martin...

...

vaknade av solen i ögonen och ser den mest orangea soluppgången utanför mitt montmartrefönster. var tvungen att väcka alice och visa. medan hon fortfarande nästan sover skriker hon "var är kameran!?"

sen sov vi lite till.

och igår var vi vid butte chaumont och solade bredvid toplesstanter och stirrande thailändare. fortsätter det såhär kommer jag vara nästanneger när jag kommer hem!

torsdagen avslutades på det bästa sättet en torsdag kan avslutas, nämligen med KNACKISALLAD! klassikern som hängt med sen hösten och som introducerades för mig allra första kvällen jag var här. innehåller: pasta, sallad, tomat, fetaost, lök, chorizo och KNACKI (dvs korvbollar från monoprix. det är sant!)

jag fick magknip sen, men det var det värt.

det rosa molnet personifierat

2007-05-02T15:12:00.000+01:00

jag vet inte om det ar att jag ar ensam i min lagenhet for forsta gangen pa vad som kanns som evigheter eller om det ar att jag insett att det bara ar i lite mer an en manad kvar som jag ska vara kvar har som gor att det kanns lite gratt i mig, trots lekliv och sommarsol och glass och fotdinglande vid kanalen. jag vill inte aka harifran. jag vill att hela varlden ska komma hit istallet sa kan vi stanna har och inte gora nat meningsfullt alls bara jattemycket vara och jattemycket parispromenera och aldrig vara graa som jag ar lite nu. men om jag suddar lite gratt och tanker pa tildadagarna kanns det nog battre.

tildadagarna ja,
kussekarlek pa hog niva!

hennes sms "jag har kommit pa vad vi ska gora i paris! inte gora nagra turistsaker, bara dricka vin, sitta pa uteserveringar, ligga i parker och sova lange pa morgnarna" sammanfattar vara fem dagar ganska bra. helt underbart lata har vi varit! hojden av lathet var nar vi hade atit var fruktsallad, druckit vart te och lagt oss (for det var for jobbigt att sitta) i sangen for att spela finns i sjon och tilda sager "vad bra att du la korten dar langre ner, da slipper man vrida armen!".

forutom att ata fruktsallad och spela finns i sjon har vi aven hunnit prata och prata och prata och skratta och sola i parc monceau och picknicka vid sacre coeur med pastasallad och jordgubbar, promenera runt i marais, inse att tilda bodde i mina kompisar carolin och mauds lagenhet nar hon var har (finns det bara tva lagenheter i paris eller VAD AR GREJEN?!), ha filmkvall hos katarina, fira valborg och spana pa fransman, ga pa restaurangen med de vita fladdrande dukarna i borjan pa "amelie fran montmartre" och ata lyxmiddag med kir royal till apéritif. med mera och mera.

veckans skrackmoment vad nar jag satt pa toa och foljande scenario utspelar sig:
1. pang!
2. tilda (utanfor toan, fotar trappan): maria...
3. maria (inifran toan): alltsa, nej, DU SKOJAR????!!!!!
4. tilda (utanfor toan, slutat fota trappan): jag skojar inte...

dorren hade slagit igen och vi hade last in nycklarna. efter trettioelva djupa andetag ringde jag mamma, fick numret till hyresvarden (eftersom jag last in min mobil ocksa) och ringde. hennes reaktion var "aah maria ce n'est pas vrai, ce n'est pas vrai" (det ar inte sant, det ar inte sant) och "du har ju extranycklarna i lagenheten ju, vi har inga andra!". jag sag pistolen mot tinningen framfor mig. trettioelva djupa andetag till hjalpte bara nastan men

det fanns en till extranyckel och en timme senare (efter att tilda och jag svalt ner klumpen i halsen med ett glas vitt pa uteserveringen precis nedanfor min gata) kom hennes man med tag fran fororten och lamnade den till oss. han sa "trevligt och traffas" och vi kopte choklad at honom. sen ringde hyresvardinnan colette och tackade for chokladen och bjod over mig pa fika i deras hus nangang nasta vecka eller sa.
det kunde varit mycket varre.
det kunde till exempel gatt som for killen som den sote lille stammande grannen med hunden berattade om, han som gatt ut i kalsonger klockan fyra pa natten for att kissa och hort samma "pang" av dorren som slog igen. kul lage.
ja, det kunde varit mycket varre! vi hann till och med till fladdrande-dukarna-restaurangen och kunde ha en skitlyckad kvall med matta magar, lord B pa pont des arts och pub och klubb och allt det dar som gor kvallar till kvallar med stort k!

nu ar parislivet back to normal vilket inte ar sa stor skillnad mot allt det dar jag nyss berattat. back to normal betyder val egentligen bara mindre tilda och lite mer skola. annars det dar vanliga; sol i park, baguetter, promenader, middagar, nattbussar, kanal st martin-chill och chill i storsta allmanhet.

aker till charmonix pa lordag med koren for att aka rafting, sjunga i katolsk kyrka, klattra i berg och sova i tipis.

jag tror det ar dags for mig att ta tillbaka det dar med att jag kanner mig gra,
egentligen ar jag val faktiskt ganska mycket det rosa molnet personifierat.

och sa jag att jag trivs?

2007-04-25T16:21:00.000+01:00

igar var en san dag som manga dagar ar har, nar man inte vet om det som hande verkligen hande eller om jag hittade pa. jag hittar inte pa men det kommer jag nog inte forsta forran jag kommer hem.

fredrik och karol har akt hem efter lyxrestaurangbesok av misstag (men det gick inte att ga, det bara GICK inte sa vi fick betala 7,8 euro for en flaska vatten OCH SA VIDARE), louvren och myspysgrejer i allmanhet,
kajsa har akt hem efter cirka en miljon marknads- och second handaffarsbesok (okej, nu gjorde jag en kajsa, dvs overdrev med cirka 99 procent, men okej, vi gick pa/i ratt manga. jag kopte en vaska. JAG, vaska, SECOND HAND!), fikor, sacre coeurkvallar och efter att ha varit med nar en helt ny umgangeskrets bildades via place de vosges-picknick med rosévin.

men jag ar kvar.

jag ar kvar med 28 gradig skugga, grannar som valter mobler hela helgnatterna och ett liv som fan ar for bra for att vara sant men som ar sant anda.

igar. efter den dagliga baguetten i luxembourgparken och fonetiklektionen struntade ylva och jag i konsthistoriaforelasningnen och gjorde laxor i graset istallet. futur antérieur de l'indicatif och sant. satt i skuggan pa en gata vilkensomhelst och drack kaffe. pratade fint om forut och finare om nu, pratade lite framtid men mest nu och nu och nu! vi alskar nuet. det ar val det det mesta handlar om. tog taget till koren, sjong varsanger som jag fatt pirrimagenkanslor av hela livet. VINTERN RASAT UT BLAND VARA FJALLAR, DRIVANS BLOMMOR SMALTA NER OCH DO!

tanker valborg i sjotorp
tanker mamma stina bodil tilda mans
tanker brasan och korven och koren och

nu ar det jag som sjunger. vi ska ha riktig valborg pa mandag med skona maj, varvindar friska, vintern rasat, blommande skona dalar, studentsangen, brasa och vin.

och pa tal om vin akte vi till pont des arts efter koren. glittrande eiffeltorn, rodvin ur mugg, chèvreost, chips och det gick att sitta i linne till klockan tolv. igen: DET HAR HANDER INTE PA RIKTIGT!! men det gjorde det. vi satt kvar tills en hog fransman borjade ta pa mitt lar. han och gubben i metron som knappte upp sin skjorta och visade brostet medan han kallade oss "mmm cuties" ar de svarta faren i den annars valdigt valdigt vita historien. de och fonetiktanten som bara maste vara slakt med hon i glasblasarens barn. hjalp.

ett "och" till sen ska jag sluta krala omkring i mitt eget valmaende:

OCH IMORGON KOMMER TILDA!!

(och sa jag att jag trivs?)

ett litet dagen-efter-ps.

2007-04-11T09:13:00.000+01:00

förra och enda gången frallan var i paris bodde han i min lägenhet.
världen är så liten att vi snart inte får plats i den längre.

lånad dator i lägenheten, gangstergrannar på andra sidan väggen och sommar i stan

2007-04-11T00:36:00.001+01:00

kom precis hem från veckans höjdpunkt: kören, med ”vårvindar friska”, ”sköna maj” och studentsången i huvudet, äter svensk fil med svensk müsli och försöker ignorera att väggarna är tunna som papper och jag hör varje andetag min idiot till nyinflyttade gangstergranne tar. laleh och winnerbäck och annan hemmamusik hjälper lite. kajsa på msn hjälper lite till.

mamma och stina har åkt hem, lägenheten känns alldeles för stor och jag längtar nästan lite efter ”vi bor tre på 20kvadratmeter och kan inte röra oss utan att knuffas”-känslan som kommer komma tillbaks imorgon när fredrik och karol flyttar hit från sitt fina lilla hotell.
mamma och stina har åkt hem och jag är familjelös in paris igen.
mamma och stina har åkt hem, det var underbart att ha dem här. mitt vardagsliv som parisbo byttes ut mot turistliv med kamera och eiffeltorns- och triumfbågsspaning och gud så mycket god restaurangmat (kött! kött!) och långa sommarpromenader från ena sidan av stan till andra sidan stan. från lyx vid seine till ghetto vid barbès rochechouart. jag sov på knarrande madrass och familjen snarkade i min dubbelsäng. sammanfattningsvis kan man säga att det kunde inte blivit mycket bättre. jag älskar dem. när vi pussokramades hejdå vid gare du nord ville jag nästan springa efter och följa med hem. hejdade mig och picknickade i eiffeltornsparken med alice och alices leonor istället. tänkte på min bokade hembiljett den 6e juni klockan 10.05 och tänkte att då är då och nu är nu.
men som sagt, familjeveckan hade inte kunnat bli mycket bättre!

(om vi bortser från lördagsnatten när min idiot till nyinflyttade gangstergranne hade en fest som mer påminde om ett ”nu jävlar ska vi bli vräkta”-projekt och som gick ut på att vråla i trappan, ringa på (eller ja, snurra på nån konstig grej som rasslar lite) min dörr, skrika grottmänskosånger genom fönstret och aldrig gå och lägga sig. när de ramlade ut klockan två och jag äntligen vågade gå på toa (det luktade sprit ända in dit) anade jag inte att det skulle bli efterfest klockan fem. och efterefterfest morgonen därpå vid tio. GÅ OCH DÖ!!!!! skrek jag inte. istället låg jag och tittade på en lika jättevaken mamma och hatade dem av hela mitt hjärta för att de förstörde/förstör min montmartreidyll. bortser vi från det kunde det inte blivit mycket bättre.)

och bortser vi från att jag varje gång jag kommer hem hoppas och nästan ber till gud att lägenheten bredvid min ska vara tom och den aldrig är det kan livet just nu inte heller bli mycket bättre.

idag har jag, fredrik, karol och alice varit i chinatown och handlat konstiga asiatiska juicer och chilisås och sånt och sen legat i jardin des plantes, ätit glass och solat/aktat oss för solen (brände mig vid sacre coeur igår) i flera timmar. gick hem i linne och shorts klockan sex. ryktas om snö i stockholm. MOHAHA! förlåt.

och igår visade jag f&k montmartre (älskade mitt älskade) efter att vi suttit på deras lilla balkong och ätit lakritsfiskar från la suède. avslutade dagen med pastasås à la mästerkocken karol och kortspel här hos mig. känns förvånansvärt inte alls konstigt att ha folk hemifrån här. känns som jag varit borta en vecka eller så. eller tre år, det beror på, men jag tänker inte börja prata om hur tiden känns och sånt för då slutar jag aldrig så jag säger:

GOD NATT
istället

och om ni är den typen som helst bara tittar på bilderna (jag är likadan) så allez-y, de finns här under.

2007-04-10T23:05:00.000+01:00

när jag hämtat de älskade vid operan åt vi hamburgare och somnade. dagen eller några dagar efter däremot lagade vi lyxmiddag med förrätt till och med.

fika på kajen. stina och jag spanade på söta franska killar med gitarrer mellan muffinstuggorna.

mamma och guideboken - SÅHÄR tajta! paninipaus vid notre dame

och jättemätteftermatenpaus i min säng.

eiffel
och sacre coeur.
mysfranska restaurangen chartier där alla servitörer var män och skrev notan på duken.

alla älskar mitt stammisfik! "billigt" kaffe, stämning och bokhylla.
stina och nutellacrèpen!

och en dag åkte vi till père lachaise och tittade på gravar. edith piafs till exempel.
sista eftermiddagen, påskpicknick på den hemliga gräsmattan bredvid allas älskade (och det märks, går knappt att ta sig fram bad alla amerikaner, svenskar, danskar, britter..) sacre coeur.

dagen efter var de hemma i kalla malmö igen och jag fick trösta mig med lite alice och lite seine
och lite eiffel och lite jordgubbar!

allas älskade. som sagt.
och sen kom frallan och karol och gick på rad i mitt montmartrekvarter.
i chinatown träffade vi kineser och drack asiatisk juice som skulle smaka passionsfrukt men smakade nyponsoppa. tur att nyponsoppa är rätt gott.

hjälp? någon? hjälp!
vila ben och huvud i jardin des plantes. sommar, sommar, sommar!

mc flurry - i brist på häägen dazs.

och vi kan väl säga som så att det är tur att vi har varandra. allihop. kärlek och fred och pussokram.

det var den fredagen jag traffade lord B, frankrikes naste president

2007-03-31T15:00:00.000+01:00

igar traffade jag en papegoya. han hette lord B (klicka for mer info), var fransk/dansk och frankrikes naste president. vi traffades pa en bar som heter "galet hjarta" fast pa franska men da pratade vi inte sa mycket for det hamnade ett antal franskman mellan som bjod pa ol och jag har aldrig pratat sa bra franska i hela mitt liv som da. en var tandlakare och gav visdomstandstips. tror jag.

det galna hjartat stangde klockan tva men papegoyan och vi hade forstas inte lust att redan bryta upp, vi hade ju inte ens hunnit bekanta oss med varandra! sa malin, frida, lord b och lord bs tva danska kompisar hans och casper eller kaspar eller nat gick till baren bredvid och samlade in underskrifter at lord b over lite rodvin och pommes frites. jag larde mig snacke dansk och pratade om livets mening och sant. pa fransk/dansk/svenska. (jag forstar franska battre an danska, det ar nu ett konstaterat faktum) lord b sallskapade pa min axel. han sa inte sa mycket men jag tror att han holl med om att religion ar overskattat och NU ar den basta tiden att leva i.

efter ganska mycket vin, valdigt manga underskrifter och extremt mycket uppmarksamhet (att ha en papegoya med i ganget ar ett partytrick som slar alla andra partytrick och raggningsknep) borjade vi ga (!!) hemat. alla var trotta utom lord b som skrek "ca va? ca va. et toi?" konstant hela vagen fran rue etienne marcel till place de clichy. sen kramades vi hejda, lade alla vara smapengar at en hemlos och kom innanfor malin och fridas dorr klockan sex. det var den fredagen jag traffade lord B, frankrikes naste president.

forra fredagen var den fredagen vi sov sju pers i min 20kvadratmeterslagenhet men det ar en annan historia. den historien handlar om fyra svenska surfare (och ja, vi kande dem sen innan. i alla fall katarina. i alla fall tva av dem) pa genomresa som missade bussen till hotellet/sin jattebil och sov pa min matta medan jag, kajsa och katarina delade pa sangen. en av dem kommenterade situationen med "det har blir JATTEBRA, det kan INTE BLI BATTRE!". det var killen som fick badrumsmattan som sang och "bordsduken" (som han kallade mitt provisoriska overkast) som tacke. nej man ska ju inte vara krasen!

sammanfattning: "HAHAHAHAHAHAHA" och "jag alskar livet".

och imorgon kommer mamma och stina och vaderleksrapporten sager arton grader och sol nasta vecka.
jag ar lycklig.

vinter?!

2007-03-21T14:57:00.000+01:00

et je reviens au/à/whatever jules joffrin. toujours. salut.

<--- forra sondagen i parc monceau innan melodifestivalen i svenska kyrkan. men det blev vinter igen. carolin (en av alla svenskvanner, var alla franskvanner haller hus ar ett mysterium) och jag halvlovade varandra att halla kaft om det for att ni skulle fortsatta vara avundsjuka pa paris sommarvarme men vafalls, jag gillar att klaga. sjukt kallt ar det, det haglar och idag gick jag emot mina principer och tog pa mig vinterjackan igen. den tre ar gamla, fula som nu dessutom fatt ett cigaretthal i ryggen av nan javel pa nat av alla en miljon rokiga utestallen. party. nej. hatar vinter.

det som forut var nytt och wow och extas dygnet runt och helt fantastiskt blir mer och mer vardag. fantastisk vardag saklart, men anda. jag skaffar rutiner och foljer dem, langtar till helgen och nar helgen ar slut langtar jag till nasta helg. gar i skolan tolv till tva, ater panini eller baguette eller falafel, gar i skolan en timme till (varannan vecka) eller dricker kaffe eller gar langpromenad eller stadar lagenheten, diskar eller tvattar eller sjunger 20sidors-stycke av haydn med koren. och tiden gar och gar och springer och snart ar det april och dags for framtidstank. JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VILL INTE!! val och jag gar inte ihop. framtiden kan val vanta nagra ar till? jag har ingen aning om vad jag vill eller inte vill eller borde gora till hosten. funderar pa att aka tillbaka hit och jobba pa café eller lunchrestaurang och lara mig franska pa riktigt. men jag vet inte. som sagt.

okej, parantes: nu dok det upp en ruta pa skrivbordet fran "serveur", alltsa internetcafésnubben som forsta gangen jag kom hit sa att jag var lik en kandis.

serveur > je t'ai deja dis que je te trouvai mignonne jolie ?
serveur > non jamais alors je te le dis tu es vraiment jolie.

tror jag maste hitta ett nytt stammisstalle. suck. men forst maste jag se honom i ogonen och fraga om jag kan fa skriva ut lite fakta om nan "pierre perret" som jag av nagon ganska oforklarlig anledning ska halla foredrag om pa fredag. far latsas som ingenting. detta liv, detta liv.

pa tal om att vara skolaktiv (ja, med foredrag och sant) skrev jag en riktig klyschdikt haromdagen. forutom att den var pa franska och rimmade sa skrev jag den dessutom pa mitt favorit- och jattefranska café vid saint martin med en grand crème som sallskap (och alice och kajsa men vi kan latsas att de inte var ar sa blir det annu battre). ackligt typiskt och helt sjukt fint. jag gillar att vara en san som jag forestallt mig att alla fransyskor ar.

en réalité
nous n'étions jamais
du même côté
du pont
le la seine
et ta vie n'était jamais
la même que la mienne
moi et toi
n'étions jamais la vérité
en réalité

nous terminions sans commencer
disions au revoir avant aimer
tu était toujours de l'autre côté
du pont
dans la vie
en réalité
nous avons toujours été séparés

mais maintenant
à l'arrivée de l'été
je ne peux pas
arrêter d'éspérer
c'est peut être maintenant
le moment de commencer
à nous trouver du même côté
et à devenir
la réalité

typ.

om mindre an tva veckor kommer lillfamiljen och JAG LANGTAR!! ser motesmomentet framfor mig, nar jag traffar dem vid operan eller gare du nord eller var det nu blir och koper carte orange och visar dem vagen till metron och vagen fran metron till mig och upp i lagenheten och.. visar mamma min lagenhet! vilken grej. "har ar mina kastruller, har ar varldens samsta kaffekokare och har ar min utsikt, vill du att jag ska handla nat speciellt till frukost?" wow, vuxet. pa tal om min lagenhet har jag haft ett till snack med lille killen och hunden och hans flickvan (mm, hunden och jag bondade, han heter cecil och ar liten och vit och skaller inte dygnet runt for att irritera mig utan bara for att saga hej). de sa att de skulle bjuda mig pa kaffe en dag. jag gillar grannar som inte ar som vissa andra grannar (inga namn namnda)!

dags att ta tag i utskriftsproblemet nu kanske. och ga evighetsuppforsbacken (jag borjar fa ont i benhinnorna) hem till mig for lite juice, knackebrod och ost-shopping och laxor innan restaurang och party pa den dar bat-klubben ikvall (en maria nummer 2 fyller ar). hoppas pa sommar imorgon.

ps. je vous aime!

2007-03-17T18:29:00.000+01:00

det ar concorde man skymtar till hoger dar och det ar som en saga och om jag inte hade varit sa trott efter hela-natten-dans pa show case (under en bro vid floden) och friskis och tempot och livet och sant sa hade jag skrivit om det. om att det ar som en saga. jag hade kunnat skriva en bok om bara vagen hem fran nattbussen men maste springa hem och lamna min ikeapase i lagenheten innan jag ska till restaurang och ata jattemycket kott for att vaga upp alla yoghurt-och-baguette-dagar sa den dar boken far skrivas en annan gang.

la vie de "marie de la sablière" (som halvkandisens bastis dopte mig till)

2007-03-09T15:04:00.000+01:00

den forsta mars star det i min kalender: "alice sover over, ev pga depp". eftersom hennes mamma precis akt hem och jag nyss flyttat anade vi torsdagsdepp och bestamde oss for att sla vara depp-pasar ihop och grata tillsammans. blev inte sa mycket nedstamdhet dock, blev mer storhandling och pasar uppfor trappor (se bilden) och middag och kortspel. kajsa joinade, hon var vart hopp for hon hade ingen nyss bortsprungen mamma eller lagenhet.

mitt rum, som kvallstid ar nastan paradis i etta-i-paris-matt matt, kajsa och alice.jag ater alices och min specialare: tomat&bongryta med ris och fetaost. puligt!
casino pa mitt japaska bord. eller ja, det ar val fran ikea kanske men man maste sitta pa golvet for det finns inga stolar och hade det funnits stolar ar bordet anda for lagt. men ja, det har sin charm, som sanna skulle sagt! nagot som ocksa har sin charm ar min utsikt. love it. synd att ingenting i den har staden riktigt gar att fa med pa bild, speciellt inte med min kamera, i morker, med mig som fotograf. men ni kan val tanka er, man ser tills det inte gar att se mer for ogat inte orkar se langre bort. ratt fint.
mitt rum lite tidigare pa kvallen. om man sitter i sangen ser man ut genom fonstret via jattespegeln som ar en jattebyra. koket ar dar bakom nanstans men sa litet att det knappt ar vart att dokumentera. toan.. finns inte. som sagt. (parantes: efter forfest hos katarina, innan trival café (utan musslor den har gangen) och truskel blev vi sahar radda for en affisch pa metron. jag tror dock kajsa tittar pa nan reklam for blood diamond med en halvnaken leo di caprio el liknande, istallet for den dar andra)

en av alla dagarna nar vi kopt kaffe pa columbus och gick i marais och langs floden (bilderna) och alskade livet men mest varandra..

ar vi? pa riktigt? shit.

pa metron och utanfor. nar man val kommit uppfor de 114 trappstegen ar det nog en av de finaste stationerna i hela paris. men sa ar jag ocksa nastan kand for att tycka "finaste nansin!!" om manga saker..

ps. om det kanns sahar nostalgiskt for mig att hoppa av en station tidigare pa vag hem fran skolan, ga langs jules joffrins gator, forbi frukthandlaren, SFR-kontoret (hatar SFR) och in i gamla vanliga internetcafét for old times sake och kopa nytt 10timmarskort (egentligen inte for old times sake utan mest for att det ar billigt och bast har) hur kommer det da kannas for mamma nar hon aker tillbaka till sundsvall efter 40 ar?

morgonmetron, franska kändisar, friskis&svettis med mera

2007-03-05T01:08:00.000+01:00

sitter i alices rum i förorten med svensk dator i knät. haft en galen helg. en fredag som började med pub och truskel och avslutades (några timmar och ett x antal franska samtal av varierande kvalitet senare) vid en taxiskylt utan taxibilar. efter ca 45 minuter gick jag fram till lillkillen framför och frågade (också på franska, mitt-i-natten-fanskan är den bästa) om vi inte kunde dela bil. och det hade vi förstås kunnat om det funnits några. det gjorde det inte så han sa "vi går till min brors café" och eftersom kajsa och jag ändå inte hade något bättre för oss brydde vi oss inte om att tala om för killen att klockan var fem och hans brors café nog var stängt. det var stängt. och vi hade gett upp våra försök att hitta taxi för längesen och inväntade stället första morgonmetron tillsammans med varsin twix och några tanter påväg till jobbet. somnade klockan sju och vaknade på eftermiddagen nångång.

och en lördag på pop in med politiska diskussioner (eller.. jag antar att vi försökte) med två franska killar som visade sig spela i nåt relativt känt parisband (vi såg bild i tidningen idag). livet som paristjej alltså, glamoröst yes indeed. alice och kajsa sov över i min säng som lutar in mot mitten så vi sov på fel håll med benen utanför. vaknade med kramp i båda vaderna och värk i ryggen. rätt lycklig.

gick långpromenad i marais, åt falafel (femte sen jag kom hit om jag räknat rätt) och drack dyrt kaffe vid floden. kollade upp tildas cafétips och lätt att vi ska dit!

sen var jag på friskis&svettis (jag vet fortfarande inte hur man uttalar det på franska) baspass vid moulin rouge med katarina. jag är sjuk i huvudet.

nu, efter kinamat och "tjenare kungen", har jag ont i rumpan av hårt golv och för många trappor. för att komma till min lägenhet måste man först gå 114 trappsteg upp från metron (det står en skylt: "attention, 114 marches!" eller hur man nu skriver), sen två trappor upp från metroutgången, sen två trappor upp till min gata, sen 6 trappor upp till min lägenhet. akta er för mina lårmuskler när jag kommer hem, i tell you.

förresten har lägenheten och jag blivit vänner. och vänner kan faktiskt var lika bra som kärlekar så jag sörjer inte lika mycket längre. har träffat killen jag delar toa med när jag knackade på för att låna konservöppnare, han var kort och stammade och verkade snäll. och han fäller ner toalocket. ska lägga upp foton snart. inte på honom alltså, utan på lägenheten och antagligen några på mig med för alices hade ofrivillig fotosession med mig idag, både vid seine, i metron och utanför metron.

jag tänker på er och saknar.
ibland jättemycket.
ibland alldeles för jättemycket.
men sen tänker jag att nu har jag bara tre månader kvar i staden som är världens bästa och jag ska älska dem så intensivt det går istället för att tänka så mycket på allt annat. jag har ett helt LIV med er när jag kommer tillbaka! ju!

tack för att ni läser och skriver och bryr er och sånt. tänker inte be om ursäkt för mitt "jag min mig mitt" eller för att det verkar som jag vill vinna nånslags jag-lever-världens-bästa-liv-tävling när jag skriver här, även om det känns lockande att be om ursäkt för just det där. säger godnatt istället. godnatt och ni är bäst och det är paris också.

puss!

ps. nya adressen:

maria sandström
9bis rue paul feval
75018 paris
france

long time no see och nu ar jag nastan hemlos

2007-03-01T17:35:00.000+01:00

hade det inte varit for att det sitter skumma franska typer och tittar pa mig hade jag storgratit. det ar ganska skont att det sitter skumma franska typer och tittar pa mig for jag kanner att jag storgratit sa det racker de senaste dagarna. for en kvart sen satt jag pa golvet i hallen i en kliniskt ren (nja men nastan) lagenhet och skrev avskedsbrev. satt pa golvet i varldens mest perfekta tvaa, grat och skrev avskedsbrev innan jag laste dorren for sista gangen och lamnade brevet och nyckarna i postboxen. klumpen i magen = enorm.

har fatt byta ner mig rejalt till en etta med toalett, delad med jagvetintevem, i korridoren och duschkabin mitt i rummet med skarm for. litet, blatt och morkbrunt istallet for rott, gront och vitt som i den andra. ingen karlek vid forsta ogonkastet direkt och jag som blivit bortskamd med paradis kanner mig hemlos. inget billigt och skitbra internetcafé precis bredvid, ingen amelie fran montmartre i lagenheten mitt emot, inget monoprix och dessutom ar min nya metrostation "lamarck" kand for sina en miljon trappsteg (eller 102 var det visst nan som sa). men jag vet att jag maste forsoka tanka pa andra saker, utsikten till exempel eller bright eyes-planschen over sangen. benmusklerna jag kommer fa. paris. jag bor ju faktiskt i paris.

det ar mars nu och jag har varit har i en manad. jag kanner mig fortfarande liten, gar fortfarande vilse i metron ibland (idag tog jag tillexempel tolvan at fel hall och fick byta vid pigalle) och jag har inte gjort halften av sakerna jag vill gora. paris ar sa STORT och mycket!

sen sist har jag haft besok. jag och loke (och alice for det mesta) har gjort turistiga saker och oturistiga saker, haft kul och haft trakigt och haft SKITKUL! gick vid champs elysée och triumfbagen och nattpromenad vid upplysta louvren och pont neuf, akte upp i eiffeltornet och fick svindel, drack vin, at pizza, at pa restaurang (for forsta gangen sen jag kom hit, liksom VA!?), gick pa bio (se blood diamond, i tell you!), svettdansade pa pop in, stod vid sacre coeur mitt i natten och fattade inte att det var sant, gick vilse i marais i jakt pa falafelgatan, hittade falafelgatan, at falafel, halvsolade i parken fast med jackor pa for det var kallt, drack svenskt kaffe pa svenska kafet, akte metro, var pa hogmassa (fast det visade sig att det inte var min kor som skulle sjunga sa sjong jag anda, med katarina och tanterna, tre sanger jag aldrig nansin hort forut. loke var lagom road), at ackliga baguetter, sov och spelade kort. jattemycket kort. och en vecka gick fortare an alla andra veckor tillsammans och sen var det hejda vid gare du nord och lagenheten (min alskade alskade, JAG SAKNAR DEN REDAN!!) har aldrig kants sa tom som nar jag kom hem efter phonetique-lektionen (svenskfranska ja..) den dagen.

pa tal om fonetik ar min larare livsfarlig! fonetik gar alltsa ut pa att lara sig uttala detta sprak som jag under den har manaden har insett ar sjukt mycket krangligare an jag trott. HERREMINSKAPARE typ. tanten ar i 200kilosklassen och vralar nar vi inte forstar hennes pilar och streck och ringar och prickar i olika farger over tavlan. skrattar och ler pa ett sant dar laskigt ironiskt satt att man far ont i magen. som tur ar har vi bara fonetik en timme om dagen varannan vecka och ska jag tanka positivt (jag ska ju det sa vi val) sa blir min vanliga tva-timmar-om-dagen-grammatiklarare sjukt bra i jamforelse. och det ar bra. ju.

(parantes: jag fick nyss 15 gratisminuter av fina internetkillen UTAN att han visste att det kanske ar sista gangen jag ar har. VARFOR MASTE JAG FLYTTA HARIFRAN??!!)

en morgon forra veckan satt det en post-itlapp pa min postlada. "maria, vous avez un colis dans la grande boite aux lettres..." osv. bara en san sak, att hitta en postitlapp pa sin brevlada dar det star pa franska att man har ett paket i en annan lada, undertecknat "elinas van", vem nu det ar. i la grande boite aux lettres fanns det finaste paket jag nansin fatt tror jag, fullt med hjartan och karleksforklaringar. och inuti fanns precis det jag behovde just da; marabouchoklad, djungelvral, zootabletter, pennskrin med fargpennor, tips pa utestallen i paris, foto pa kusin tilda och ett brev. tilda, i love you. alltsa verkligen LOVE YOU!

hemma kanns sa langt bort. nar jag gatt omkring i min tvaa de senaste dagarna, plockat, stadat, diskat och packat har jag bara onskat att jag kunde ta forsta basta flyg hem (ja, sana perioder kommer). hem till kb och inkonst och en kvarts cykelvag till stan och forfester med tilda, johanna, kajsa, linn, ER, till tvn och lost och mamma och mammas mat och stina och katterna och mitt rum med min sang och mina saker, fika pa simrishamnsgatan, billiga saker och den dar TRYGGHETEN. typ hora folk prata svenska pa bussen.
jag saknar er, hemmamanniskorna i hemmalivet.

dags att ga. dags att leta upp narmaste mataffar och kopa nodvandigheter. dags att ga "hem". dags att skarpa sig, maria!

jag skarper mig nu och gar hem till min etta tva gator fran sacre coeur med utsikt over halva stan. skarper mig och forbereder kvartettmiddag och filmkvall och fortsatter mitt liv som parisbo. fortfarande pa riktigt.

det som borjade som en sorgens dag slutade med tarar i ogonen fast pa det fina sattet

2007-02-18T20:41:00.000+01:00

idag har jag tvattat. det gick INTE bra. jag och alice hade gjort matsack som vi satt och smulade over byxorna medan vi tittade pa nar tvatten snurrade runt runt runt i de hoppande maskinerna i tvatteriet. nar kladerna kom ut var de storlek bebis. jag ville grata. sa att det ar en sorgens dag idag. jag behover en ny garderob. sorgens dag.

efter att ha torktumlat kladerna annu mindre (det kunde liksom anda inte bli varre och orka ta hem blota klader) tog jag mig i kragen och tankte att ar det nanstans man ska sakffa ny garderob sa ar det ju anda har!

sen blev det var. som i arstiden alltsa. vi gick utan jackor med uppkavlade armar och skrattskrek av varkanslospatt pavag till metron. kopte falafel i marais satte oss i place des vosges och at upp dem. det kryllade av folk men pa ett fint satt som inte alls var som malmofestivalen pa nagat vis trots att jag jamforde med det. gick i second handaffarer (jag forsoker tycka om det men jag gillar det inte alls. det ar forbjudet att saga, men vafalls) och efter nagra timmar av "aaah, jag fattar inte att det ar sant"ande fattade vi annu mindre att det var sant for da satt vi plotsligt pa en bank vid seine och at muffins och drack kaffe. under solnedgangen. det ar har det blir ackligt och egentligen hatar jag att skriva meningar med ordet solnedgang och ackelromantiska saker i men idag var det sa fint att jag hade tarar i ogonen och da maste det berattas. trots ackelvarning.

gick armkrok forbi turistkvarteren, kande oss som turister men anda inte, langtade tills mammorna kommer hit sa vi kan ga pa alla de dar restaurangerna som kostar lite mer an vad var budget tillater. promenerade till louvren och genom louvre-garden och skrattade och nastangrat och kramades och tog bussen hem. idag var det ingen kissman pa bussen som igar. tur. kissman pa bussen ar ingen hit.

efter bade falafel och muffins bestamde vi oss for att dissa restaurangplanerna. det blir stekt ris istallet. och imorgon ska jag ha min forsta forelasning. snalla varen, ta aldrig slut!

min dag som parisbo pa riktigt

2007-02-15T19:04:00.000+01:00

jag kan nastan inte halla mig for skratt nar jag tanker pa idag. inte for att det har hant sa mycket fantastiskt roliga saker utan for att jag varit parisbo pa riktigt. pa riktigt riktigt!

stallde klockan pa nio for jag har bestamt mig for att inte sova mer an atta timmar. at müsli med mjolk (det ar standard for det finns liksom ingen storyoghurt och det blir sa smatt med de sma, dessutom ar de mer efterratt) och gick till posten. lyckades knaggla fram, utan ett enda engelskt ord, att ett bankbrev har forsvunnit eftersom jag glomt skriva mitt namn pa min boite aux lettres. de hade forstas inte mitt forsvunna brev sa jag gick till banken istallet och lyckades knaggla fram samma sak. far nytt brev med bankkortskod om fyra dagar.

stolt gick jag ut fran banken och tankte att jag, eftersom det var stralande sol och lang tid till skolan borjade, skulle ta bussen istallet for metron. tog bussen till gare de l'est, intryckt mellan diverse svettluktande fransman och skrikande ungar, bytte till metron och kom upp ur ett hal vid notre dame. gick runt en stund och tittade pa turister som tittade pa turistiga saker. kande mig cool. tankte "jag bor har" och fotade INTE notre dame aven om det kandes frestande. fotade nagra duvor bara, och nagra turister som fragade, pa jatteamerikansk franska, om jag kunde "prend une photo" med deras kamera. satte mig pa en bank pa en bro over seine som hette "petit pont" (lilla bron) och laste en text jag har i laxa till imorgon. pekade ut vagen till centre pompidou at en vilsen engelsman utan jacka som hade missat sitt flyg hem. gick till skolan och larde mig grammatik och mer grammatik.

efter skolan gjorde jag en san grej jag aldrig trodde att jag skulle gora men som jag tankt att jag ska gora anda sen jag kom hit. jag och min vaska fullproppad med skolbocker, frukt och vatten, tog metron till republique och promenerade samma vag som alice, katarina och kajsa gick i lordags. langst bort langs saint martin-floden lag ett jattefranskt café som jag gick in pa, bestallde en grand crème (kaffe latte typ), satte mig i ett horn vid ett fonster och satt dar och gjorde laxor i tva timmar. folk kom och gick. folk rokte inomhus. drack vin fast det var mitt pa dagen. servitrisen sopade tragolvet lite, jag svarade "non merci, c'est bien" sa franskt jag bara kunde nar hon fragade om jag vill ha nagot mer, och hade det inte varit for den svensk-franska ordlistan som lag pa mitt lilla bord hade jag nastan passat in! nar jag var den enda kvar och magen skrek av hunger tyckte jag att det var dags att ga sa jag gick.

tog bussen fran omradet man verkligen vill hanga i till omradet nagra kvarter bort som man verkligen INTE vill hanga i. barbès rochechouart. hamnande bland skrikade, visslande hoper av ghettofolk (inte sa snalla som ghettokenny, riktiga ghetto, sana farliga!) och rymde in i lagprisaffaren (typ marknaden pa smedjegatan-priser) tati och kopte kassa stearinljus som inte passade i vinflaskorna och som inte rann sadar snyggt nerfor flaskhalsen heller. fick sittplats pa bussen hem. gick in i narbutiken och kopte en paprika och en brieost, gick in i boulangeriet och kopte en baguette som jag holl snyggt i ena handen medan jag gjorde den obligatoriska franska smyg-atningen med den andra. det var da jag nastan inte kunde halla mig for skratt. seriost, hur mer parisbo kan man bli?! gick de langa fyra trapporna upp, tande de kassa ljusen och tittade lite pa rosen jag fick (alla fick) pa ett café igar for det var saint valentin. lagade acklig mat och kollade pa dubbat sjunde himlen. tror simon camden hade varit stygg igen men jag vet inte sakert.

idag har jag nog inte sagt ett enda ord pa svenska.
tur jag ska traffa kvartetten ikvall, annars kanske jag hade glomt hur man gor! nar man pratar svenska alltsa.

har en lang text om att vara mitt emellan "allt ar nytt" och "det ar vardag" som jag hade tankt skriva pa bloggen idag men sen visade det ju sig att jag fick viktigare saker att skriva om. jag vill inte verka battre an vad jag ar eller sa, men alltsa idag har jag varit ratt bra! bara en san sak som att jag kan gora allt det jag har gjort idag alldeles sjalv.. bara en san sak. jag tror att jag ar pavag att bli lite stor, mamma.

il y a du vent et il pleut et je crois que je suis un peu triste

2007-02-12T18:36:00.000+01:00

idag ar forsta dagen pa valdigt manga dagar som jag inte ar omringad av alicar, katarinor eller kajsor eller andra typer som gjort mig o-ensam dygnen runt. kanns konstigt. lite ensamt. sa jag tar fram min usb-grej och laddar in foton for att paminna mig sjalv om att jag alskar mitt liv och staden jag bor i (jag bor har, det forsoker jag inse varje dag. gar sadar.) och sakerna jag gor.

alskar att dricka vin i min lagenhet och dansa till justin timberlakes my love och sexy back, dansa pa triptyque hela natten lang efterat, sova tills jag vaknar och vaknar till varm baguette-frukost med kvartetten. ga langpromenad langs kanalen saint martin och "aaah"-lyckosucka i varje litet horn, langta till varen.

och en vardag som idag, vakna bredvid en halvsnarkande alice, ga till skolan (upp i metron saint michel, forbi notre dame, shakespeare-bokhandeln och turistbutikerna) och lara sig franska verb, ga hem och lara mig fler franska verb och laga mat. jag kan laga mat, jag kan laga mat! idag stekte jag till exempel korv och potatis och agg och sant. var stolt. at yoghurtefterratt som beloning.

jag ska sluta saga att veckorna kanns som manader och sant, ska bara saga det EN gang till. det kanns som flera manader sen jag var hemma och hemma kanns som andra sidan jorden och ja, jag saknar er. kanalerna och bokhandlarna och boutiquerna och baguetterna och fransmannen och klubbarna med stort K och husen med de franska balkongerna och lagenheten med utsikten och "paris, je t'aime" allt det dar i sin ara men idag ar en hemlangtedag, och ikvall kommer bli en hemlangtekvall. det blaser och det regnar och jag saknar tv med subtitle.

skriver jag mer blir det sentimentalt och over gransen. da ar det battre med foton och ett "i love you, hemma".

alice balanserar vid kanalen. det kanske inte syns pa bilderna (de ser nastan host ut, jag vet)men alltsa- VARKANSLAN!!
lite spontankarlek av katarina pa trappan upp till min nasta lagenhet. sacre coeur ligger dar upp till vanster.
efter lordagspromenaden lagade vi baconpastasas i min tekanna. sen rensade vi faten. verkligen rensade faten (och tekannan).
och i torsdags tog vi RER-tag till alice och at finmiddag i hennes finlagenhet och tittade pa "festival". 20 minuter innan den var slut insag vi att sista taget gick om tio minuter och var tvugna att kuta. tur att det inte var typ babel vi sag.

ps till pappa: tandvarken gick over men idag tror jag fantamig den ar tillbaka igen. ska hem och ta hand om den med mitt super-gel. och nej, folk har har inte lart sig hur man plockar upp sitt (eller ja, hundarnas) bajs men jag har lart mig sicksacka mellan korvarna och har peppar peppar ta i tra inte haft en enda under skorna. du kan nog alltsa trots allt vaga dig hit!

centre pompidou och falafel och sant

2007-02-08T15:35:00.000+01:00

star inne pa centre pompidou och internetar gratuit. bara en san sak liksom! magen later lite mystiskt efter en 4 eurosfalafel fran marais, som inte ar ett dugg som de malmoitiska tiokronorsfalaflarna utanfor petriskolan. fel brod och fel grejer i (ingen feferoni och massa rodkal och trams) men manga bullar sa jag klagar inte. efter att ha skaffat franskt bankkonto pa banque populaire och gatt forsta skoldagen med en miljon asiater, nagra ryssar och amerikaner som later som jagvetintevad nar de forsoker prata franska kande jag: energi, ja tack!

lararen var en uppsminkad fansyska med rosa sjal och gron ogonskugga som pratade sa tydligt att jag forstod precis allt hon sa. henne ska jag nog sta ut med 2 timmar per dag som den delen av kursen ar! pratade med en kines som satt bredvid mig och till och med nar hon sa nat pa engelska svarade jag pa franska! pluspoang, anda!

tog alice och katarina pa en tur runt montmartre efter bankfixande i morse och pekade ut min nasta lagenhet (ja pappa jag ska ta lagenheten, trots att madamen och jag har relativt stora svarigheter att forsta varandra, hon sager mest "yes yes" till allt jag fragar, jag hoppas att hennes "yes" om att det fanns toalett var ett riktigt yes och inte bara ett jag-forstar-inte-vad-du-sager-men-jag-sager-ja-for-att-inte-verka-oartig-yes). insag vilket stalle jag kommer bo pa. insag att okej, jag bor hogst upp pa en kulle med sacre coeur som granne och hela paris som utsikt fran mitt fonster. skitsamma om den inte kan mata sig med den karlek till lagenhet jag bor i nu och skitsamma om det ar litet och primitivt, okej, JAG BOR I VARLDENS FINASTE STAD I VARLDENS FINASTE OMRADE och det gor inte ni men ni ar valkomna att halsa pa! jag ar, med bland annat alices hjalp, pa god vag att lara mig hitta guldkornsbarerna vid bastille och republique och de finaste parkerna att picknicka i (vi planerar redan infor varen, jordgubbar och filtar i parc monceau) och jag lovar att visa er!

igar hittade vi ett studenthak dar man om man kopte dricka (50 cl ol for 3 euro) fick en tallrik musslor och pommes pa kopet. jag har aldrig atit musslor forut men tankte att gratis alltid ar gott och at upp alltihop. utom skalen forstas. och skal fanns det nastan mest av. den baren var i alla fall ett stalle vart att pricka ut pa kartan nu nar mitt nya liv som "jag ska INTE spendera 3000 kronor i veckan"-tjej borjar. en annan blivande kartprick ar centre pompidou dar min gratistid ar pa vag att rinna ut.

ska hem och koka kaffe nu.
kanske diska lite, kanske kopa lite nya smayoghurtar.
ikvall blir jag och kajsa bjudna pa middag hos masterkocken (nummer tva efter mig dara) alice och sen ar det redan fredag. LIVET ALLTSA!

ta hand om er, alsklingar och alla ni andra.
bisous!

sahar fint ar det, det ar det!

2007-02-07T20:12:00.000+01:00

kajsa och alice i marais, omradet som tilda baskrev som "mysiga restauranger, barer, cafeer, judar och bogar." skitmysigt helt enkelt. nu ska jag infact dit och ata middag! à bientôt!

inte direkt en vanlig vecka

2007-02-05T17:00:00.000+01:00

jag har alltsa bott har i en vecka nu, den langsta veckan i hela mitt liv. forstas inte lang pa det dar gud-det-hander-inget-tiden-gar-sa-langsamt-sattet utan det andra, motsatta. hemma kanns sa langt borta att jag inte forstar att jag inte alltid varit har samtidigt som jag fortfarande kanner mig som en forvirrad svensk i franska staden. sen forra mandagen har jag:

handlat mat till mitt kylskap cirka 6 ganger
tomt soporna 1 gang
diskat cirka 11
sovit borta 1 natt
haft folk oversovande 2 natter
varit ute 3 ganger (i lordags till exempel da kvallen borjade med 10 tjejer i mitt vardagsrum, fortsatte med en javla massa metroakning till show case som visade sig for dyrt och fancy och slutade med brasiliansk dans (vi forsokte i alla fall) pa brasiliansk klubb och nutella-crêpe, istallet for stippes, efterat och tillslut sov alice och kajsa over i min baddsoffa)
gatt pa bio 2 ganger (2 olika biografer)
atit 6 baguetter (skojar inte, tyvarr. den har veckan har jag baguetteforbud)
gatt pa 1 museum
varit vid sacre coeur 2 ganger
akt metro cirka 2000 ganger
gratit 1 gang
langtat hem 1 gang (samma gang)
varit pa 1 lagenhetsvisning (jag veet, johanna och kajsa och alla andra att jag borde fatt behalla min lagenhet men det far jag inte och det ar angest for vi ar kara. ju)
handlat 2 saker pa sephora
tittat pa minst 3 olika franska versioner av "ordjakten".

forutom det var jag haft visdomstandvark. jattemycket visdomstandvark. och fikat pa ameilies cafe (bilden), atit nattmat pa mc donalds, sett triumfbagen by night (bilden dar nere) och gatt promenad genom hela paris (forbi operan, louvren, over seine, genom jardin luxembourg) med katarina och insett att jag aldrig kommer kunna aka harifran. alice och jag pratade om det nar vi gick mot metron jules joffrin fran mig efter att vi atit lunch och somnat i soffan till bright eyes, pratade om att man skaffar en annan varld att leva i har och hur fort man anpassar sig till den varlden och alskar den. relationerna ar sa annorlunda har ocksa. sa intensiva. inte desperata men man liksom litegrann skriker efter narhet och umgange. det blir sa ensamt att vara ensam har, ensamt pa ett mycket ensammare satt an hemma sa jag undviker det sa gott det gar.

men det ar inte bara for att slippa behova vara ensam med dubbade amerikanska haxprogram som enda bakgrundsljud som jag hanger med mitt pariscrew, SAKLART! de ar varldens basta, hade inte kunnat fa finare mentorer! utan dem hade den dar punkten om hemlangtan inte varit sa kort.

och pa tal om hemma hade jag fatt tva brev nar jag oppnade min postlada i morse. studsade upp och ner och kunde inte vanta med att lasa sa jag laste dem gaende till metron. tankte pa vilka fina manniskor jag har dar hemma. jag maste vara varldens lyckligast lottade. om bara visdomstandvarken gick over alltsa.

sacre coeur en onsdag klockan 03.10

2007-02-01T12:02:00.000+01:00

i ett gatlampsupplyst place de la republique stod jag och alice och vantade pa nattbussen klockan nastan tva och nar den kom gjorde folks "ah, det ar bara att trycka in sig, ingen betalar" att jag bara tryckte in mig och inte betalade. kom vakter. forstas. hjartklappning. visade mitt carte orange som inte borjar galla forran idag och hon sa "parfait madame" och gick vidare, gav boter till var och varannan. har nanslags angel med mig och den dar angeln stannade kvar hela aventyrsresan hem till rue des cloÿs.

av bussen pa pigalle, upp med alice diskreta karta och ser att allt bara ar smagatsmyller. borjar ga uppat sicksack for det ar uppat vi ska. gommer oss under luvor och halsdukar for att inte vara magneter med vara svenska blonda har. gommer oss bakom bilar och tittar i kartan, fnissar. vagar egentligen inte det vi gor men gor det anda och inser tillslut att vi lamnat det slumliknande bakom oss och ar nastan hogst uppe pa kullen bland svindyra lagenheter och vespor. det finns ingenting med den delen av montmartre som paminner om malmo. hoga, gamla, utsmyckade vita hus, franska balkonger, fonsterluckor och trappor. ah trapporna! det var sa fint att jag ville skratta rakt ut.
plotsligt ar vi bara dar, vid sacre coeur. alldeles alldeles ensamma vid sacre coeur en onsdagsnatt klockan tio over 3. haller varandra i handerna, lutar oss mot racket och tappar andan. ser hela upplysta paris under oss, lite gomt under dimman men anda. stannar en stund och ar bara alldeles tysta innan vi fortsatter uppat, hemat nerfor trappor, in

i grander.

ater nudlar pa mitt sovrumsgolv och lyssnar pa regina spektor.

tanker att ingen kan forsta som inte var dar.

tanker att jag var dar men forstar inte anda.

fjarde dagen och det kanns som jag varit har i en evighet

2007-01-31T16:56:00.000+01:00

gissa vad en flaska vin kostar? 1 euro om du ar snal och 3 om du vill festa till det (eller 10 om du ar den som ar den men jag ar mer den som fyllt precis fyllt nitton och anda far handla vin lagligt precis var som helst, dvs inte sarskilt krasen)! i forrgar hade jag finbasok av alice, katarina och kajsa i mitt montmartreparadis och vi festade till det med en 2,50eurosflaska. med pastasallad. och levande ljus. och baguette saklart!

vagade oppna fonsterluckorna efter att jag skrivit forra inlagget och efter det ar jag och lagenheten kara. pa riktigt alltsa. oppnade fonstren, andades parisluft, sag sacre coeur mellan hoghusen at vanster, nerat, och resten av montmartre at hoger. forstod inte att det hande, forstar inte att det har hander men.. SHIT DET HANDER!!

har lart mig hitta till metron fran hemma och fran metron till skolan, bade sorbonne och det dar andra stallet dar vi antagligen ska ha vara lektioner (damnit, jag som ville ha rast i galerie richelieu och visa mitt carte d'etudiant for vakter med hatt varje gang jag ville ut fran byggnaden). var dar igar ocksa och gjorde nivatest. gick sadar men alla andra verkar ungefar lika kassa som jag sa det kanns ok. planerar att lyda moster b och skippa prestationsangesten for en gangs skull. HAHA, bonne chance!

igar bjod jag hem en johanna och en malin pa ganska ackligt kaffe innan vi tog metron (tillbringar sa mycket tid i metron att jag snart kan hela systemet utantill!) till katarina och kajsa och svenska kyrkan. kom forsent och kastades rakt in i altstamman mitt i nagon hogmassa pa latin. sjong efter noter sa gott det gick och alskade migsjalv for att jag gick pa alla sena fredagseftermiddagskorlektioner i trean. korledaren var en dam (typ) som kastade papper, sag galen ut i ogonen, pratade fransk/svenska och verkade.. fantastisk! mina tisdagskvallar kommer alltsa fortsatta i kristen anda med kor och efter koren-fika med svenskarna (det kryllar av svenskar).

igar slutade framfor en dubbad version av jordan rattslakare med müsli, banan och mjolk som jag varit duktig nog att handla (mitt kylskap ar faktiskt ganska fullt!). nar de spolar i lagenheten bredvid later det som natslags bombnedslag/flygplanskrasch/nat annat stort som later mycket. det har inget med kylskap eller müsli att gora. men anda.

och efter onskemal har jag fotodokumenterat min karlek! (klicka for forstoring)

vardagsrummet (titta tilda, dina ljus!)

sovrummet (.. och ditt orngott ar dar ocksa men det syns inte) koket (fransmannen var inte forstatt det dar med avlastningsytor. du hade dott, mamma!)
dusch&vaskrummet (jag vinkar)

lilltoan (tydligen ar det en grej att inte ha vasken vid toan. undrar om de tvattar handerna anda? jag gor. lovar.)

onskar jag kunde visa er ALLT, onskar ni ocksa kunde fa kanna den har kanslan med mig, att vara helt ny i en stad som liksom inte har nagot slut, att helt plotsligt ha allt ansvar och inga regler utom sina egna och KLARA DET! for jag klarar det. jag forstar inte vad som hander men jag forstar att jag klarar det.

fick sms av alice (oversta bilden, hon som inte ar en vinflaska) nu, hon vill fika/ta en ol med mig ikvall och sova over. far typ lyckorus. det har gatt fyra dagar utan ett enda ihopbrytande, utan en enda "vad faan gor jag har!?"-tanke. mitt huvud ar pa vag att explodera och just nu kanns fragan "vad fan gjorde jag INTE har?" mer relevant. jag alskar paris. men det ar val inget som forvanar nagon?

ps. om du ar en san som gillar riktiga brev sa ar vi tva:

maria sandstrom
co. maisala
43bis, rue des cloÿs
75018 paris
france

i amelies del av stan

2007-01-29T15:37:00.000+01:00

tangentbordet ar inte som ett tangentbord ska vara! dar A:et brukar sitta sitter Q och dar M:et ska vara sitter fragetecknet. ar det har nat slags U-land eller vafalls?!

sitter pa ett internetcafet som antagligen kommer bli mitt stammisinternetcafe och vet inte vart jag ska borja. kanske ska borja dar det slutade, sverige alltsa. det slutade med en tagruta pa svagertorp med en mamma och en stina och en loke utanfor fonstret och en jag innanfor. och ja; jag grat och ja folk tittade konstigt pa mig. soundtrack: laleh - november. jag hade slutat grata nar jag kom fram till flygplatsen och lyckades (varfor jag inte hade tagit pa mig linserna ar ett mysterium, det forsvarade minst sagt situationen att vara utan dem) checka in bagaget, flirta mig undan overviktsavgiften (yes! flyt nummer ett!) och hitta gaten och tillslut min flygstol. satt ensam pa min rad. latsades vara inte livradd fast jag var ganska just det. log for att jag tankte att det nog hjalper. "so kiss me and smile for me, tell me that you wait for me, hold me like you'll never let me go. cause I'm leaving on a jetplane don't know when I'll be back again"-laten har val aldrig kommit lagligare an precis innan de tvingade mig stanga av ipoden for att de skulle starta.

jag var modig hela flygresan och har varit det sen dess. ni skulle varit stolta om ni sag mig! tog RER-tag fran charles de gaulles till gare du nord. kandes surrealistiskt. hela tagkupen full av morka manniskor (paris-manniskor ar morkare an man tror) med morka klader. en man stod i min vagn och spelade franska sanger pa dragspel. stamningen: obeskrivlig.

taxi fran stationen till min port. chafforen kunde bara franska (med dialekt) och lurade mig sakert pa pengar men skitsamma for han var snall och visade mig anda fram till porten. jag slog in koden, bar mina 28kilos vaskor upp till fjarde vaningen (utan hiss, herregud tank er!) och laste med ganska stor moda upp dorren. jag hade langtat efter och fasat infor den stunden, sett den framfor mig och faktiskt- den blev precis som jag tankt mig den. oppnade dorren till en fransk/finsk tvaa med ett pyttekok, en pyttetoalett, en pyttedusch, ett ganska stort vardagsrum med soffa, liten bokhylla och ett bord och ett ungefar lika stort sovrum med 120sang (skojar inte, mina lakan racker inte runt pa langa vagar!), bord och liten garderob, typ. efter att ha ringt och berattat for mamma och stina att jag lever (till er andra: jag lever) tande jag mina orangeroda ljus jag fatt med mig i en present av tilda, satte pa carla bruni-musik, kokade gront te och laste i min parisbok dar ni skrivit era halsningar. hade jag inte haft huvudet sa fullt av nya intryck och allt det dar hade jag kansloexploderat! som tur var fanns det inte plats for mer kanslor i mig just da sa jag satt mest och fnissade och log for mig sjalv at vilka underbara fantastiska SJUKT FINA manniskor jag har som tycker om mig. seriost, jag alskar er! alltsa ALSKAR!!

jag har nog aldrig varit sa tom och full pa samma gang (ar inte det en winnerback-lat?) som da. visste inte vad jag forvantades kanna eller gora. kan man ga och lagga sig nu? hur da? hur gor man? kande mig som lisen nar hon kom hem till oss for forsta gangen och gomde sig under soffan. eller som katter i storsta allmanhet nar de kommer till nya hus, man maste vanja dem langsamt och ta ett rum i taget innan man tillslut later dem vara overallt. det var sa stort i min tvaa nar det bara var lilla jag dar. tankte "var ska jag vara? har eller i andra rummet?" flera ganger och vagade verkligen inte dra undan gardinerna och titta ut. ett rum i taget, ett steg i taget.

for jag somnade faktiskt sen, efter att ha tvattat mig i iskallt vatten (jag fattade inte hur man satte pa varmvattnet) , satt elementen pa max (inte for att det gjorde ett dugg skillnad) och krupit ner under mitt rutiga tacke. tankte ingenting, kande ingenting, ville bara sova.

vaknade av vackarklockan klockan sju, fixade varmvatten, duschade i miniduchen som inte alls ar sa primitiv som jag tankt mig, tog det enda jag hade i kylskapet - en flaska vatten, drack den och borjade min forsta dag som parismaria. jag sager bara: LOKALSINNET!! jag har utan att overdriva i princip chansat mig fram hela dagen. maste skarpa mig, vet. efter en timmes bakom-hornet-kartbokstittande och metroakande och "ou est la sorbonne?"-fragande hittade jag fram. en timme for tidig. irrade runt lite till, kopte baguette och kaffe "pour emporter" och satte mig pa en parkbank en stund innan jag gick in pa sorbonne igen. snacka om skola! korridorerna heter typ "galerie richelieu" med stora snirkliga bokstaver och ar forstas gigantiska. hittade (genom chansning forstas) ratt dorr och stallde mig i en ko med en svensk tjej (tryggheten ni vet) och stod dar en laaang stund tills vi insag att alla i kon utom vi hade grona sma lappar i sina hander... ugglor i mossen anades och fragor stalldes. visade sig att man forst var tvungen att ga till ett stalle pa andra sidan pantheon och fa information och den dar grona lilla lappen INNAN man skulle stalla sig i den dar sorbonne-kon. jahaja. vandrade med louise lokalsinne till det dar stallet och stod i ko igen, fick var info, tillbaka igen (kon hade blivit fyra ganger sa lang), skrev in oss (behovde inte visa betygen, 700 oversattningskronor i onodan), tillbaka IGEN till det andra stallet for att betala och fa studentkort. byrakratistad.

bytte nummer med de andra svenskarna, ja jag hittade nagra till, och gick for att mota alice. gick och gick. gick. jattevilse gick jag. men det som ar bra med paris ar att om man bara gar tillrackligt lange rakt fram sa kommer man tillslut till en metrostation och av nan anledning ar metrosystemet mycket lattare for mig att forsta an kartor i storsta allmanhet, vagar och korsningar och parker och sant blir KAOS med stora bokstaver. hittade alltsa alice vid en metrostation och akte till marais for en promenad. at upp resen av baguetten och kopte en kaffe "pour emporter" igen. irrade runt. det ar valdigt mycket irrande just nu. bade runt pa gatorna och i mitt huvud.

pratar med katarina pa msn och ikvall ska hon, kajsa och alice komma hem till mig och ata middag. jag ska bjuda pa middag i min lagenhet! den meningen har jag aldrig skrivit forut. ska hem och packa upp nu. kanske vaga titta pa utsikten. kanske forsta att jag ar har. fast det dar sista tvivlar jag starkt pa.

imorgon ska jag gora nivatest pa sorbonne och pa kvallen ar det kor i svenska kyrkan. har saknat att sjunga i kor. (inte som i djuret ko alltsa utan som i en sammansattning manniskor som sjunger stammor och sant.) jag har insett att det ar omojligt att inte fylla ut tiden i den har staden, det finns sa mycket att gora att jag blir yr! maste ta en sak i taget. nar jag har packat upp kanske jag ska ta en promenad runt i min del av amelies del av stan, lara mig nagra gatunamn och sa. plugga vagen till metrostationen jules joffrin.

och om jag ska sammanfatta det har inlagget med tva meningar skulle det nog vara:

- jag ar sjukt modig.

- allt ar galet.

puss och karlek!

ps. har skaffat franskt nummer: 0033620456288.

ps2. ni behover inte vara medlemmar for att kommentera, bara klicka i "other" istallet for "blogger"!

nittonårsdagen

2007-01-27T14:43:00.000+01:00

idag är min födelsedag! hurra hurra hurra!

två stora väskor står mitt på mitt jätteostädade golv och väntar på att fyllas med det allra sista och sen (med viljestyrka och annan styrka) stängas och vägas. jag är nervös för det där sista för jag vägrar ta ut en enda sak. speciellt tänker jag inte ta ut:

- min klänning som krympt fem storlekar på längden i tvätten
- mina nya svarta byxor som stina köpt till mig (!)
- fotona på mamma och stina och lisen och truls som har kylskåpsmagneter på baksidan
- mina tofflor

önskar även att jag kunde ta med mig:

- kajsa så hennes vemod gick över.

annars känns det som att det här är nästan det bästa som har hänt mig, den här ivägåkningen. och då har den inte ens hänt mig än.

egentligen är jag superwoman och inte ett dugg nervös. (eller nä.)

2007-01-23T16:41:00.000+01:00

jag fryser om öronen. vad hände? vadå snö?

okej, jag har fått hintar om att mina två andra inlägg skapat en viss depp-stämning osv. och vill därför klargöra några saker:

jag låter sorgsnare än vad jag är, det är min grej.
egentligen ser jag fram emot det här med hela hjärtat och hela huvudet och hela mig och jag vet att det kommer bli de kanske bästa fyra månaderna i mitt liv. liksom tänk friheten! tänk hur jag kommer känna mig fem meter längre efter att ha skrivit in mig på sorbonne, fixat bostadsbidrag(?), köpt egen mat till mitt egna kylskåp och sitter på trapporna vid sacre coeur och har utsikt över hela paris. till exempel.
det här är ingen romantiserings-blogg, det är en mitt-liv-i-paris-blogg med både ups and downs. jag tänker skriva om det som är så fantastiskt bra att jag nästan går sönder av bra-het men jag tänker skriva om hemlängtan och om ledsenheter också. läs ändå. (och tänk på nr. 1 när ni gör det!)

jag har "börjat packa". lagt fram två saker. strumpbyxor och paris-guiden. heja.

några timmar senare:

2007-01-21T22:30:00.000+01:00

att skriva det där var nog inte världens bästa idé, nu är det tanke/känslokaos i marias huvud och hjärta och alltihop. tänker till exempel på sekunden när jag låser upp lägenheten som ska föreställa min och den är tom och mörk och knäpptyst och iskall och tänker på sekunderna efteråt när jag tänder lamporna och sätter på elementen och kopplar in mina högtalare och min ipod och lyssnar på svenska akademien eller lily allen eller gnarls barkley - smiley faces. ser det framför mig. får lite ont i magen, lite hjärtklappning.

nu känns det! nu känns det!

montmartre och jag? "va? vem? sschh" som loke hade sagt (OBS! internt). känner mig som världens minsta människa i världens största värld just nu och då har jag inte ens packat väskorna eller gått ut från mitt rum än..

med en hemmavecka kvar känns det fortfarande nästan ingenting

2007-01-21T19:35:00.000+01:00

”hur känns det?” undrar de, hela tiden. vadå känns? vad är det som ska kännas? med en vecka kvar till malmöhejdåt har jag fortfarande bara en halvklar packlista (mina packlistor är kända för att vara långa och helklara låångt i förväg) och mentalt är jag inställd på motsatsen till att åka. det känns helt enkelt ingenting för jag har inte känt efter än. jag har inte låtit mig själv tänka den där tanken att om en vecka sitter jag ENSAM (flygrädslan då? en hand att hålla i då?!) på ett sterlingflyg till frankrike, med ett hemmaliv bakom mig och ett baguette/franska verb/rött vin-liv framför mig. utan mamma. utan stina. utan kajsa, tilda, johanna, loke. utan lisen och truls. utan brumsi.

blir fem år igen när jag tänker så, så jag tänker inte så. fortsätter att inte skriva packlistor, fortsätter att inte ordna med det sista, fortsätter att inte kunna svara på ”hur känns det?” för jag fortsätter att inte inte inte känna efter.

fikar och sånt istället. jag antar att det kallas att ta vara på den tid man har.